Det impressionistiska måleriet berättade inget väsentligt. Impressionisterna var mer inne på att måla tiden som förflöt. De målade farten i himlens förändring, de målade stunden med sina vänner, de utryckte det ytliga och det fria livet utan vedermödor.
Det är glädjen som vi alla längtar efter. Den impressionistiska bilden väckte anstöt och från början var det inte alla som gillade den. Måleriet var alldeles för mycket likt en skiss där bilden inte kändes färdig, färgen var inte ens blandad för att passa in i valören. De rena färgerna fick samsas sida vid sida vilket gjorde att upplevelsen blev annorlunda. De rena oblandade färgerna blev starkare i sin kolorit i stället för när färgen t.ex. blandas. Målningarna kändes som de rymde något utöver själva bilden.
Det Impressionistiska måleriet framhävde nämligen det som konstnärer i alla tider försökt dölja, nämligen själva tekniken och penselarbetet. Inte heller sökte man en harmonisk samstämd färg utan lät ofta rena oblandade färger stå oförmedlat mot varandra. Men det är detta som ligger till grund för symbolismen och sedan även till modernismen.
Själva begreppet impressionism hade ingen tydlig ideologi, det var snarare en gemensam inriktning hos ett flertalet konstnärer med bland annat Monet, Renoir, Sisley Degas Morisot.
Själva namnet impressionism kommer från det franska ordet Impression och betyder intryck. Ordet användes först av Èdouard Manet, men förknippas mer med Claude Monets berömda verk Impression soleil levant ( Impression soluppgång). Tavlan visades på den första impressionistutställningen 1874. Motivet var en soluppgång över hamnen Le Havre.
