Nutida konst 

Ett fördjupningsarbete inom konst och kultur under 1900-talet
Utfört av elever på estetprogrammet bild, dans, drama och musik
Brogårdsgymnasiet i Kristinehamn Läsåret 2010-2011

Innehållsförteckning 

Förord. 5
Mellankrigstiden. 6
Hitlers syn på samtidskonsten. 6
Elgitarren. 7
Postmodernismen – popkonsten. 7
Radiohead. 9
Vilka är Radiohead?. 9
Musikstilen. 9
Historia – Bakgrund – Karriär. 10
Tidiga succén. 10
Turnéliv och framsteg. 10
Albumreleaser och förändringar i musiken. 11
Allmän definition av Radiohead. 11
Elektromagnetismen och Radiohead. 11
His Infernal Majesty. 12
Översättning. 13
Bandets startpunkt: 13
Manga. 15
Hayao Miyazaki – Min Granne Totoro. 17
Gatukonst. 20
Uppsats om kosmetika i 1900-talets Västvärlden. 22
Vampyrer. 27
Tim Burton. 29
Hår, en konstgenre? Men helt klart. 31
David Blaine. 38
Tredje Rikets kulturideal och påverkan av det moderna samhället. 40
Marshall Bruce Mathers III 42
Breakdance. 45
Ted Gärdestad. 47
Debbie Harry – Blondie. 49
Funk. 51
Stevie Ray Vaughan. 52
Sven Nordqvist – illustratör och barnboksförfattare. 54
André Franguin. 57
Håkan Hellström.. 60
Punken och Rockmusiken under 1900-talet. 62
Avant-garde. 64
Lady Gaga. 66
Jazzdans. 68
Operan. 69
RAMONES. 71
Bounce. 73
Banksy. 74
Bamse – Världens mest politiska björn?. 77
Robyn. 81
TV-spelshistoria – 8-bit eran SEGA och Nintendo. 83

Förord

Nutida konst/ Samtidskonst

Maud Sandström

Den klassiska konsten får stå tillbaka för ett friare måleri där individen får påverka sitt eget konstnärskap. Den så kallade modernismen. Modernismen är ett samlingsnamn på en mängd olika ismer fram till 50-60 talet då konsten bytte namn och gick under betäckningen postmodernism.

Konstnärerna som formade modernismen ville skapa snarare än återskapa, framställa något snarare än återge något befintligt.

Den spanska Filosofen Ortega Y Gasset (1883-1955) oroade sig för radikalismen (det extrema) inom den moderna konsten. I och med att människan ville vara modern. Ortega menade i sin berömda essä (1905) Om det mänskliga utdrivandet ur konsten. ”Så är den nutida konstens mest karakteristiska drag ur sociologisk synvinkel att den delar publiken i två kategorier: de som förstår den och de om inte förstår den… Den nutida konsten är inte tillgänglig för alla, såsom till exempel romantikens, utan har från början haft siktet inställt på en intelligent minoritet…”

Impressionisterna under 1800-talet banade väg för de första modernisterna de så kallade Fauvisterna. Fauvisterna som betyder vilddjur. Dåtidens kritiker tyckte att de nya konstnärerna målade kladdigt och vilt. Den franske konstnären Henri Matisse (1869-1954) anses vara en av ledarna inom Fauvismen.

Människans övertro på maskinerna som man trodde kunde frälsa människan från fattigdom och lidande detta skapade en kultur som romantiserade den industriella utvecklingen. Farten blev dess signum. Det kraftfulla och självständiga maskulina blev honnörsord. Kvinnorna klipperhåret kort och klär sig i långbyxor. Den nya konsten hade en helt annan frihet. Man fick skapa och tolka efter sitt eget tyckande. Detta medförde att det uppkom olika riktningar. Futuristerna. Dadaisterna. Surrealisterna. Kubisterna för att nämna några.

Futurismen.

1909 publicerade den italienska poeten Filippo Marinetti sitt första futuristiska manifest. Den spreds snabbt över västvärlden. Där hyllas i aggressiva termer ett modernt Utopia av maskiner, revolution, rörelse och hastighet som på tjugotalet kom att utvecklas till fascism.

Konstnärer som kom att tillhöra Futurismen (inte jämföras med fascister) kan nämnas Legèr och Vladimir Tatlin.

När första världskriget bryter ut 1914 föds en motreaktion mot futurismen och den övertro på maskinerna som den stod för.

På Café Volair i Zürich föds dadaismen. Dadaisterna ville förlöjliga futuristernas dyrkan av maskinerna De vill att konsten ska ta sig ut från teatrarna och konsten från museerna. Performance och happeningskonsten har kommit för att stanna. Vem som helst kan vara Dada.

Första världskriget förändrade synen på livet. Konstnärerna började se samtidens meningslöshet och krigets brutalitet.

Mellankrigstiden

Några viktiga händelser under mellankrigstiden kan nämnas som stumfilmens utveckling till talfilm. Med detta följde också en nystart för musikteatern. Teaterbåten (1927) och Porgy and Bess (1935)

Wassily Kandinsky var en rysk konstnär som föddes 1866 och dog 1944. Han var en av de första som började göra abstrakt konst, alltså konst som inte avbildar verkligheten. För honom var det viktigaste i bilderna färgerna och formerna. Bilderna skulle inte föreställa något särskilt, men färgerna kunde uttrycka känslor och egenskaper. Elektromagnetismen har gett upphov till mycket. När man kom på att den inte var innesluten i materian utan i mellan dem så började man tro på en verklig andlighet. Man funderade på om inte elektromagnetismen skulle kunna vara ett utryck av en fysisk varelse som höll världen samman i sin inre form. Vi kan kalla den själ. Den första abstrakta konsten gestaltade denna själ.

Mycket utav den abstrakta konsten kan man härleda till konstnärer som finner ett samband mellan elektromagnetismens skönhet inspirerad av industrialismens intåg i samhället och sitt abstrakta måleri.

Surrealisterna och det atonala slår igenom. Konst som var inspirerad av Freud och läran om det undermedvetna kom att påverka hela konstscenen ända fram till popkonsten på 60-talet.

Konsten blev svårbegriplig och endast en konstintresserad intellektuell elit trodde sig förstå vad konsten handlade om.

Hitlers syn på samtidskonsten.

Hitler hånade och förlöjligade den moderna konsten. Han gjorde en utställning som gick under namnet ”Entartete Kunst” (degenererad konst) Där hånades konsten offentligt på grund utav sitt moderna sätt att måla. Det var starten för den konstnärliga ofriheten. Åtskilliga konstnärer inom de olika konstarterna drevs i landsflykt. Andra dog i nazistiska förintelselägren eller begick självmord. I och med att många konstnärer flydde Europa och bosatte sig i USA utvecklades en ny konstscen. Det var mestadels surrealister som flydde till USA. Där utvecklades  en konststil som påminde om surrealismen då med konstnärer som Willem de Kooning och amerikanen Jackson Pollock. De kom att tillhöra de riktigt stora inom Amerikansk Action Painting (Amerikansk abstrakt expressionism). De målningar som Jackson Pollock gjorde var egna tolkningar av en mycket kaotisk värld. Konsten var svår för en oinvigd att ta till sig och med Locio Fontanas konstverk, när han skar sönder duken så blev det för mycket för världen.

Ortega fick faktiskt rätt, konsten hade delats in i två grupper de som förstod och de som inte förstod.

Elgitarren

1955 kom elgitarren! Leo Fender hade byggt om en vanlig spansk gitarr till en elgitarr. Rocken är född. Både Brittiska och amerikanska rockband började experimentera med sin musik. Melodierna blev längre och höll sig inte längre till mönstret ”vers, refräng, vers, refräng”.

Postmodernismen – popkonsten

Postmodernismen blev en motreaktion på den allt svårförståeliga konsten. Man utvecklade konsten från det svåra till det lätta. Konsten skulle hämtas från vardagen och redan befintliga föremål höjdes upp som konstverk. På 50-talet får popkonsten och readymades (som hade sina rötter inom Dadaismen) sitt stora genombrott Installationskonsten, happenings och performance-konsten blomstrar Fluxusrörelsen kommer till Sverige på mitten av 50-talet. Man leker med kulturen som raseras och man kissar på scenen. Den nutida konsten har kommit i kapp Marcel Duchamps och Schwitters filosofiska teorier över frågan om vad som är konst.

”Vilken som helst av den omgivande världens uppenbarelseformer behöver bara begränsas och ryckas ur sitt sammanhang för att ett konstverk ska uppstå.” Så skrev Schwitters 1923

En av de riktigt stora är popkonstnärerna var Andy Warhol. Han brydde sig bara om att visa det som var populärt han hade inga andra ambitioner än att vara berömd. Konstnärer flockades runt honom eftersom det var han som hade taktpinnen. Han menade till lika med Marcel Duchamps att skönhet och vitalitet fanns till salu i närbutiken, som till exempel genom tvättmedelspaket och soppburkar.

The Velvet Underground var en amerikans experimentell rockgrupp som bildades 1964 i New York. Namnet på gruppen togs från en bok om sado-masochism skriven av Michel Laigt. Gruppen var aldrig kommersiellt framgångsrik på sin tid, men anses i dag som en av de viktigaste och mest inspirerande musikgrupper i modern tid. Deras råa sound har ibland annat inspirerat punken musikaliskt. The Velvet Underground invaldes i Rock and Roll Hall of Fame år 1996. Provokation blev mottot och konsten flyttade fokus från själva verket till verkets koncept. Konsten skulle innehålla något. Det konceptuella och många gånger politiska budskapet hade gjort konsten både laglös och långt ifrån fostrande.

Konstnärer som Paul McCarty med sina enorma bajsskulpturer får representera 1900-talets slut. Övergången till 2000-talet inleds med en mer digitalisering av konsten. Video och dataanimerad konst blir vanligare. Fotorealismen slår igenom. Gatukonst och Streetdance blir allt vanligare

Samtidskonsten belyser samhället vi lever i. I dag belyser den konsten genom hög teknologi, ekonomisk och global utveckling samt mångkultur. Dessa faktorer resulterar i att konsten ser ut som den gör i dag.

Radiohead

Av: Emelie Johansson Es3A

Mitt arbete kommer att handla om bandet Radiohead. Jag kommer att fokusera mig mest på deras karriär under 90-talet, eftersom att jag tycker att de var bäst under den tiden.

Radiohead har fått mig att inspireras mer till att skapa musik, och fått mig till att upptäcka nya saker inom den genren, men även i det stora hela inom musik. Jag började lyssna på dem genom mitt absoluta favoritband Muse. Men det är en annan historia! Eftersom att jag är väldigt intresserad av musik och just denna typ av musik så kändes det nästan självklart att jag skulle arbeta med detta, och då rikta in mig på ett band inom denna genre som står mig rätt nära, men som jag ändå inte vet sådär överdrivet mycket om, så blir det att jag lär mig något nytt på samma gång.

Vilka är Radiohead?

Radiohead är ett brittiskt rockband från Abingdon, Oxfordshire, där dom i Oxford bildades år 1989. Dom går under kategorin alternativrock, och det kommer vi till senare. Bandet består av Thom York, (sång, rytmgitarr, och piano) Jonny Greenwood, (gitarr och keyboard) Ed O’Brien, (gitarr och bakgrundssång) Colin Greenwood, (bas och synthesizer) och Phil Selway, (trummor och slagverk). Jonny och Colin är bröder.

Ja, och vad är då alternativrock.

Musikstilen

Rockmusiken uppkom i mitten av 1900-talet, och har under sin historia samlat på sig mängder av olika genrer. Rocken har sitt ursprung från bluesen, som växte fram hos de svarta under 1930-talet. Från Rythm and blues (R ’n B) kom rock ’n roll. Rockens födelse var i mitten av 1950, och den första elgitarren kom 1954. Under 50-talet så insåg skivbolag att det fanns massa pengar att tjäna på den nya musiken. Jimi Hendrix kom att påverka hela rockmusiken under 60-talet med sitt unika gitarrspel som då ingen hade hört. Åren gick och man hade utvecklat och skapat en hel del musikgenrer utifrån den ursprungliga bluesen.

Och nu till grunden för Radioheads musikgenre. Efter den enorma punk vågen under 70 talet, så utvecklades något som kallades för New Wave – Nya vågen. Detta var populärt fram till mitten av 80-talet. Under 90-talet så kom det nya band med samma typ av musik, fast under namnen ”Alternative” eller ”Underground”.

