Att gå en konstrunda i vackert höstväder är en lisa för själen.
Jag börjar med att skynda till Kristinehamnsk konstförening som har vernissage för konstnärerna och syskonparet Jessika Stoart- Beck och Kaj Stuart- Beck. Jessika målar stadsmiljöer i akvarell och Kaj skulterar figurer i keramik.
Båda kommer från Arvika
Det är mycket folk. Sally skyndar sig att fylla på cider och ställa fram nötter. Ett måste vid en vernissage.
Peter Westerdahl tittar på klockan och undrar om det är dags för invigningstalet.
Peter ställer sig sedvanligt på en stol och berättar att konstnärera är från Arvika de är syskon och har en gedigen erfarenhet.
Konsten är lätt att ta till sig den för tankar till det enkla och lekfulla.
Invigningen är över och konstnärerna får välkomstblommor.
Bildarkivet
Jag går vidare. Mitt emot Galleri Kvadraten ligger Kristinehamns bildarkiv. Det är ett utav de största bildarkiven i Sverige. Det är alltid mycket folk där. Det är kul att titta på gamla kort. Alltid känner man någon och alla besökare som har sina rötter i Kristinehamn känner igen och hjälper varandra att minnas.
Siw Eriksson och Ulla försöker hitta namn på folket i bilderna.
Lars-Göran ”Lilleman” Karlsson får också hjälp.
Ruth Andersson kommer gående. Kaffesugen? Ruth bjuder mig på fika inte dumt alls.
Gunvor Grundel Nelson
Jag går förväntansfullt in på panncentralen där Gunvor Nelson har sin videoinstallation. Det är mycket folk så det är svårt att känna att man får ro att sitta och lyssna. den här typen av konst kräver en stunds konteplation. det är starkt ljud och starkt ljus. Men helt underbart. Världsklass. Vi ska vara så stolta i Kristinehamn över våra konstnärer. Det är bara att gå dit och ryckas med och njuta.
Gunvor Grundel Nelson, född 1931 i Kristinehamn, konstnär, experimentfilmare och tidigare lärare vid San Francisco Art nstitute, räknas som en föregångare och en av världens främsta experimentfilmare.
Hon startade sin karriär som bildkonstnär på 1960-talet efter att ha fått sin utbildning vid målerinstitutionen på Konstfack i Stockholm. Tidigt började hon använda filmkameran som ett konstnärligt verktyg. Redan under 1950-talet hade hon varit bosatt i USA för att studera och i slutet av 1960-talet flyttade hon till San Francisco och blev en del av avantgarderörelsen New American Cinema, särskilt den grupp i The Bay Area som kallades Poetic Cinema’ med filmare som Bruce Baille och hennes man Robert Nelson. Ofta har hennes filmer ansetts hamna utanför beteckningar som experiment- eller avantgardefilm och istället har begreppet Personal Film använts för att beskriva och kategorisera hennes verk.
1992 flyttade hon tillbaka till Sverige.
Hennes verk som kännetecknas av en rytmiskt klippteknik som skapar en hög abstraktion har bland annat visats på Museum of Modern Art (MoMa) i New York och på Moderna Museet i Stockholm.
Gallerivakten Oskar Östby häller upp lite mer cider, ett måste på alla vernissager.
Mats Bergström hälsar på Evert Lundberg
Galleri Laxen ligger vägg i vägg. Här kan också amatörer ställa ut. det är en fin lokal som är värt ett besök
Jag går vidare, sneddar gårdsplanen för att besöka de andra vågenkonstnärerna. Stig Olson, Yana Rapp, Kjell Sundberg och Lourane Rantala. Jag möts utav en välkomnande skylt!
Bengts arbetsbord får mig att minnas när jag gick på Grundis i Stockholm, man var svart om naglarna gämt. När man skulle trycka sina grafiska blad.
Stig är inte närvarande, man får följa en del av hans verksamhet på en monotor. Yanas vackra kläder hänger i taket.
Stigs konstverk finns överallt. Vilken produktion. Man ser tydligt att det är Stig bakom verken.
Lourain Rantala framför en del av sina härliga figurer och skulpturer.
Kjell Sundberg i sin ateljé
Jag avslutar min konstrunda hos Kjell. Det har varit en lyckad dag. Det är så underbart med konst!
