Dadaismen var en konstnärlig och litterär rörelse som uppstod under första världskriget och fortsatte fram till början av 1920-talet.
På ett övergripande plan handlade dadaismen om att ifrågasätta och avvisa konventioner och traditionella värderingar inom konst och samhälle. Rörelsen var också en reaktion på det hemska kriget och dess förödande effekter på människor och samhälle.
Dadaisterna skapade konstverk och litteratur som var ironiska, absurd och provokativa. De använde sig av collage, ready-mades (föremål som inte ursprungligen var tänkta som konstverk, men som konstnärerna valde att presentera som sådana), och andra experimentella tekniker för att skapa verk som bröt med konventionella normer.
Dadaisterna var också intresserade av att utmana språkets gränser och använde ofta nonsens, ordlekar och skrattretande metaforer i sina verk.
Sammanfattningsvis handlade dadaismen om att avvisa och ifrågasätta det etablerade, att skapa verk som bröt med konventionella normer och att utmana språkets och konstens gränser.
Vad betyder själva ordet dadaism?
Själva ordet betyder ingenting. På franska betyder ordet käpphäst och på Tyska är det ett utryck för barnets meningslösa joller, På Rumänska betydde det ja, ja. Konstnären Hans Arp proklamerade ” Härmed betygar jag att Tristan Tzara fann ordet den 6 februari 1916, kl 6 på eftermiddagen. Jag var närvarande med mina tolv barn, då Tzara för första gången uttalade ordet som uppfyllde oss med berättigad entusiasm, det hände på Café de la Terasse i Zürich, och jag hade en brioche i min vänstra näsborre”
Francis Picabia
Francis Picabia var verksam inom dadaism och surrealism och drev med både konstnärsrollen och olika konststilar. I Manifeste cannibale dada skrev han ”Dada är det enda som inte luktar: det är ingenting, ingenting, ingenting”. Det är betydelsefullt att man förbinder dada med barnets värld, det är en fascination för det oskolade och irrationella . Detta präglade också konstnären Paul Klee.
När kriget bröt ut 1914 sökte Picabia sig tillsammans med sin fru Emmy Hennings till Schweiz. det var många andra konstnärer som sökt sig till Zürich. Tillsammans planerade dessa konstnärer att göra en egen kabaré. Hugo Ball gjorde det första framträdandet. Det var en brokig underhållning som bjöd: Franska och holländska sånger, rysk musik, svart musik. Recitationer på fria ord och utställning av konst.
Hans Arp
1916 gav man ut en liten skrift med namnet Cabare Volaire under Hugo Balls redaktion. Omslaget var gjort av Hans Arp. Skriften innehöll bidrag av Apollinaire, Marinetti, Picasso, Modigliani och Kandinsky.
Hans Arp hade i Paris stått i nära kontakt med Picasso och Braque som var de två ledarna för kubismen, Tillsammans var de helt övertygad om att naturalism av alla former måste bekämpas. Arp menade att all avbildning av naturen var lögn. Dada var den enda sanningen. Dada skulle bli samlingspunkt för abstrakta strävanden och den skulle alltid vara samlingspunkten för de stora internationella konstriktningarna.
Futurismen i dadaismen
Från Futurismen behöll dadaisterna begreppet simultanitet. (kunna göra olika saker samtidigt) Vilket innebar uppläsning av olika dikter samtidigt under inverkan av skrammelmusik så kallad bruitism. Man använde sig utav olika maskiner för att skapa musik. Bruitismen var egenlige dadaismens motsats. Dadaisterna vill lugna själen och skapa en oändlig vaggvisa. Men samtidigt blev sammanslagningen av alla dessa konstnärliga yttringar det som kallades Dada.
Dadaisterna strävade efter att vara aktivister och i praktiken innebar det att de ville göra sig fria från traditionella barlaster. Sociala som konstnärliga.
Tiden var full av sociala omvälvningar, fruktan för kriget och upplevelsen av kriget. En Dadakrets bildades i Belin våren 1918 starkt präglad av den Ryska revolutionen av bl.a Tristan Tzara, Huelsenbeck, Arp och de Tyska konstnärerna Georg Grosz. ( 1893- 1959)Rauel Hausmann John Heart field och Hannah Höch. Gruppen utvecklade fotomontataget.
Vilka var dadaisterna?
Dadaisterna var snarare anarkister än socialister och fascister. De hyllade den ryske anarkistens Bakunins slagord , Destruktion är också en form av skapande.
Man ville chockera borgarna som man ansåg låg bakom det fruktansvärda, meningslösa kriget. Man gjorde konst av skrot, ölbackar och Marcel Duchamp gjorde konst av en pissoar. Duchamp målar mustascher på Mona Lisa och Picabo målar absurda maskiner som inte hade någon annan fiktion än att driva med teknik och effektivitet. Dadaismen var ute efter att bryta ner alla konventionella värderingar inom konsten och ersätta dem med ett från alla traditioner frigjort skapande.
Begreppet Dadaism representerar inte alls någon homogen, bildkonstnärlig stilart de konstnärer som bekände sig till den anti- aktoritära Dada-andan, vidareutvecklade på skilda sätt tekniker och idéer som hade sina rötter före 1914. De konstnärer som tydligast exemplifierar Dada- rörelsens anda är fransmannen Marcel Duchamp och den Kuba-födde Francis Picabia.