Alternativrock är ett samlingsbegrepp som innefattar alternativa musikgenrer av rockmusik. Det kan alltså vara influenser från musik som punk, postpunk, industrial, hardcore och heavy metal. Alternativrock är avsedd för att beskriva grupper och band som pendlar mycket mellan den modernare rockens subgenre. Alltså ett band som spelat samma musikstil under hela deras karriär är då inget alternativ band. Alternativa band blandar musikstilar och har influenser från diverse stilar. Ett bra exempel på ett sådant band är faktiskt Muse, som jag nämnde tidigare. Dom har klassiska inslag i sin musik, men även mycket elektroniskt och influenser från band som Nirvana och Rage against the machine. Ja, jag kan hålla på och skriva en lång roman om alternativ musikstil. Om man vill veta mer om detta så kan man söka på Alternativ rock på wikipedia. Och det kanske blir ett mer klartecken då det senare i texten står om att Radiohead förändrar sin musik senare i deras karriär. Begreppet Alternativ rock har också under senare tid blivit ett större begrepp, som nu innefattar fler, nyare musikstilar och fler blandningar som tillkommit under åren.  

Historia – Bakgrund – Karriär

Året var 1985, och musikerna i det blivande bandet gick på samma privata pojkskola i Abingdon, Oxfordshire, där de träffades. Alla gick inte i samma årskurs. Detta år bildade Thom, Jonny, Ed, Colin och Phil bandet On a Friday. Namnet har sin lilla bakgrund i att de repade varje fredag. Det gick framåt och året därpå spelade bandet sitt första gig i Oxfords Jericho Tavern. 1987 lämnade Thom, Ed, Phil och Colin Abingdon för att studera på universitet, men de fortsatte ändå att spela ihop på helger och lov. 1991, då alla medlemmar förutom Jonny hade gått ut gymnasiet började de spela in demos och spelade live runt om i Oxford. En av deras demos hette Manic Hedgehog.

Med tiden blev flera producenter och skivbolag intresserade av Radiohead. Bland annat blev Chris Hufford, producent, imponerad av dem efter att ha sett dem live på Jericho Tavern. Hufford och hans kollega Bryce Edge spelade senare in en demo tillsammans med bandet. Hufford och Edge är än idag Radioheads managers. Det var också i dessa svängar som Radiohead skrev på ett kontrakt för sex skivor med EMI Records. EMI Records är ett brittiskt skivbolag och är världens fjärde största.

Tidiga succén

1992 – Nu börjar det hända saker. Radioheads debut EP, vid namn Drill, spelades in tillsammans med bandets managers Hufford och Egde i Courtyard Studios, en studioanläggning i London, England, och släpptes i mars 1992. Men EP:n blev inte så omtyckt på listorna, så bandet hyrde in Paul Kolderie och Sean Slade. Paul och Sean har tidigare arbetat med många amerikanska indieband, och dom producerade även Radioheads debut LP som spelades in under en ganska kort tid. Med singeln till LP:n, Creep, började bandet få mycket uppmärksamhet av de brittiska musikmedierna, även om det inte bara var positiv kritik.

Radioheads debut album Pablo Honey släpptes i februari 1993, som nådde 22 plats på listorna. Creep fick just nu bättre respons från utlandet än i Storbritannien, och snart så blev de inbjudna till att spela sitt första gig utanför Storbritannien, i Tel Aviv.

Turnéliv och framsteg

I början av 1993 efter att flera radiostationer i USA började spela låten Creep och visades som musikvideo på MTV, så började Radiohead sin första USA turné. Turnén blev oväntat förlängd ett år, och under turnéns gång så var bandet nära på att splittras av olika anledningar och påfrestningar. Sångaren Thom York uttryckte sig i en intervju att ”det kom till en punkt när vi inte längre förstod varför vi höll på med det”.

Men som tur var så splittrades de inte efter deras första USA turné, utan började efter avslutad turné skriva på sitt andra album, The Bends, som är personligen mitt favoritalbum av dem. De hyrde Abbey Road Studios (som även ägs av EMI, deras skivbolag) producent John Leckie och pressen blev högre än någonsin från media och fans efter succén med Creep.

1994 kom Radiohead med sin andra EP, My iron lung, som var det första tecknet på att deras musik var förändrad. EP:n sålde bättre än förväntat och detta var början till trogna fans.

Därefter släpptes då The Bends, 1995.

Albumreleaser och förändringar i musiken

Efter att deras tredje studioalbum OK Computer kom, så fortsatte succé efter succé och blev hyllade runt om i världen. Albumet är ett av världens mest hyllade album någonsin.

Karriären var just nu på topp, och med senare album som Kid A, från 2000 och Amnesiac 2001, så förändrades bandet ännu mer musikaliskt. Nu gick de mot strömmen med dessa två skivor, som hade mer elektroniskt betonat sound.

Radiohead fortsatte i det spåret även på deras album Hail to the Thief, 2003 och deras senaste In Rainbows som kom 2007.

Allmän definition av Radiohead

Radiohead har under sin karriär arbetat med estetik som bygger på instängdhet, paranoia och obehag. Men uttryckligt sätt så har det varit rätt behagligt. Med en sammanfattning av detta så framgår det en del i albumet OK Computer, som även definierar Radiohead.

Elektromagnetismen och Radiohead

Radioheads musik går samman med konstnären Wassilys Kandinskys
konst; elektromagnetismen, som han målade 1910. Han var den första
med det, och man kan sammankoppla Radiohead, både senare
musikmässigt (In Rainbows, senaste album från 2007) och i deras
videor med elektromagnetismen. Radioheads videor uttrycker
elektronism.

Man kan uttrycka det som en elektronisk ritad verklighet på gränsen
mellan materia och antimateria.

 

 

 

His Infernal Majesty

Av: Mikaela Aksu Es3A 
Jag har valt att skriva om HIM.
HIM är en förkortning på His infernal majesty som på svenska menas Hans Infernaliska Majestät.
Infernalisk kan tolkas på olika sätt men i detta sammanhang ser jag det som djälvulsk.
Så alltså, deras bandnamn kan även tolkas som ”Hans djävulska majestät”.
Det här bandet har betytt otroligt mycket för mig under dessa år jag lyssnat på dom.
Jag började lyssna på dom ordentligt vid 13 års ålder.
När jag var 13 år begick min ”morbror” självmord.
Jag insåg snabbt att HIM var min största chans att verkligen få stå fast på jorden.
Det fanns ingen som förstod mig, inte någon.
Deras texter handlar om väldigt mycket kärlek och mörker, men ändå så hjälpte det mig genom mina svåra perioder här i livet.
Det kan ha berott på att sångaren sjunger med sådan silkeslen röst så att man verkligen tror på det han sjunger.
Man tar verkligen in varje ord, man tror det är verkligt.
Det ger verkligen tillbaka hopp om att kunna leva normalt igen, även om det är svårt och otroligt jobbigt.
Tänker även på min morbror idag och ger mig skuldkänslor för varför jag inte gjorde någonting.
Då brukar jag lyssna på The path.

And cross all the rivers deep and dark as the night
Searching for a reason why time would’ve passed us by
With
every step i take the less i know myself
Every vow i break on my way towards your heart
Countless times i’ve prayed for
forgiveness
But gods just laugh at my face
And this path remains
Leading me into solitude’s arms
I see through the
darkness my way back home

Översättning

Korsa alla floder djupa och mörka som natten
Letar efter en anledning till varför tiden skulle ha passerat oss så fort.
Med varje steg jag tar ju mindre känner jag mig själv.
Varje löfte jag bryter på väg mot ditt hjärta
Alla gånger jag bett om förlåtelse.
Skrattar gudarna mig rakt i ansiktet.
Och denna väg är ledande till ensamhetens armar.
Jag ser genom, mörker min väg hem!
Bandets startpunkt:
Det kända bandet HIM startades år 1991 av sångaren Ville Hermanni Valo som är en före detta basist, Mikko Viljami ”Linde” Lindström och Mikko Henrik Julius ”Migé Amour” Paananen.
På grund av den amerikanska lanseringen så fick då HIM heta HER inom den amerikanska gränsen.
Det fanns redan ett band vid namn HIM.
Bandet hade bara börjat med covers till en början som oftast alla band gör.
Dom tre kändaste covers som man hör även nu är Wicked game som är egentligen är gjord av Chris Isaak.
Solitary man – Johnny Cash.
Don’t fear the reaper – Blue Öyster Cult.
Det är nog dom som oftast dom flesta känner till.
Dom hade nästan ett fullt band.
Det var bara en trummis dom skulle ha.
Det var inte förens 1999 som Mika Kristian ”Gas Lipstick” Karppinen hade hittat sin talang och började utvecklas mer och mer.
Bandet började med spelningar i deras hemland Finland och sedan blev mer och mer kända utomlands.

Ville Valo: Ville är 34 år och har precis kommit ur en jobbig period med mycket alkohol och droger.
Man känner sig stolt även om man inte känner honom privat.
Man känner sig nog stolt för att man vet hur jobbigt det kan vara med droger och att det är svårt att ta sig ur det.
Det är jobbigt att bara sluta röka så måste vara ganska jobbigt att sluta med alkohol, cigaretter och tyngre saker bara på en gång.
Jag tänker bara skriva om Ville för att han är min förebild.
Han är bevis på att citatet ” Man kan, bara man har viljan” stämmer.
En kille jag pratade med sa att han hade varit och kollat på HIM när de hade spelat på EXIT.
Jag citerar ” Det var inte ens kul för han var så jävla hög så han höll på att trilla av scenen, men det var kanske för hans bästa vän hade dött dagen innan?”
Därför skrev Ville en låt (Kiss of dawn) som hyllning till sin väns bortgång på albumet Venus Doom 2007.
Det är ofta Ville som skriver text och musik.
Det känns oftast som att texterna stämmer in väldigt mycket med sitt eget liv och det man gått igenom.
Alla har vi blivit sårade någon gång och det är oftast det texterna symboliserar.
Även om musiken är lite hårdare så kan man känna den smärta som han genomlidit genom att lyssna på texten.

Genre: Ja, man kan väl säga att de har skapat en egen.
Dom har skapat en slags metal som de kallar för Love Metal.
Det är som blandning mellan Heavy Metal, Hårdrock och Gothrock.
Deras låtar handlar vanligtvis om kärlek som dom sedan komponerat med rockmusik.

Heartagram: Deras loga kallas för heartagram vilket är en blandning mellan ett pentagram och ett hjärta.
Ett nedvänt pentagram kan uppfattas som en symbol som symboliserar djävulen, men heartagramet har ingenting med djävulen att göra.
Ville: Det symboliserar att allt har en motsats.
Finns det kärlek finns det också hat.
Finns det ljus, finns det också mörker.
Ibland är linjen synlig och ibland osynlig.

Grunden till deras Love Metal: Efter som deras musik kommer från Hårdrocks grunden skriver jag lite om hur hårdrocken kom till.
Hårdrock innehåller tunga elgitarrer med grymma riff.
Tunga, häftiga basgångar & högljudda trummor.
Det kom pås i slutet att 60-talet.
Dom som spelade och fick fram denna musik var Jimi Hendrix, Rolling Stones med flera.
Men det Jimi Hendrix började med var bluesrocken som sedan var en influens till det som skulle bli hårdrock.
Runt 1973 hade man börjat skriva texter med fantasy-anda, med teman om döden och tron på det övernaturliga.
Black Sabbath en grupp som bildades på 70-talet lade grunden för mörkrets estetik.

 

 

 

Manga

Av: Erik Johansson Es3A 

Jag har valt att arbeta om en väldigt globaliserad kultur som har blivit riktigt vanlig i både västerländska länder, samt som österländska (Japan). Manga är en del av vardagen i Japan där man i stortsett överallt läser mangatidningar, finns gamla gubbar på tunnelbanorna lika väl som unga som sitter och läser för att fördriva tiden. Manga är inte en serie endast för unga , utan författarna till manga serier kallas ofta ”Mangakas” som gör serier till alla årskullar, en del företagare har egna serier där i serierna hjälper deras motivation till att jobba och för att nå framgång. Sen finns det serier för barn och ungdomar, och dessa serier är mer inom genren fantasy , äventyr osv . Vissa välkända mangakas är dem som har skapat serier som ” Astroboy , Vagabond , Naruto , dragonball ” dominerar större delen av manga publiceringen och de har en stor roll i Japanska ekonomin också, eftersom dessa människor tjänar så mycket pengar i veckan att det är sjukt  med tanke på att ett nytt avsnitt av nya Naruto serien kan publicera upp till 120 miljoner japaner, vilket innebär en stor summa pengar .

