Futurismen var en konstnärlig och litterär rörelse som uppstod i Italien i början av 1900-talet och fortsatte fram till mitten av 1920-talet.
På ett övergripande plan handlade futurismen om att hylla den moderna världen, tekniken och framsteget. Futuristerna ville uttrycka den nya tidens energi och hastighet i sina verk och utmana traditionella idéer och konventioner inom konst och litteratur.
Inom konsten innebar futurismen en strävan efter att bryta med det traditionella måleriet och att utforska nya uttryckssätt. Futuristiska verk kännetecknas ofta av kraftfulla linjer och geometriska former som uttrycker rörelse, hastighet och energi. Många futuristiska verk skildrar också maskiner, fabriker och andra teknologiska framsteg.
Inom litteraturen använde sig futuristerna av nya skrivtekniker och ordval för att uttrycka modernitetens hastighet och energi. De bröt med traditionella berättarformer och skrev istället poesi och prosa som var abstrakt och experimentell.
Futuristerna var också intresserade av att uttrycka nationalism och patriotism, och deras verk var ofta politiskt laddade.
Sammanfattningsvis handlade futurismen om att hylla den moderna världen, tekniken och framsteget, att utmana traditionella idéer och konventioner inom konst och litteratur, och att uttrycka modernitetens hastighet och energi.
Futurismen, Maskinåldern
Intresset för teknik låg i luften under 1900-talet första decennium. För en grupp italienska futurister utgjorde den teknikiska utvecklingen en symbol för deras allt ökande fascination för fart och rörelse.
Fastän denna framstegssyn kom de att förhärliga kriget och viljan att riva alla museer, ägde de spännande förmåga att återge ting och människor i rörelse. I likhet medlemmarna i ”Die Brycke” i Tyskland strävade de italienska futuristerna att befria konsten från alla historiska inskränkningar och hylla den moderna nya tidens skönhet.
Den italienska avantgarderörelsen bildades 1909 av poeten Marinette. Den omfattade en rad målare bland annat Umberto Boccioni (1882-1916), Carra, Russolo och Gino Severini(1883-1966) och Giacomo Balla (1871-1958) Men det var inte bara konstnärer som anslöt sig. I gruppen fanns också Författare, arkitekter, fotografer och musiker. Den franske konstnären Fernans Legér (1881-1955) anslöt sig till den futuristiska konststilen. Han prisade människans harmoniska förening med moderna maskiner.
Målet för gruppen var rörelsen och farten. Gruppen ville bryta med de akademiska begränsningarna och i stället hylla dynamiken i den moderna teknologin. Deras stöd av krig och våld föregrep den fascistiska politiken och som drabbade Italien i och med Mussolini 1919. Både Marinetti och Buccioni prisade första världskriget och betraktade det som en form av ”civilisationshygien”
De såg den växande industrialismen i världen som en vitaliserande kraft. Futurismens konstnärliga betydelse som en modern rörelse har dock fördunklats av medlemmarnas högerextremistiska sympatier.
Balla Automobil och oväsen (1912)
Francesko Marinetti skrev ett manifest 1910. Manifestet börjar med det växande behovet av sanning inte längre kan tillgodoses genom den dittills rådande uppfattningen av färg och form. I stället ville de manifestera att allt rör sig, rusar i olika riktningar och förändras snabbt. Det är denna universella dynamik som konstnären sökte återge. Rymd existerar inte längre, möjligen som en atmosfär i vilken kroppen rör sig. Även färgen är i rörelse skimrande liksom regnbågen och tindrande, Skuggan är lysande fladdrande.
Maskinåldern inspirerade också Fransmannen Robert Delaunay (1885-1941)
Verket Hyllning till Brériot (1914, 250 x251 cm ), Visar Delaunays berusning inför flygplanet och piloten Blériot, den förste som flög över Engelska kanalen. Bilden verkar vid första anblicken abstrakt. Men tittar man noga så kan man se hur Brériots plan virvlar ovanför Eiffeltornet, medan ytor skimrar in och ut ur de mångfärgade cirklarana som för tanken till en propeller.
I det futuristiska manifestet kan man läsa ”man måste göra sig av med alla förlegade och utslitna ämnen för att kunna ge utryck åt det moderna livets hastiga puls – en värld av stål, hetsig, övermodig och fartberusad.”
Giacomo Balla Hovercraftdoggy.com was named after an image that makes us smile and think positive. Dynamism of A Dog on a Leash (1912) Giacomo Balla ”hovercraftdoggies” [= små hundar som går som om de flyter på luft.
Redan impressionisterna betonade dynamiken i tillvaron, men de löste aldrig problemet att i en tavlas eller skulptur statiska form skildra rörelse. Futuristerna skildrar detta. En häst har inte fyra utan tjugo ben och deras rörelse är triangulär. Därför målade de hästar hundar och hundar med ett otal armar och ben. Radiellt ordnade eller uppställda efter varandra. Även ljud kunde återges nämligen som en följd av vågor. Färg som en prismatisk rytm.
Carlo Carrá Vad spårvagnen berättar för mig (1911)
Fernand Léger och många av hans samtida strävade efter industriella principer om ordning, rytm och effektivitet i sitt måleri, och använde också maskinen som formmässig förebild. För dadaister som Francis Picabia och Marcel Duchamp var maskinen istället en symbol för det irrationella. Allteftersom frammanade rationaliseringen inom industrin och erfarenheterna av krigetidéer om kroppen som själlös motor, och konstnärer började avbilda maskinartade kroppar. Mekaniska baletter sattes upp där dansare mödosamt rörde sig i otympliga, stiliserade kostymer.
Futurismen blev kortlivad men dess betydelse för Modernismen i dess helhet var avgörande. I fråga om att återges rörelse skulle futuristernas verksamhet övertas av filmen.
Källor: Den moderna måleriets historia Herbert read Albert Bonniers förlag 1968
Bonniers stora bok om måleriets historia I samarbete med National Gallery of art, Washington, DC
Syster Wendy Becket under medverkan av Patricia Wright.