Manga har funnits i många år och man tror det kom till redan runt 1800-talet i Japan. Där använde sig ofta Samurajer och Geishas till att måla olika bilder och bildstilar som senare blev känt som manga. En känd tecknare hette Katsushika Hokusai och ritade bilder på samurajer bland annat … Men manga fick en ännu större betydelse efter andra världskriget då Japan hade lidit ett stort nederlag i kapitulationen mot Usa och dess allierade samt efter de två atombomberna som ödelagde större delen av Hiroshima och Nagasaki . För att Japanska arbetare skulle komma på fötter igen och ”det Japanska undret” skulle slå in behövde Japanerna bli motiverade, det var där en av världens kändaste mangas skapades som kallade sig Astroboy , den skapades runt 1950 talet i en tv serie på tv av en Mangaka som heter Osamu Tezuka. Serien handlade om en människolik robot som bekämpar olika problem. Detta var en av större anledningar attJapan kom upp på fötter igen, för alla arbetare som jobbade på den tiden i stort sett läste serien och den fick en större betydande roll i Japansk historia . Mangan kom senare i ordning och många olika stilar blev kända som skräck mangas till olika äventyrs berättelser. Eftersom mangakas ibland anpassar sig till olika människotyper i samhället så gör de ibland mangas till dem, som t.ex. städerskor, eller arbetare o.s.v. o.s.v.

Mangas har genom åren förändrats ganska rejält, men har alltid följt ett speciellt ritmönster där människo gestalten har ganska stora ögon och en annan typ av tecknad stil .Människor försöker efterlikna den Japanska manga stilen och detta används i många andra asiatiska länder som bl.a. Sydkorea , Kina eller Thailand .

Det finns olika tecknar stilar inom mangan. Den ena heter ”shojo” som mest är till för yngre flickor i serierna. Shojo brukar ofta utspela sig bland unga 15åriga tjejer som brukar stå inför ett vägval i livet, som de flesta gör när de hamnar i puberteten osv. Man ritar också väldigt stora ögon också som kännetecknar den stilen väldigt bra, det är oftast det som acossieras med manga överlag. Den andra tecknar stilen heter Shonen som förstås är till för killar.

Denna stil är mer realistisk och inte så överdriven som Shojo. Detta brukar ofta handla om att tex en kille upptäcker att han har fått olika övernaturliga krafter osv , dom lever det här normala livet tills dem upptäcker sin ”förmåga” .. Ganska likt Marvel serierna om man tänker efter … Men manga innefattar inte endast stora upplagor med pocket böcker som finns i miljontals i nästan alla affärer i Japan . Utan det finns också något som kallas Anime , vilket är ganska mycket mer attraktivt enligt mig , eftersom anime filmerna/serierna brukar ha bra musik , sköna röstskådespelare osv . Anime kom till redan runt 1900-talet och har fått en stor succé både i Japan som i Filipinerna och nu den stora masshysterin i USA bland annat . De stora kända Anime filmerna som gjordes i japan är Akira , Ghost in the shell , rurouni kenshin. Dessa fick en stor betydelse för japanska populärkulturen .. Animes brukar ofta ha mycket med fantasy att göra , eftersom Japanerna är ganska så sci-fi av sig . Och dom är helt galna i robotar , universum osv .

Men likaväl finns det många anime filmer där dom har med komedi i serierna .

Men bortsett från alla anime och manga saker jag här har tagit upp kan jag inte glömma att berätta att pornografin i Japan har en stor betydelse , och en typ av manga kallas ”hentai” , där man i stor sett tecknar porr . Detta har spridits över hela världen , och Japanerna har en lite speciell syn på pornografin överhuvudtaget , i vissa inslag ifrån den vanliga manga typen så är det väldigt lätt att Japanerna målar tjejerna väldigt lättklätt . Man ritar i stortsett tjejer hur dom såg ut för länge sen med små korta kjolar , med kavaj och dylikt , detta attraherar väldigt många . Hentai står för en av de större försäljningarna i Japan.

Frågan är vad som gör mangakulturen så väldigt tilltalande?  I vissa fall så lockar mycket av mangan till yngre ungdomar runt 13-16 år. Speciellt lockande är alla olika mangakonvent som finns i t.ex. Uppsala( Uppcon) där alla små till stora får chansen att kunna träffa varandra och diskutera och prata om sina småintressen. Något som har blivit väldigt aktuellt nu för tiden när man går på speciella manga konvent är t.ex. när man klär ut sig till sin speciella favorit mangafigur, detta kallas Cosplay. Det är en form av rollspel där man lever sig in i sin karaktär. Detta sker på väldigt många konvent, och om man t.ex. ska kolla på Japan så är detta jätte stort. Man kan få en karriär på att klä ut sig till en manga figur. Men Cosplay i Japan jämfört med Sverige är att här i Sverige klär folk bara ut sig till manga figurer och dylikt. I Japan handlar det om alla möjliga figurer, inte bara manga eller Anime .

Jag kan förstå att den här inflationen av Manga i Sverige inte tilltalar äldre och vuxna, det första man brukar höra om man är i 18 års åldern och föräldrarna ser att man kollar på manga eller anime brukar reaktionen vara . KOLLAR DU PÅ TECKNAT!  VAD GÖR DETTA SÅ BRA ?

De flesta brukar se det som fånigt eller töntigt när de hör om manga, den där söta figuren som är till för barn. Med stora oskuldsfulla ögon. Men det finns också vuxen manga osv som gör att manga blir mer intressant, och i vissa Mangas kan man associera sig med just en manga.

Jag har också kollat runt en hel del efter hur stor sannolikheten är att bli en s.k. mangaka i Sverige, men jag har inte hittat några större källor där det står något om detta. Jag kan tänka mig att sannolikheten inte är så stor att bli en stor manga tecknare i Sverige. Dels för att alla föredrar nog helst att läsa manga som kommer ifrån Japan. Eftersom det är hela grejen, sen för att svenskar kanske har en annan berättar teknik och som kanske står ut lite i mängden. För hela upplevelsen med manga är att det kommer just ifrån Japan, man får en större del av deras kultur vilket man är ganska intresserad av.

Sedan  har inte mangan kanske växt så jätte mycket nu på sistone i Sverige . Manga kändes mer aktuellt för några år sedan, det verkar som det börjar skäras ner lite på intresset, dels för att bokförlagen som t.ex. Bonnier Carlsen osv inte säljer lika mycket exclusiva mangas längre.

Hayao Miyazaki – Min Granne Totoro.

Hayao Miyazaki, född 1941 i Toyko, är en av grundarna till Ghibli Studio som är en japansk filmstudio för animerade filmer. Miyazaki är själv både animatör och regissör.

Han har gjort många fina filmer. Bland annat Nausicaä från Vindarnas dal(1984), Min Granne Totoro(1988), Spirited Away (2001), Det Levande Slottet (2004) och Ponyo på klippan vid havet(2009).

Det som gör att jag har fastnat för Miyazakis filmer är framförallt att jag är väldigt förtjust i teckningsstilen, som är det som identifierar Miyazakis filmer eftersom hans stil är så pass realistisk. Karaktärerna är fulla av liv och personlighet. Miljöerna är underbara och väldigt olika från film till film. T.ex. är Spirited Away och Min Granne Totoro väldigt japanska samtidigt som Det Levande Slottet är mer västerländsk. Det beror väl i och för sig på att Det Levande Slottet är baserad på den brittiska författarinnan Diana Wynne Jones bok Trollkarlens Slott.

Jag tycker väldigt mycket om alla filmer som jag har sett av Miyazaki, men jag har valt att skriva lite extra om Min Granne Totoro.

Min Granne Totoro är en sån där film man blir helt varm i själen av att titta på. Har man en dålig dag är det bara att slå på den och njuta. Många vill nog säga att den först och främst riktar sig till barn. Men enligt mig kan den ses av folk i alla åldrar, förutsatt att man uppskattar tecknad film.

Min Granne Totoro utspelar sig på den japanska landsbygden under 50-talet, så omgivningarna är väldigt japanska. Den handlar om syskonen Satsuki 11 år och Mei 4 år som flyttar ut på landet med sin pappa. Deras mamma är inlagd på att ett sjukhus i närheten. Huset de har flyttat till tycker flickorna liknar ett spökhus och ligger vid kanten av en skog. Skogen ger känslan av att den är lite magisk på något sätt, i skogen finns det ett jättestort träd där skogsväsendet Totoro bor.

En dag när Satsuki är i skolan och pappan jobbar hemma (han är professor vid Tokyo Universitet) leker Mei på egenhand i trädgården. Hon springer runt och leker mest som barn gör. Efter ett tag får hon syn på två små figurer. Hon följer efter dom och till slut kommer hon fram till det stora trädet där de hoppar ner i ett hål vid rötterna. Nyfiken som hon är hoppar Mei också ner i hålet. Hon landar mitt i Totoros hem.

När Mei ramlar ner hos Totoro ligger han och sover och hon hoppar upp på hans mage, där hon somnar. Samtidigt letar Satsuki och pappan efter henne eftersom hon inte är kvar i trädgården. De hittar henne i ett buskage inte långt ifrån trädet där Totoro bor. De väcker henne och Mei berättar att hon har träffat Totoro. Satsuki verkar lite skeptisk, men pappan säger att Mei antagligen har träffat skogens väktare.

Senare visar sig Totoro även för Satsuki. Det är en regnig kväll och systrarna väntar på att deras pappa ska kommer hem. Han är sen och de beslutar sig för att möta honom vid busshållsplatsen. Mei somnar på Satsukis rygg och en stund efter det hör Satsuki att någon kommer. När hon tittar åt sidan ser hon ett par fötter som inte är mänskliga, då tittar hon upp och där står Totoro. Satsuki ger Totoro ett av paraplyerna som hon har med dig, eftersom det regnar så. Det gör Totoro glad och han ger Satsuki frön och nötter inslagna i ett blad. Efter det kommer bussen som Totoro ska med. Det är ingen vanlig buss, det är en katt buss. Alltså en katt som är en buss.

Det finns en scen i filmen som jag tycker om lite extra mycket. Det är när Satsuki och Mei har planterat fröna som de har fått av Totoro. De väntar på att de ska börja gro. En natt vaknar Mei och upptäcker att Totoro och de två andra väsena utför en slags dans runt det lilla trädgårdslandet. Hon väcker Satsuki och de springer för att delta i dansen.

Efter ett tag kommer det upp groddar som växer och växer och till slut blir det ett enormt träd. Totoro tar fram en trä snurra som han hoppar upp på. De två andra väsena hoppar upp på Totoros mage och ger blickar som säger att Mei och Satsuki också ska hoppa upp. Sedan flyger de iväg över byn och fälten tills de slutligen landar i en trädkrona nära huset. Filmen fortsätter med fantasi, samtidigt som det händer allvarliga saker. Kanske är Totoro en hjälp för flickorna när deras mamma ligger på sjukhus.

Som jag förklarade i början av texten är jag helt förälskad i teckningsstilen. Det är något med den som får allt att kännas realistiskt trotts att det är tecknat. Det gäller för nästan alla Miyazakis filmer. Sen är berättelserna lätta att tycka om, oavsett hur gammal man är.

Elin Gryth ES3A

Gatukonst

Av: Natalia StoppaEs3A

Jag har valt att skriva om ett ganska så vardagligt ämne, en konstform som man inte hittar på konstmuseum, en konstform som ofta är väldigt kritiserad.

Många kan ställa sig frågan vad är gatukonst? Det är precis vad det låter som, konst på gatan. Allt från spraymålade motiv på husväggar till klisterlappar på lyktstolpar.

Ofta beställd och illegal konst i stadsmiljö, där invånarna tar själva ansvar för utsmyckningen.

Konstformen är skapad av fattiga ungdomar på 1800 talet som inte hade råd med dyra penslar och färg. Utan använde sig av det de hade.

Gatukonsten är utveckling av graffitikonsten som uppstod först i USA under 1970 talet.

Det var subkulturella ungdomar som började med sprayfärg, skrev budskap och målade saker på bl.a tåg och murar. Graffiti är även en del av hiphopkulturen

Graffiti och klotter är inte samma sak. Skillnaden mellan graffiti och klotter är att klotter är oftast bara oväsentliga meningar eller bilder utan budskap eller själ nedklottrat med penna eller dyl.

Men graffiti är helt annan sak. Det är konstform med proffsigt gjorda bilder eller dekorativa texter.

Graffitis härstammar från de gamla romarna som skrev sitt budskap direkt på väggen så att alla skulle kunna se och läsa det. Som tex ” Anna har varit här”

I Väldigt många länder är det förbjudet med graffiti på allmän plats, man tar bort graffiti med hjälp av sanering och olika starka kemikalier.

Olika kommuner i Sverige uppskattas spendera miljontals kronor på att ta bort Graffiti. Men är man en Graffitimålare så är det inte helt kört eftersom det finns lagliga väggar som är till för graffiti. I Sverige finner vi en sådan på P-huset Anna i Malmö. För en graffiti målare gäller det att göra sitt namn känt bland andra målare genom sin konstfärdighet och mod i att måla på svåråtkomliga ställen.

Genom graffiti binder ungdomar samman ett nätverk, känsla av trygghet och uppskattning som de inte upplever någon annan stans.

Dock det bästa med gatukonsten enligt mig är trottoarmålningar/3d kons

Trottoarmålningen har sin ursprung i Italien där började man med temporära gatumålningar av Madonna, jungfru Maria redan på 1500 talet.

Nu för tiden är Trottoarmålningar en konstform som oftast utövas med pastellkritor på offentliga platser som gångvägar, trottoarer och torg. Målningen försvinner oftast med nästa regn eller gatustädning. I länder med mycket turister kan konstnärerna samla in pengar från de förbipasserande. Så trottoarmålningar kan vara en inkomstkälla för konstnärerna.

De häftiga med 3d konsten är att det är en tredimensionell bild på plan yta som från rätt vinkel ser fantastiskt ut.

Ett ex. på en 3d konstnär är Julian Beever som är känd för sina konst på trottoarer i England, Frankrike, Tyskland, Australien. Hans konst deformeras till olika 3d perspektiv när de ses från rätt vinkel.

Gatukonstens syfte varierar det kan vara konstnärliga, politiska eller personliga uttryck till att omforma staden till mer personligt socialt rum.

Som jag nämnde innan är det olagligt med Graffiti men Graffiti målarna tycker att ” Samhället borde lära sig att acceptera denna ungdomskultur och att det inte är skadegörelse utan gatukonst de sysslar med.”

Jag tror inte att Graffiti kommer försvinna från offentliga platser eftersom det ger en viss status att visa sin konst på svåråtkomliga platser, och eftersom det ger status går vi in på personer som alltid vill vara bättre än andra och då måste dom gör sitt.

Källor:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Hiphop

http://sv.wikipedia.org/wiki/Graffiti
http://sv.wikipedia.org/wiki/Trottoarm35lning

http://sv.wikipedia.org/wiki/Gatukonst

 

 

Uppsats om kosmetika i 1900-talets Västvärlden

Av: Malin Kjernsby Es3A
Inledning
Kosmetika har använts i en eller annan form i alla tider av människor över hela världen, men i olika former och av olika syften. I det gamla Egypten gick det åt en hel del kosmetika för att försköna de stora faraonerna och andra högt uppsatta män och kvinnor i kungariket.1 Man målade dessa människor bleka i ansiktet och markerade kraftigt deras ögon med svärta, så kallat Kôhl, dåtidens kajal och mascara. I sumerernas gamla rike i Asien har man hittat kärl med rester från rött läppsmink som har daterats till 3500 före Kristus. Det pekar på att man väldigt tidigt även där målade sig, antingen kanske för att det var ett mode, en statussymbol, eller kanske av religiösa skäl. Man kan inte riktigt veta. Även i det nordiska vikingasamhället har man kunnat bevisa att människor använde sig av kosmetika. På internetsidan passagen.se2 skriver man ”Det tidigaste beviset för användandet av smink i Norden var omkring 950 e. Kr. Då besökte en arabisk köpman en dansk vikingastad där han fick se att både män och kvinnor använde ett ”konstigt ögonsmink vilket anses förhöja deras skönhet väsentligt””. Sedan har kosmetikans utseende och roll förändrats i samhället genom tiderna. I västvärlden mellan 15- och 1800-talet till exempel, så frossade kungligheterna i vitt puder, lager på lager. När det gällde mode på den tiden så existerade inte uttrycket; enough is enough.
Men det är först senare som kosmetikan verkligen får sin fulla uppmärksamhet. Det sker mitt i händelsernas sekel, i ett växande industrisamhälle och i en tid då utseendet spelar större roll än någonsin. Kosmetikans tid var nu kommen. Det hade blivit 1900-tal..

http://sv.wikipedia.org/wiki/Egyptens_h34rskare

2http://hem.passagen.se/lemonadurban/ideal/htm/smink.htm
http://sv.wikipedia.org/wiki/1900-talet

Kosmetikabranschens framstående kvinnor
I början av 1900-talet hade man blivit lite blyg i hur man sminkade sig. Det var inte längre lager på lager som gällde längre, nej, det skulle hållas diskret. Men trots detta så fick snart kosmetikaindustrin sig en rivstart med Helena Rubinstein, Max Factor och Elizabeth Arden i spetsen. Både Rubinstein och Arden hade kämpat sig genom livet och från två olika världar reste de båda till Frankrike år 1912 för att söka lyckan.
De båda kvinnorna fann sina medel för att nå framgång och blev med tiden varandras största konkurrenter inom branschen. Arden till exempel, arbetade tillsammans med kemisten A. Fabian Swanson för att framställa en mjuk och fluffig ansiktskräm, som skulle mjukgöra och skydda kvinnans hy. Tillsammans lyckades dom framställa Venetian Cream Amoretta vilket revolutionerade kosmetikabranschen på en naturvetenskaplig nivå.
Både Arden och Rubinstein hade upptäckt vikten av lyxig marknadsföring, med exklusiva förpackningar och kända ansikten. Rubinstein hade en sminksalong på 715 fifth Avenue i New York, där hon inredde med dyra mattor av Joan Miró. Hon satsade även på att sälja sitt eget ansikte i samband med sina sminkcollektioner. Hon lät till exempel Salvador Dali formge en puderdosa och måla ett porträtt av henne.

Puder
Puder är ett slags tonat, eller otonat pulver som man i flera hundra år har använt som ett skönhetsförhöjande medel inom make-up och är nog det äldsta. Puder har genom alla tider på ett eller annat sätt fungerat för att dölja skavanker och tona hudfärgen i ansiktet och eventuellt på hals och armar till den färg som samtidens mode krävt.

Pudret har på olika håll i världen också bestått av olika ingredienser. I asien tex, använde man risstärkelse som huvudingrediens för att trolla fram geishornas vita ansikten. På samma sätt har vetemjöl och potatisstärkelse använts som huvudingredienser. Mellan ca 15- och 1700-talen använde man i Västeuropas kungligaste salar giftiga blyföreningar för att skapa det perfekta ansikts- och perukpudret. Man använde sig till exempel av blyvitt, krita, zinkoxid och titanoxid. På 1700-talet var det också toppmodernt att ha en hy lik porslin. De rika kvinnorna reste en gång om året till en så kallad Emaljerare i storstaden och lät sig målas med ett emaljliknande smink som de lät sitta ett år för att sedan komma tillbaka och få det omgjort kommande år. 1787 förbjöd dock Josef 2 vitt smink för att det var hälsoskadligt. Iochmed sminkförbudet blev det istället på tapeten att “ta hand om” sin hy och kvinnorna började istället att dricka vinäger, äta krita och arsenik för att få en hy som liljor och rosor, då man säkert trodde att det var bättre för kroppen än tidigare medel.

Till Sverige kom pudret i slutet av 1800-talet. Man skulle även här vara blek i ansiktet men  ändå inte i samma skala som i till exempel England och Frankrike. Det fanns nu rispuder (gjort på risstärkelse) att köpa, även för enkelt folk i den mån de hade råd. Det fanns en oskriven regel när det gällde puder och smink i allmännhet som levt kvar sedan 1500-talet. Man fick absolut inte under några omständigheter sminka sig när någon såg på. I slutet på 1800-, början på 1900-talet skulle det dessutom hållas diskret och naturligt, så att ingen skulle kunnat ana att kvinnan hade sminkat fram sin skönhet. Ovidius skrev “Varför måste jag veta varifrån dina kinders vithet kommer? Stäng din kammardörr, varför visa upp det ofärdiga arbetet? Det är mycket som det är bäst att män inte vet något om.”

http://hem.passagen.se/lemonadurban/ideal/htm/smink.htm
http://www.shenet.se/recept/ansiktspudertrad.html

Rouge

Rouge är ett färgat puder eller en creme som man applicerar på kinderna för att få önskad effekt. Man kan till exempel pudra eller strycka rouge på kindbenen, bakåt mot tinningarna för att skapa en illusion av ett smalare ansikte. Man kan också endast dutta rouge på kindkullarna för att ansiktet ska se rundare ut. Rouge finns i många olika nyanser av rosa, rött, orange och brunt och man väljer färg och nyans utifrån hår-, hy- och ögonfärg. Till exempel så passar en blond och ljus tjej bättre i ljusrosa rouge än i en skarp röd eller brun färg, medans en mörkhyad tjej passar bättre i en starkare nyans.

1900- talet

I början av 1900-talet skulle man sminka sig sparsamt. I Sverige skulle man dock helst inte sminka sig alls. Man ansåg att smink var skadligt för hälsan, vilket det iochförsig var för att man fortfarande använde sig av giftiga ingredienser. Få företag befattade sig öppet med kosmetika så marknaden var närmast en undergroundkultur av källar- och köksföretag. Företagen blev sällan kritiserade eller fick klagomål för sina produkter, på grund av att kunderna skämdes eller dog av de giftiga produkterna.

Det var inte förrän på 20-talet som det började bli okej i Sverige att sminka sig. Tjejer hade sett på svartvit film hur stjärnorna såg ut; vitt ansikte, sotiga ögon och mörka läppar, så de använde rött silkespapper som de gnuggade på kinder och mun’ för att få lite färg. Man kunde även köpa smink i pappaskar för ungefär en krona, men det var väldigt dyrt, då en vanlig industriarbetade kvinna tjänade cirkus en krona och sextio öre om dagen. Dock så sjönk snart priserna och på 20-talet kunde varje fabriksflicka pudra ansiktet och måla läpparna röda. Pudrandet kallades på vissa håll fortfarande för emaljering, för att principen var densamma som på 1700-talet; en fet kräm som underlag och ovanpå detta puder. 1911 lanserades den första puderdosan med inbyggd spegel vilket blev mer populärt under just 20-talet då pudret slog igenom ordentligt.

http://www.shenet.se/recept/coldcream.html

På slutet av 20-talet så vände dock trenden. När arbetarklassens döttrar plötsligt kunde pudra sig bleka så blev överklassens motreaktion att solbränna skulle bli det nya idealet. Sedan 1500-talet hade bara bönder och arbetarklassen varit solbrända, vilket då var en symbol för fattigdom, medan ett blek hy och klenhet hade stått för rikedom och “välmående”. Men nu vände iallafall trenden och i samma veva så blev färgat puder efterfrågat. I USA var det vanligast med “flesh-pudret” som hade en rosa ton, medan det i England och norra Europa var vanligast med “cream-pudret” som hade en gulare ton. Under den här tiden kunde man dessutom gå till speciella puderbarer i varuhusen och få sin egen personliga färg blandad.

På 30-talet blev stearatkrämen populär, som är föregångaren till våran foundation. Stearatkrämen var från början en slags fet tvål, men med pulvriserat färgat puder som en extra ingrediens kunde man snart köpa rinnande hudfärg på flaska. Detta blev populärt dels för att det kunde användas som en dagkräm och dels för att man slapp allt kladd med underlagskräm och puder. 1938 kom sminkören Max Factor ut med sin nya produkt, Pan cake. Det var en torr kaka med färg som man löste upp med fuktig bomull och målade ansiktet med. Detta var förut ett teatersmink som var anpassat för starka strålkastarljus, men blev snabbt populärt ute på marknaden.

Man brukar säga att 50-talet var ungdomens sekel, för att det var först då som det kom typisk “ungdomsmusik” och ungdomar började klä sig på ett annat sätt än innan, då alla såg ut som tanter. Många blekte håret, klippte det kort och sprayade det hårt, klädde sig i piratbyxor och ballerinaskor. Man målade läpparna ljusrosa och satte en liten mouche vid överläppen.

På 60-talet var Twiggy en av de mest kända modellerna och det var hennes stil som påverkade unga kvinnors stil på den tiden. Man skulle vara pojkaktig, smal utan kurvor och kortklippt. Läpparna skulle vara bleka och man målade eyeliner på ögonlocken och även i den undre ögonfranskanten för att skapa en illusion av stora ögon.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Twiggy
http://www.mimersbrunn.se/Twiggy_12634.htm

På 70-talet blev disco och hippiekulturen två stora trender. Man hade oavsett tighta byxor som var utsvängda vid vaderna, och antingen långt, naturligt hår och inte mycket smink eller så hade man mycket ögonskugga och glitter. Man hade mascara i kakform som man löste upp med vatten och målade på ögonfransarna.

På 80-talet skulle man vara brun, färgsprakande och ha ballongkjol om man var tjej. Även killar började sminka sig på 80-talet. Man skulle ha glansiga läppar, kajal både över, under och innanför franskanterna och för att se brun ut använde man brunkräm.

http://www.shenet.se/recept/foundation.html
http://www.shenet.se/recept/fuktkram.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Smink#Foundation

När 90-talet kommer så har kosmetikahistoriens bas redan lagts. Fram till 80-talet har det mesta inom kosmetika utvecklats till ungefär det vi har idag. Mascara, ögonskugga, kajal, eyeliner, rouge, puder, foundation, läppglans och läppstift har kommit till och framställts i olika former och på 90-talet är det mer finslipning som gäller. Smink som puder och foundation för mörk hy utvecklades mer under 1900-talet, men marknaden för etnisk kosmetik är fortfarande ganska stramt begränsad. På slutet av 1900- och in på 2000-talet   har man också börjat använda sig av andra tekniker när man lägger på sminket. Något som blir mer och mer populärt idag är airbrushtekniken. Man har en liten spruta som med tryckluft sprayar på till exempel en flytande foundation på ansiktet. Med dagens teknik så blir resultate en jämnare och naturligare färg än om man använder fingrarna eller en svamp vid applicering.

Under 2000-talet har även en helt ny marknad vuxit sig fram inom kosmetikabranschen; kosmetika för män. Det är helt nytt och marknaden kommer med tiden med all säkerhet växa sig ännu lite större, självklart inte i samma takt som kosmetika för kvinnor, med tanke på att män överlag fortfarande är lite blygare än kvinnor vad gäller att putsa på sitt yttre, men i takt med att media för större och större inflytande på våra ideal så kommer nog även män snart att våga sminka sig lite grand innan de går till jobbet.

Idag har vi hittills den största kosmetikabranschen genom historien, och den bara fortsätter att expandera. För 80 år sedan var det tabu för den enkla människan att sminka sig. I dagens samhälle börjar man se att barn lägre och lägre ned i åldrarna provar på att bära smink i skolan. Jag började lite blygt att sminka mig när jag var 12 år och var då en av de första i klassen. Idag kan man läsa 12-åriga Chloé Schutermans högpopulära modeblogg på internet där hon skriver om skönhetstips, “10000-kronorsväskan du bara måste ha” och självklart- smink. På 2000-talet sminkar sig nog de allra flesta kvinnor sig minst en gång i veckan, om inte annat när dom går på fest. I dagens media sminkas ALLA, även män inkluderade. Så om sminkvågen kommer fortsätta att flöda i samma takt, hur kommer vi då se ut om ytterligare 80 år? Kanske kommer hela familjen Svensson att trängas framför badrumsspegeln på vardagsmorgnarna?

http://chloeschuterman.chic.se/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Smink 

 

Vampyrer

Av:Caroline Bergström Es3A 

Lilith, den allra första kvinnan. Gud skapade henne samtidigt som Adam, men Lilith kunde aldrig underkasta sig Adams vilja.

Tillslut tröttnade hon och flydde från Eden. Adam började då gnälla på att han var ensam, så Gud skickade tre änglar efter Lilith för att få tillbaka henne till Eden. När hon vägrade så skapade Gud Eva från ett av Adams revben för att kvinnan skulle underkasta sig mannen.

Lilith blev den första feministen och alla demoners moder. Det sägs att hon drack blodet från oskyldiga barn. En amulett (eller liknande) med dom tre änglarna på kunde skydda den gravida kvinnan och barnen från Liliths vrede.

Det finns många berättelser om vampyrliknande väsen. En av dom tidigaste är om Babyloniernas Edimmu. En kringflackande själ på jakt efter offer vars blod de sög i sig. Babylonierna var även noga med att inte stötta sig med demonen Liltu (Lilith).

Kineserna fruktade qiang shi, en demon som fanns i döda kroppar och förhindrade dom från att ruttna genom att förse dom med blod från andra nydöda och levande människor.

Dom trodde även senare att en ond människas själ bara behövde ett skelett (eller bara en skalle) för att bli ett blodsugande monster.

Katter fick inte hoppa över lik, för då gav katten sin tigernatur till liket, som gjorde så att dom blev vampyr.

De gamla grekerna talade om Empusa, en demonisk ande som kunde träda in i en kropp.

En annan kunde liknande varelse var Lamian, som även omfamna unga män för att dricka deras blod. Då var dom i form som en vacker kvinna

400 f.kr trodde man på Lamian som en varelse med en kvinnas överkropp och en fågels eller reptils underkropp. Dom drack blod från spädbarn som dom rövat bort.

Den kristna kyrkans läror om omvandlingen av Kristus kropp och blod, vilket används av de troende under mässan (nattvarden), stärkte tron att blodet hade en återupplivande kraft. När kristendomen spred sig genom Europa blev berättelser om vampyrattacker allt vanligare.

I boken ”Malleus Maleficarum” beskrevs godkända metoder att identifiera och döda en vampyr och andra utomnaturliga väsen.(Tryckt första gången år 1484)

Vampyrer skulle grävas upp och halshuggas.

Araberna trodde på en Ghul, en kvinnlig demon som drack blodet från dom döda och levande (ofta resenärer).

Rapporter om vampyrer liknande dagens dök först upp under 1500-talet i östra Europas slaviska regioner, i delar som nu är Ungern och Rumänien.

Transsylvanien, ett svårtillgängligt land där adeln byggde dystra borgar längst dom karga sluttningarna. Landet var befolkat av vidskepliga bönder. Under 1400-talet levde en furste Dracula där. Eller rättare sagt Vlad III, kallad Vlad Tepes, elller Vlad spetsaren. Vlad III:s far kallades Dracul (djävul), så Vlad började kallas Dracula (djävulens son).

Dracula var en vildsint krigare, och hans stora passion var att spetsa allt möjligt folk på pålar. Han dödade ca 100000 personer under sin levnadstid.

Bram Stoker fick höra talas om denna Dracula, och blev inspirerad och skrev berättelsen om Greve Dracula, en välkänd vampyr för alla.

Hans berättelse lever än idag, och det finns hur många filmer och berättelser utöver den första Dracula.

Under svåra sjukdomsepidemier som tex. Digerdöden och pesten så stärktes tron på vampyrer. När en epidemi slog till mot en by så skyllde man alla oförklarliga dödsfall på en vampyr.

Ibland kunde en människa tros vara död och bli lagd i en kista för begravning. När personen  började ta sig ut från kistan så trodde man självklart att människan blivit förvandlad till en vampyr, även om personen i fråga kanske bara hade varit i koma vid dödförklaringen.

Vampyrere har funnits med länge i kulturer runt omkring oss. Döden har fascinerat oss sen dom första människorna. Människan hittade på myter om vampyrer för att kunna förklara sånt vetenskapen inte kunde förklara då, och för att bearbeta rädslan inför döden. Kyrkan passade samtidigt på att skrämma och tjäna pengar på folkets rädslor.

Det finna mycket gammal konst från världens alla hörn om blodsugande övernaturliga monster och demoner.

Från 1400-talet har jag hittat mycket skulpturer, masker och målningar. Det finns mycket amuletter och skyddsrunor som sähs ska ha skyddat mot demonerna dom olika demonerna.

Vi fortsätter att väva ut berättelsen om vampyrer. Vi gör filmer och skriver om dom. (Twilight, True Blood mm.)

Vampyrer har fascinerat folk i årtusen och gör än idag.

Jag tror att den mystiska varelsen kommer att fortsätta förändras efter våran vilja, och förfölja oss ett bra tag till.

Vampyrer är ju trots allt odödliga!

Tim Burton

Av: Ann-Louise Romppanen Es3A

Jag valde att skriva om Tim Burton då jag älskar hans filmer och konst. Han är inspirerande med sin speciella stil, med den där gotiska känslan, hans sätt att få allt att kännas så mörkt och dystert, men att ibland använda sig av starka färgklickar för att uttrycka glädje bland allt dystert och jag är fascinerad över hans sätt att använda sig av ljus och färger. Jag har inte sett någon annan film som liknar Tim Burtons filmer.

Vem är då Tim Burton?
Tim Burton är filmregissör och producent.
Han föddes 1958 i staden Burbank i Kalifornien. I Burbank finns många film- och tv-studios, bland annat Warner Brothers och Disney.
Det gick inte bra för Burton i skolan, men han älskade att teckna, måla och att se på film. Han älskade monsterfilmer, som Godzilla och han var ett stort fan av skådespelaren Vincent Price.
När han gick ur High School 1976 studerade han vidare på ”California Institute of the Arts”, som var grundad av Disney för att ge blivande animatörer en bra grund. Där gick han ”Disney animation programmet”.
Efter utbildningen fick han jobba på Disney med att bland annat teckna till filmen Micke och Molle, och att göra förarbetet i Taran och den magiska kitteln. På Disney hade han sådan tur att han fick möjlighet att jobba lite med egna projekt, bland annat ”Vincent” som var en hyllning till Vincent Price, och det var hans första kortfilm.
Paul Reubens trodde att Burton hade något speciellt, så han lät honom regissera ”Pee-wee´s Big Adventure”, Burtons första långfilm. Trots att många var skeptiska mot honom blev filmen en enorm succé.
Detta bredde vägen för hans nästa film, ”Beetle juice”, som i sin tur hjälpte honom att få ansvaret och budgeten till att göra Batman 1989.
Efter Batman har han bara fortsatt ge ut filmer, nästan alla med hans säregna stil.
Han har bland annat gjort filmerna ”Edward Scissorhands”, ”Sleepy Hollow”, ”Kalle och chokladfabriken” och ”Sweeney Todd”, alla fyra med Johnny Depp i huvudrollen.

En sak jag tycker är intressant är att Tim Burtons sambo Helena Bonham Carter har sagt i en intervju att hon misstänker att Burton kan ha Asperger. Hon mötte barn med Asperger när hon forskade inför en film där hon skulle spela mamma till fyra autistiska barn, och konstaterade därefter att Burton stämde in på huvudsymptomen – övergenomsnittlig intelligens och mindre utvecklad social och kommunikativ kompetens.

Hon visade en film för Burton om autism, och Burton sa då att det var precis så han kände när han var barn. Som barn hade han svårt i skolan, men däremot hade han ett väldigt starkt intresse för att teckna och han var väldigt intresserad av genren skräck.
Personer med Aspergers syndrom brukar ha ett eller några få intressen som de i princip blir specialister inom, vilket stämmer in på Burton.

När det kommer till Tim Burtons filmstil så är det svårt att placera in honom i någon specifik genre. Han älskar skräck, så en del av hans filmer tillhör kanske den genren. Dock är hans avsikt inte alltid i början att göra skräckfilm, även om det är så slutresultatet ser ut. I en intervju för The Arizona Republic säger han att det alltid känns för honom som att han gör en realistisk film, att hans filmer är realistiska för honom. Han gör filmer som är menade att bli seriösa, klassiska filmer, men att det aldrig blir som det är tänkt från början.
Ändå tycker inte jag att hans filmer är så mycket skräck. Vissa av hans filmer är mörka och dystra, andra färgglada och skumma, vissa hör till skräck/thriller, andra till komedi/drama, och en del är fantasy, så det är omöjligt att placera honom i någon specifik kategori.
Att hans filmer är realistiska för honom borde betyda att han tar upp ämnen i sina filmer som är verkliga. Vi har till exempel Edward Scissorhands som tar upp främlingsfientlighet och utanförskap, och om man kollar noga kan man se att Edward är Burton när han var yngre, då han aldrig riktigt kände att han passade in i förorternas strålande glada omgivning då han själv var blyg och kanske hade problem med den sociala biten.
En del av filmerna har han skrivit manus till själv, men de flesta är baserade på någon äldre historia eller remake på en äldre film.

Ett exempel på en av Burtons filmer som är baserad på en äldre historia är ”Sleepy Hollow”. Orginalberättelsen är skriven 1820 av Washington Irving som i sin tur baserade sin roman på en tysk folksägen.
Burton version utspelar sig på slutet av 1700-talet i byn Sleepy Hollow, i Amerika. En efter en blir invånare i byn brutalt halshuggna av en okänd mördare. Konstapeln Ichabod Crane (spelad av Johnny Depp) blir skickad från New York för att lösa fallet vetenskapligt, men det visar sig vara lite mer komplicerat än vad Crane föreställt sig. Invånarna tror nämligen att det är ”den huvudlösa ryttaren”, en vålnad, som bär skulden för morden.

Burton är för mig en väldigt intressant person som inspirerar mig att våga vara annorlunda, och om jag fick mer tid skulle jag fördjupa mig mer i hans konststil. Jag hoppas att jag har inspirerat några själar i alla fall att se hans filmer.
Scen ur ”Sleepy Hollow”

Hår, en konstgenre? Men helt klart

Av: Felicia Teglén Es3A

Den som inte anser att håruppsättningar kan vara konst vet nog inte vad
konst är. Jag kan nog faktiskt säga att hår är som en tavla i 3D , man kan göra
i princip allt med håret, allt från att färga det i alla jordens
färger till att bilda av motiv .

[Man kan göra i
princip allt med hår.]

Redan på 1770 talet då var håruppsättningarna storslagna, håret
kunde vara meter höga med inbyggda detaljer så som solskydd ,
blommor , fjädrar och fanns det även dom som gick runt med små
miniatyrträdgårdar med tillhörande vattenflaska som bevattnade
arrangemanget så det inte vissnade.

[ På 1700-talet var
håruppsättningarna storslagna.]
Det är inte så storskillnad till vad som finns idag , tänk bara på
vad modellerna får bära på catwalken ,

[ Tänka bara vad
modellerna får bära på catwalken ]

I stort sett är det ju samma mode på 1770 talet som på catwalken
idag .stort och nästintill omöjligt att bära. Nu kanske ni tänker att det ganska var omöjligt för dom att få så stora verk på den tiden, men kom ihåg att detta med löshår och
peruk inte är någon nyhet!

Både män och kvinnor har använt det sedan de forna Egyptierna, det vill säga år 2700
f.Kr och egyptierna var bland dom första som kommit att använda löshår & peruker. Dom var dock inte alltid gjorda utav hår, utan några utav de vanligaste materialen man hade till att göra en peruk var palmblad,bomull, djurhår och till och med gräs. Det fanns till och med dreadlocksperuker, det var hårslingor som var virade hårt runt pinnar som sedan täcktes i lera och därefter fick ligga i solen och torka. Det var stor skillnad mellan fattiga och rika
angående materialet på peruken.

Sedanspred sej modet med peruk och löshårs till Europa.I Rom blev det så överdådigt att kvinnorna slet av sej håret bokstavligt talat för att få en peruk eller lösa lockar som man byggde upp runt små kuddar och nät som man fäste med nålar och sedan prydde med
ädelstenar .

Modetvart så stort att även statyerna gjordes med peruk som man kunde byta ut när modet ändrade sij. Perukoch löshårsmodet varade ända fram till 200-talet då kyrkan började rasa mot det .

Mendet kom tillbaka i mitten utan 1500talet i Frankrike. Det blev modernt att ha stort hår , stora upptuperade frisyrer som, liknade romarnas frisyrer.Håret var uppbyggda på kuddar och nät som sedan fixerades med gummi arabicum (ett ämne som kommer ifrån saften från olika akacia träd i Afrika, dvs typ gummiträd ).
Men detta blev för obehagligtoch för slitsamt för håret så man övergick till peruker
istället.

Något senare, på 1600-talet , var barocken i full fart, då skulle håret vara långt och jätte lockigt. Men självklart så tar peruken över även här, man rakar utav sej sitt eget hår och männen sätter på sej en allonge peruk (en sådan som dom engelska domarna har även idag).   Allt det på grund utan att Ludvig den XIV blev skallig.     
Kvinnan använde en peruk så att kallad fontage, det var även det en stor uppsättning uppbyggd som orgelpipor, håret var kammat över ett stålnät som sedan dekorerades med band och spets och luggen arrangerades utav pärlor i pannan .

 

[ Fontage ]

Efteren viss tid hade frisyren nått enorma proportionera, man hade korgar, frukt och blomster- arrangemang inarbetat så när damerna skulle på bal fick dom stå på knä i vagnarna så att ingenting förstördesoch för att överhuvetaget få plats .

Men som tur var så minskades frisyrerna och man satsade på hattar istället.

I slutet av 1700talet – början utav 1800talet så blev allting förenklat, man skippade alla peruker och man nöjde sej i stort sett med att pryda håret med aigrette, d.v.s. fjädrar som satt på ett hårspänne eller på en metallring som man fäste i håret .

 

[Aigrette]

 

Och
under hela 1800talet så var peruker och löshår i stortsett dött,
nu använde kvinnorna hattar och håret var uppsatt i en knut i
nacken och man hade lockar framtill .och håret var så långt att
kvinnorna nästan satte sej på det , med det varade bara fram till
1900talet då det började bli modernt att ha kortare hår .

Omkring
1920 så uppfanns permanenten , håret krullades med värme som man
fick förnya var 6de månad ungefär ,

och
på 50talet började tuperingen komma tillbaka . Man tupperade håret
för att sedan sätta upp det i en chignon .

 

[Chignon]

sedan
på 80 talet så skulle luggen vara tuperad och stå åt alla olika
håll, eller så skulle man ha en permanent, eller möjligtvis en
hockeyfrilla .stort skulle det ivilketfall vara .

Och
idag har löshåret kommit tillbaka! Och var och varannan använder
det, och peruken, ja den är fortfarande ganska utdöd.

Hår är och kommer förbli konst, redan 2700f.kr la man ner mycket energi
och känsla för att håret skulle se bra ut och det har man gjort
ända sedan dess, man har prytt håret, man har byggt upp det , man
har använt allt från djurinälvor till gips för att det ska se bra
ut och för att få fram de rätta färgerna , man har haft raka
former , runda former , mat och till och med vatten för att göra
det så unikt som möjligt.

[ Hur kan detta inte räknas som konst?]

www.shenet.se

http://www.gustavianum.uu.se/vm/exhibits/evigskonhet.php?lang=sv&page=7
http://www.nordisk.nu/archive/index.php/t-413.html

fachion hair

David Blaine

Av: Tom NorbergEs3B

David föddes den fjärde maj 1973 i Brooklyn, New York. Han är en amerikansk illusionist och uthållighets artist.Han är känd mest från sina uthållighetsuppvisningar och har gjort sitt namn känt från gatu-magi och ”close up magi”. Han har i sitt liv satt och brutit flera världsrekord. James Nederlander och The New York Times har ansett och nästan utsett honom till en ”modern” Houdini. Hans pappa kom från Puerto Rico och hans mamma kom från en rysk judisk familj. Mamman, Patrice Maureen White, var en lärare på lågstadiet och pappan, William Perez, var en Vietnam veteran. Allt började när han var fyra år och såg en man trolla på tunnelbanan. Detta tände ett intresse hos Blaine. När Blaine var tio år så gifte hans mamma om sig och de flyttade till Little Falls, New Jersey. Vid sjutton års ålder flyttade han själv till Manhattan, New York.

Den nittonde Maj, 1997, hade David sin första tv-special, David Blaine: Street Magic och sändes genom ABC. New Yorks Daily News säger att ”Blaine kan lägga anspråk på sin egna form av trolleri”. När man frågar honom själv om hans prestations teknik säger han: ”Jag vill föra magin tillbaka som de var för 100 år sedan.” Konceptet i hur han la kraft på åskådarnas reaktioner ändrade hur magin sågs överhuvudtaget. The New York Times skrev ”Han tog en konst som har funnits i flera hundra år och gjorde nått unikt och fräscht med det”.

Hans uthållighetsuppvisningar flänger hej vilt från att bli begravd levande till att fånga kulor med munnen, vi börjar från början.
De första ”test” han gjorde var att begrava sig själv levande. Den femte April 1999 blev han levande begravd i en plast ”kista” under en 3,5 ton vatten fylld tank i hela 7 dagar. Blaines ända kommunikation med omvärlden var ett handlarm som gick direkt till en 24 timmars nödsituations team som stod redo. Blaine åt ingenting och drack endast 2 eller 3 matskedar vatten varje dag. Ett snitt på 75,000 människor kom och titta på Blaines stunt varav en av dom var Marie Blood, Harry Houdinis systerdotter som kommenterade: ”Min farbror gjorde mycket otroliga saker, men han skulle inte kunnat gjort detta”. Den då 26-åriga magikern hade överträffat hans idol, Harry Houdini som hade planerat ett liknande stunt men dog innan han hann utföra de.

De andra han gjorde var att år 2000 bli infrusen i ett isblock, lätt klädd. Han hade en tub som tillförde luft och vatten och en annan tub som förde hans urin ”därifrån”. Han var insluten i isblocket i 63 timmar, 42 minuter och 15 sekunder innan han blev utsläppt av män med motorsågar. Han blev förd till sjukhuset direkt efter stuntet för att läkare fruktade att han var på väg in i shock. Blaine sa i en dokumentär som uppföljde att de tog honom en månad innan han kunde gå normalt igen och han aldrig nånsin planerar att göra nått sånt här stunt igen.

2002 kom hans tredje stunt. En lyftkran hjälpte han upp på en 100-foot (en 30 meter) hög och 22-inch (0,56 meter) bred plattform mitt i Bryant Park, New York. Han var inte fastspänd i någon form av lina av något slag men de fanns två stycken utskjutbara handtag som kom uppskjutandes om de blev hårt väder, så han inte skulle ramla ner. Han stod upprätt i hela 35 timmar innan han föll framåt o landade på en 3,7 meter hög av kartonger och fick en mild hjärnskakning av fallet.

Den femte September 2003 började Blaine sitt fjärde och mest otroliga stunt någonsin om du frågar mig. Han blev instängd i en plexiglaslåda i 40 dagar som hängde 9 meter upp i luften i Potters Fields Park i London! Det kom till att bli hela 44 dagar han hängde i den lådan och han klarade sig utan någon form av mat eller näringsämnen, det ända han gjorde var o drack 4,5 liter vatten varje dag. När han den nittonde Oktober blev utsläppt igen hade han gått ner 24,5 kg vilket var de samma som 25 procent av hans orginal vikt.

Hans nyaste stunt så att säga är ”The Dive of Death” eller som han själv beskrev de ”Upp-och-ner-mannen”. Han skulle hänga upp-och-ned mitt i Central Park i New York i 60 timmar var de tänkt. Hans stunt började på måndag den 22 September men blev väldigt kritiserad av fansen när dom hitta honom, bara några timmar in i stuntet, ståendes och inte alls uppochned som de va menat. Så ingen vet egentligen mer än han själv om han verkligen hängde där uppochner i 60 timmar eller inte.

Blaine är, som jag har skrivit på lite olika ställen väldigt unik i sitt framförande av magi. Han tillhör den sortens magiker som håller sig till ”close-up” magi vilket innebär att han låter åskådarna vara med och delta och känna sig betydelsefulla i sina trick till skillnad från säg, Houdini eller just Labero som håller sig till mer ”stora-scenen” magi. Jag personligen tycker att close-up magin är bra mycket bättre och mer underhållande just för att det faktiskt krävs att man har lite fingerfärdighet och att man vet när man ska missleda sina åskådare och just att man låter dom få vara med i sina trick och ta hjälp av dom, i jämförelse med stora-scenen magi som redan har propps, hemliga luckor och åskådare som inte får komma nära eller gå bakom etc. Effekten på tricken blir så mycket större om till exempel ett kort försvinner i någons hand eller att korten hoppar till åskådarens ficka. Dom känner sig delaktiga till skillnad från en publik som sitter på en teater och ser en magiker stå 25-30 meter bort och utföra den klassiska ”såga itu kvinnan” tricket. Sammanfattning, Close-up magi fungerar bättre både för magikern och åskådaren i min åsikt.

Jag jobbar personligen som magiker på halvtid och åker runt i Karlstad och Örebro och trollar för folk på konferenser, fester och dyligt. Jag tycker själv att magin har fört mig närmare folk och det sociala livet rent allmänt och Mr. Blaine är mannen bakom att jag började med magi överhuvudtaget. Jag såg han på en dokumentär på TV när jag var liten och ville bestämt bli som han. Kan ju inte riktigt säga att jag blivit som han, men de är nått utav det roligaste jag vet att syssla med på fritiden och det har jag han att tacka för.

 

Tredje Rikets kulturideal och påverkan av det moderna samhället

Av: Felix Västlund Es3B

Andra världskriget har haft en stor inverkan på världen. När kriget eskalerade började mycket förändras, kriget påverkade väldigt många länder och på många sätt var det personligt. Adolf Hitlers egna tycken om konst och kultur var att det skulle spegla hans ideal, om den perfekta människan i det perfekta samhället. Abstrakt konst och djupare konstformer blev förbjudet att visas offentligt, tavlor och skulpturer skulle alltid spegla ett ideal, och skulle visa det tydligt utan att ge någon egentlig plats för tolkning. På väldigt många ställen i Tyskland ställdes stora skulpturer ut som gestaltade muskulösa och ”ariska” män, nästan helt utan kläder. Dessa skulpturer påminner väldigt mycket om något från det antika Grekland. Hitler hade ett mål med konsten, som han var mycket medveten om. All konst som existerade i det Tredje Riket hade mycket politiska budskap, och skulle mer eller mindre undermedvetet prägla Nazismens sammhällsideal. Inga bilder på krymplingar eller något fult, och ”sjukt”. Tavlor och bildkonst visade verkligen inget annat än det perfekta, stommen som det Tredje Riket skulle byggas upp på. Här hände något spännande, som visar hur mycket kriget speglar det som Hitler strävade efter, och fick andra att sträva efter. Det Hitler ansåg vara ”ariskt”, som egentligen inte är något man kan definiera då det egentligen borde vara något av personligt tycke, vad den perfekta människan är. Det som kom att vara ariskt var den nordiska eller germanska rasen, i blandning med det antika Greklands atleter. Ordet ariskt härstammar från, ironiskt nog, det indiska ordet ”arya” som betyder ”ädel”. Klassicismen fick sig ett uppsving under andra världskriget, i det Tredje Riket, då även det ansågs vara ädelt. Att gå på en klassisk konsert, eller på en konsthall (där abstrakt konst etc. som sagt förbjöds för att lyfta fram det ädla idealet såsom klassicism). Hitler var väldigt konstintresserad och köpte ofta tavlor, så länge de var som han ville. Han höll även mycket på med arkitektur och ville att många byggnader skulle byggas i det Tredje Riket. Han ville att de skulle vara fina som ruiner i första hand, inspirerad av många grekiska ruiner. När han intog Grekland förbjöd han att det skulle bombas, då han såg upp till ruinerna väldigt mycket. Så, i stora drag; Tredje Rikets kultur präglades av det ädla och perfekta.

Så, vad händer efter andra världskriget?

En revolt inom västvärldens kultur tar form, och konsten ändras drastiskt. Från detta klassiska och ädla som har pågått några år under världskriget börjar till exempel rocken födas, och mycket vildare former av musik. Bildkonsten blir väldigt abstrakt, allting börjar handla om att tolka och tycka. Detta får konsten att i mitt tycke ha utvecklats positivt tack vare det andra världskriget, men frågan är om lidandet från kriget var värt det. Var det behövligt att hela världen skulle fångas i ett mörker fullt av lidande en tid, för att vi skulle kunna utvecklas till det vi är idag? Hade världen sett väldigt annorlunda ut om det inte inträffat? Idag är väldigt mycket fortfarande influerat av andra världskriget. Vid TV:n kan man inte sitta länge utan att få syn på något som har med andra världskriget att göra, referenser i TV-serier bland annat. Någonting som dock är väldigt spännande är var vi är på väg nu. 30-talet har verkligen fått ett uppsving, som vi kom in på när jag skrev om den moderna konsten. Det märks, jazz har blivit väldigt populärt igen och likartade kläder har blivit mode. Så, närmar vi oss kanske även ett tredje världskrig? Det återstår att se.

Jag tänkte även skriva lite om den här bilden, målad av Dick Bengtsson. Bilden har jag hämtat från www.NE.se, och jag tycker att den ger en väldigt spännande kontrast. Namnet på målningen är ”Hitler och drömköket” och den får mig tänka på vad som egentligen pågick i Adolf Hitlers huvud. Han kan inte ha levt för krig, död och makt. Någonstans måste han ju hitta sin ro, och lycka, också. Om man tittar på scenariot i undre delen av bilden får det mig att tänka på vad de egentligen ville åstadkomma. Var vill de komma med att besluta saker? Kanske flyger deras tankar iväg till ett drömkök, en lugn eftermiddag i solen eller god mat i goda vänners sällskap. Det är det svåra med kriget, och det svåra med att vara högt uppsatt i en klämd situation, där man bara kan gå åt ett håll. Det finns ingen plats att vara sig själv, så det skapas en fasad, ett kallt yttre av det man har visat sig vara tidigare, som ens efterföljare vill att man ska vara. Hitler var nationalromantiker, och som ung drömde han sig bort i de sydtyska landskapen över alper och i sagolika miljöer. Han hade stora drömmar, även om konst. Jag tror han ville få göra något stort för sitt land, och där någonstans började allt gå åt fel håll. Tyskland låg illa till då det var hyperinflation, och han ville lyfta upp landet högre. Då han började skuldsätta andra som hade haft det mer tursamt började det gå väldigt utför, och mycket hat skapades.

Egentligen kanske allt bara bygger på ett samband konsekvenser, och hade en liten detalj ändrats hade han kanske inte tvingats bli den människa han blev. Någonstans kan väl aldrig en människa bara vilja illa för alla andra? Efter andra världskriget var världen skakad, och alla hade lärt sig något. Något vi kanske håller på att glömma, med tanke på nya partier som dyker upp överallt runt om i Europa. Dagens kultur kanske borde uppmuntra oss till att se över vad som hände och varför, under och innan andra världskriget.

Marshall Bruce Mathers III

Av: Christoffer Hildingsson, Es3B

Eminem

Marshall
Bruce Mathers III har många namn. Det mest använda namnet är
Eminem. Eminem blev snabbt en av de mest framgångsrika rappare under
90-talet för att senare bli den mest respekterade rapparen i vår
tid. Hans första sålda album The
Slim Shady LP blev
startskottet för hans drastiskt stigande karriär och 1999 vann
Eminem en grammy för bästa rap album. Det var inte slut här.
Eminems andra album The
Marshall Mathers LP
blev det snabbaste sålda albumet i USA:s historia. Hans popularitet
ökade kraftigt och hans egna skivbolag
Shady Records popularitet
ökade i samtakt med hans egen. Eminems musikaliska frihet ökade och
han kunde nu även fokusera på ett grupprojekt vid namn D12 som han
startat tidigare i sin ungdom med sina kompisar från Detroit. 11
grammys senare och titlar som ”bästa rappare någonsin” är
Eminem fortfarande en klass för sig.

 

Uppväxt

Eminem föddes 17 oktober, 1972 i Saint
Joseph, Missouri. Han var det enda barnet i familjen som bestod av
han själv, sin mamma Deborah Nelson Mathers-Briggs och sin pappa
Marshall Bruce Mathers Jr. När Eminem bara var 18 månader så
lämnade fadern familjen och Eminem växte upp med sin mamma i
fattigdom. Eminems uppväxt var mycket ostabil och han flyttade
omkring ett flertal gånger innan de till slut bosatte sig Warren i
Michigan, en förort till Detroit.

I en intervju från 60 minutes
förklarar Eminem sin skolgång som väldigt hård. Eftersom familjen
hela tiden flyttade så var han alltid ”den nya killen” och blev
ständigt mobbad av andra elever. Hans betyg rasade snabbt förutom
ett, Engelskan. Redan vid 8 års ålder började Eminem rappa och vid
14 års ålder började han uppträda. Eftersom rap innebär att vara
duktig verbalt, började intresset för det engelska språket mycket
tidigt och han tillbringade flera timmar varje dag till att läsa den
Engelska ordboken. Freestyle-battles blev allt vanligare vilket
innebär att man verbalt ska knäcka sin motståndare genom att
improvisera raptexter direkt från huvudet. Han läste den engelska
ordboken för att i sådana tillfällen kunna använda alla de ord
som han lärt sig och därigenom ha ett övertag redan från början.
Trots att Eminem länge fick kämpa för att lyckas i en övervägande
afroamerikansk kultur så lyckades han att förtjäna respekt bland
publiken i Underground genren.

Efter att ha gått om nionde klass två
gånger på grund av för dåliga betyg hoppade han av skolan vid 17
års ålder.

Filmkarriär

Förutom att ha släppt 7 bästsäljande
album har Eminem deltagit i ett flertal olika tv-serier där han
oftast spelat sig själv. En av dessa serier är den hyllande serien
Entourage. Eminems första skådespelardebut blev 2001 där
han hade en liten roll i filmen The Wash. Eminems egentliga
Hollywood debut blev den delvis själv biografiska filmen 8 mile
som släpptes i november 2002. Eminem själv säger att filmen
uteslutande inte handlar om han själv, utan också att växa upp i
Detroit. Eminem spelade in många nya låtar till filmen bland andra
Lose yourself, som vann ett Acadamy Award för bästa
soundtrack 2003.

 

 

Droger

Eminem har pratat öppet om sina
beroenden av droger så som Vicodin, Ambien, Valium och metadon. En
av gruppmedlemmarna från D12, Proof, påstod 2002 att Eminem var fri
från droger, men han hade då istället gått över till sömnpiller
för att kunna sova. Det här fick han att ställa in den Europeiska
turnén av Anger Management Tour 2005. 2009 pratade Eminem ut
om sina problem i en brittisk talkshow och att han nu var ren från
alla preparat. Eminem avslöjande även att under höjden av sitt
drogmissbruk hade han många tankar på att ta sitt liv. Nu är han
ren från alla droger och i en intervju med 60 minutes inför en
spelning i Detroit säger han att det blir hans första nyktra
spelning på över 5 år.

”Jag fick lära mig att rappa igen”
– Eminem

Reflektion

Anledningen till att jag valt att
skriva om Eminem är enkel, jag är uppväxt med hans musik. När jag
var ungefär 7 år gammal fick jag för första gången höra hans
musik och hans album The Slim Shady LP. Det var min bror och min
systers dåvarande pojkvän som lyssnade på Eminem och i början
handlade det mycket för min del att lyssna på samma musik som dem.
Jag började klä mig som min systers pojkvän och ville lyssna på
all musik som han lyssnade på som till exempel G-unit, 50 cent,
Lloyd Banks och många fler. I det läget lyssnade jag för
lyssnandets skull, sen började hiphopen och rappen växa i mig och
intresset brann tillslut så mycket att jag själv började skriva
texter.

För mig är Eminem som en tillflykt
till någon som verkar veta exakt hur du känner. Det finns alltid en
låt som som passar till den sinnesstämning som du befinner dig i.

Eftersom jag alltid har lyssnat på
Eminem så har jag uppmärksammats hans förändring från hans
första album till hans senaste.

”Everybody,
come take my hand
We’ll walk this road together, trough the
storm
Whatever wheater, cold or warm” –
Eminem (Recovery – Not Afraid)

De välkända raderna från hans senaste album i låten Not Afraid
är rader Eminem aldrig skulle ha sagt i sitt första album erkänner
han i en intervju med 60 Minutes. Eminem har mognat i både sig själv
och musiken och om han på nått sätt kan hjälpa någon annan genom
sina texter, varför inte göra det?

Breakdance

Av: Emma Nilsson ES3B 

Breakdance har sitt ursprung i hiphop-kulturen som växte fram under 1970-talet. Breakdance är ett av fyra element inom hiphop. De andra tre elementen är rap, graffiti och DJ. De som utövar breakdance kallas för b-boys och b-girls och man brukar ibland kalla breakdancing för endast breaking. Breakdancing har uppkommit genom flera olika dansstilar. Det finns mycket i historian som liknar breaking. Men man brukar säga att den riktiga stilen breakdance kom till någon gång under 70-talet. Stilen breaking är som en form av street dance, fast i breaking stilen så gör man många fler komplexa kroppsrörelser. I gatuhörn i Bronx och Brooklyn kunde man finna DJs som skapade ett beat som ett gäng ungdomar dansade till. Under 70-talet så kunde man även ibland använda dansen istället för pistoler för att göra upp om t.ex. territoriala gräl mellan gäng. När man dansar breakdance pratar man ofta om battles vilket innebär en kamp mellan två dansare eller mellan två ”crew” (dansgrupper).
Anledningen till att det kallas för just breakdance är för att när man dansade breakdance så hade man ofta en DJ. DJn gjorde då små stopp i låten, eller break på engelska, då dansaren kunde göra en ”freeze” och stanna i en akrobatisk rörelse.

Några av de första populära dansgrupperna inom breakdance var Electronic Boogaloo och The Rock Steady Crew.

Inom breakdance finns det fyra olika sorters ”moves”. De kallas för toprock, downrock, freezes och powermoves. Toprock är vad som oftast inleder ett dansnummer. Toprock är då man står upp och utför en rad steg ståendes innan man tar sig ner på golvet och gör mer akrobatiska rörelser. Downrock är då man är nere på golvet och använder sig av både händer och fötter för att utföra rörelser. Freezes är som tidigare nämnt då dansaren stannar i en viss rörelse för att visa upp ännu mer skicklighet. Det är en sak att kunna gå upp på en hand, men att sedan stå kvar där kräver mer av dansaren. Till sist så finns det då även powermoves, som man nästan hör på namnet är de rörelser då dansaren verkligen får visa sina färdigheter inom styrka och akrobatik. Det finns många olika sorters powermoves men de brukar involvera att stå på händer eller på huvudet och snurra osv.
Precis som i många andra dansstilar så finns det specifika steg som har speciella namn.

Breakdancing utvecklades mycket under det senare 1900-talet men det utvecklas fortfarande. Man kommer på nya powermoves och lär sig nya saker som man tidigare inte trodde var möjligt. Breaking är en väldigt krävande dansstil som kan utvecklas mer med hjälp av mer muskler. Dock så är alla dansstilar fysiskt ansträngande men inom breaking är det extra viktigt att vara atletisk.
Breakingen var ju till en början mest populär i USA men den har sedan spridit sig över hela världen. Även i Sverige utövar man breakdance och det finns flertalet utbildningar och även SM i breakdance.

Reflektion:
Anledningen till att jag valde dansstilen breakdance var för att det är en ganska annorlunda dansstil som skiljer sig mycket från de lite ”vanligare” dansstilarna. Det är även en relativt ny dansstil. Det är långt ifrån de dansstilarna som jag dansar i skolan och som jag behärskar. Det är dock något jag gärna skulle vilja behärska och jag beundrar de som kan det. Sedan tycker jag om breakdance eftersom att det är en dansstil som många killar dansar. Det ligger ju något lite tabu i att killar dansar inom andra dansstilar, i alla fall i de yngre åren. Varför är det egentligen en sån stor kvinnlig dominans inom dansen? Dans är ju egentligen inget annat än att man rör sig. Men det är väl som de flesta andra kvinnligt dominerade och manligt dominerade yrkena, att det förr i tiden ansågs som ett jobb/en sport för kvinnor. Inom den orientaliska dansen som anses vara en av de äldsta dansformerna så användes dansen för att visa kvinnlighet, sensualism och smidighet. Dans kan utan tvekan vara något kvinnligt, men det kan likväl göras på ett manligt sätt, det beror på hur man framställer sig själv. Det handlar mycket om ens eget mod tror jag också, och äldre generationers påverkan på ungdomen. Gammalmodiga föräldrar som sätter sina döttrar i ballettkurser medan de sätter sönerna i fotbollsträning. Det dröjer nog innan vi kommer bort ifrån att dans är en ”tjejsport” såväl som att rosa är en ”tjejfärg”. Dock så börjar ju jämställdheten växa fram alltmer i vårt samhälle och det kanske kan leda till att i framtiden så är det lika vanligt att killar dansar som att tjejer gör det.

Ted Gärdestad

Av: Charlotte Svärd ES3B

Ted Gärdestads liv

Ted Gärdestad föddes i februari år 1956 och växte upp i Sollentuna med sina syskon, och föräldrarna Margit och Arne.
Han var yngst i syskonskaran av tre bröder. Brodern Kjell var tolv år äldre och Kenneth var åtta år äldre. När Ted var sex år gammal tiggde han till sig ett dragspel utav sina föräldrar och redan inom ett halvår hade han börjat komponera ihop egna låtar. Han utvecklade en musikalisk talang och var på väg in i musikbranschen när han spelade dragspel i tv:s circus maximum.

När Ted var tio år gammal medverkade han i årets julkalender, där han hade huvudrollen, och började då få intresse för teater. Efter det fortsatte han att komponera egna låtar på sin fritid. När han var tolv år tröttnade han på att spela dragspel, och ville i stället spela gitarr. Familjen hade dock inte råd att köpa en gitarr till Ted, så han fick låna sin bror Kenneths.

Kenneths gitarr var dock för vänsterhänta. Det innebar att Ted fick lära sig att spela med bastonerna längst ner, och på det sättet fortsatte han spela genom livet. Hans största idoler var the Beatles och han influerades mycket av dem när han skrev låtar.

När Ted var tretton år gick han på pianolektioner istället för att spela fotboll. Han fortsatte komponera låtar, men han hade inte tid nog att skriva låttexter.

Efter att ha läst några dikter som hans bror Kenneth hade skrivit, visste Ted på en gång att hans bror passade för jobbet som textskrivare. Två år senare hade Ted och Kenneth komponerat ihop ett helt kassettband fullproppat med låtar och det var dags att lämna in det till ett skivbolag.
De gick till Sweden Musics skivbolag och sa
– Lyssnar ni inte på det här nu så går vi bara till ett annat skivbolag!

Bakom producenten satt Björn Ulvaeus och Benny Andersson och lyssnade och när de hörde bandet sken de upp som solar.
De letade efter en ny ung stjärna som hade en ljus framtid och de hade hittat honom. Innan Abba bildades var de alltså kör åt Ted på hans konserter. Under tiden Ted slog igenom som artist spelade han även mycket tennis, där han bl. a tävlade mot Björn Borg, men han lade av med tennisspelandet kort därpå.

Ted ville oftast sjunga om och det som stod honom närmast, vilket var naturen och kärleken. Han var en kvinnotjusare och älskade att uppvakta vackra kvinnor och när han var i ett förhållande var det bara den kvinnan som gällde i hans liv.

Han skrev låtar för att visa hur mycket kvinnan betydde för honom.
Ted var mycket noggrann över låttexterna, de var tvungna att passa in i låten så mycket som möjligt. Hade texten enstaka stavfel var Kenneth tvungen att skriva om hela texten. Ted sjöng även inte texten som han själv inte trodde på. Tillsammans skrev han och Kenneth låtar som alltid kommer finnas kvar. Hans artistliv gick nu som på räls och under många år var han Sveriges största popartist. Under 80-talet drog sig dock Ted tillbaka och flyttade till Oregon där han jobbade som diskjockey i sju år.

När han flyttade tillbaks till Sverige kom folk fram till honom och frågade honom varför det hade varit tyst och en del klandrade honom för att ha slutat när det gick som bäst. Ted kände sig illa till mods och berättade för sin bror att han endast kände sig älskad för sin musik och inte för den person han var. Han började isolera sig från omvärlden och lade undan musikskrivandet i några år.

Det var nu den 28 februari 1986, klockan 23.21 när man fick höra på radion att Olof Palme var mördad. Denna kväll skulle förändra Teds liv, när en man påstod sig se Ted springa ifrån mordplatsen och utan att tänka efter påföljden av detta konstaterande sade han i en intervju att det var Ted han hade sett. Detta läckte omedelbart ut i pressen och utan att ens Ted kunde bevisa att han befann sig på Grekland när mordet skedde, så var domen fast av Sveriges befolkning. ”En kändis var Palmemördaren.” Sannolikt var den springande mannen Olof Palmes äldste son Joakim Palme och Cedergren var såklart helt fel ute, men det var för sent.
Christer Pettersson blev senare anhållen för mordet, men Ted var svårt skadad av att ha blivit oskyldigt dömd.

Han utvecklade schizofreni och isolerade sig återigen. År 1994 efter att ha lidit av svår depression i åtta år, kom han ut med en ny skiva sedan 1981 som också blev hans sista. Hans liv var väldigt händelse rik och hans död chockerade många. Han blev endast 41 år gammal och den 22 juni 1997 tog Ted sitt liv genom att hoppa framför ett tåg.
Hans låtar inspirerar unga och är oförglömliga!

Debbie Harry – Blondie 

Av: Kristin Grön ES3B

Deborah ”Debbie” Harry, föddes den 1 juli 1945 i Miami, Florida. Hon blev bortadopterad vid tre månaders ålder och växte upp i New Jersey. På 1960-talet flyttade hon till New York för att söka karriär. Hon började arbeta som en Playboy Bunny på en nattklubb men blev sen en vanlig servitris på klubben Max´s Kansas City som var ett ställe där musiker, poeter och artister samlades. Detta gjorde henne intresserad av punkrocken och ledde henne dit.
Hennes första riktiga kontakt med musiken fick hon genom rockgruppen The Wind and The Willows som hon träffade på i slutet på 1960-talet. De släppte tillsammans bara en skiva 1968 och blev heller inte så stora. Debbie Harry anslöt sig istället till tjejbandet The Stilettos och där träffade hon gitarristen Chris Stein. Inom en kort till hoppade Debbie Harry av tjejgruppen och startade ett rockpunkband tillsammans med Stein istället som de döpte till Angel And The Snake. Några år senare, 1974, döpte de om gruppen till Blondie. Namnet valde de på grund av Debbie Harries hårfärg som var otroligt blond.
De fick hjälp av trummisen Clem Burke och klaviaturspelaren Jimmy Destri. Några år senare anslöt sig även basisten Gary Valentine.
Efter Blondies första album ”Plastic Letters” år 1977, hoppade Gary Valentine av bandet och blev ersatt av Frank Infante. Samma år gick Frank Infante över till gitarr tillsammans med Chris Stein och en ny basist tillkom, Nigel Harrisson.
Blondie slog igenom i Storbritannien 1978 med en cover på en låt från 60-talet som heter ”Denise” men som de döpte om till ”Denis”. Men det var med den stora och discoinfluerade låten ”Heart of Glass” som Blondie slog igenom på stort, både i USA och i Europa.
De släppte en skiva samma år, Parallell Lines, på vilken ”Heart Of Glass” var med på. Den skivan var i många år deras bästa skiva och såldes i 20 miljoner exemplar över hela världen. Många av låtarna på Parallell Lines blev låtar som användes i filmer över hela världen. ”One Way Or Another” spelas ett flertal gånger i filmen ”Coyote Ugly”. Och låten ”Hanging On The Telephone” är med som soundtrack i den svenska filmen ”Tjenare Kungen”.
Atomic Kitten, ett brittiskt popband som var stora i slutet på 1990-talet och början på 2000-talet gjorde en cover på en av Blondies största låtar.

De gjorde en popversion av ”The Tide Is High”.
Blondie blev under många år bland det största bandet någonsin med sina hits som ”Heart of glass”, ”Call Me”, ”The Tide Is High” och ”Hanging On The Telephone”.

På scen var Blondie väldigt närvarande. De bjöd på sig själva och hade ett otroligt självförtroende. Debbie var den som härjade mest på live spelningarna. Hon stod aldrig still och bara sjöng, hon levererade på ett väldigt annorlunda sätt, slet sig i håret och ryckte i kläderna. Hon hade ett riv i rösten som nästan lät som buller i mikrofonen, men publiken uppskattade hennes skrapiga stämma.
På Blondies musikvideor är det mycket närbilder på Debbie Harry när hon sjunger, dock inte lika mycket bild på musikerna.
Debbie Harry var otroligt vacker på 1970-talet. Hon var med i skönhetstidningar och reportage om skönhet på grund av hennes yttre. Platina blont hår, klarblåa ögon, skarpa ögonbryn och rödmålade läppar. Hon var en modell i mångas ögon. Både på scen och i musikvideor hade Debbie väldigt lite kläder på sig. Ofta en skjorta och höga stövlar, eller en klänning där hela ryggen är bar och pumps på fötterna. Hon visade ganska mycket ben när folk kunde se henne. Varför det är så kan bero på att det inte var lika acceptabelt att vara lättklädd på den tiden, 60 och 70 tal. Men Debbie Harry trotsade allt och körde sin egen väg och sin egen stil. Detta tycker jag gjorde henne till en inspirationskälla för de som faktiskt inte vågar sticka ut.
På äldre dagar, 2000 talet, blev det mindre rörelse på scenen och betydligt mycket mer kläder för Debbies del. Hon var nu mycket äldre och tröttade i kroppen och orkade helt enkelt inte hålla uppe tempot som hon gjorde förr.
Jag jämförde två livespelningar med låten ”x-offender” där ena var inspelad 1983 och den andra var inspelad 2004. Det var otroligt stor skillnad. Musiken lät den samma, men engagemanget var annorlunda. 1983 var det liv och rörelse på scenen, ett annat scenspråk, mycket glädje och Men 2004 stod Debbie nästan helt still, utom ett fåtal gånger där hon hoppar lite grann, men där märkte man också tydligt på hennes ansiktsuttryck att hon blev trött och tyckte det var jobbigt. Men har man hållit igång med musik sen 60-talet och inte fått en lugn stund så är det ganska realistiskt att hon är trött och sliten idag.

http://www.blondie.net/bio/

http://www.blondie.net/album/

Funk

Av: David Åstbom Es3B

Inledning:

Jag har valt att skriva om musikstilen funk, därför att jag tycker att jag funnit mig själv i den stilen. Så jag tänkte skriva om funkens historia genom åren fram till nu och hur den har utvecklats och tagit del av andra stilar och blivit till någon blandning av till exempel funk och punk.

Funk

Funken i helhet är en rytmisk musikstil, det avgörs ofta av en rytmisk basgång och rytmiska trummor. I funken används oftast alltid instrumenten bas, gitarr, trummor och ibland används också blåsinstrument som saxofon, trumpet och även trombon. Funken föddes ur soulmusiken på 60-talet där det blev betydligare svängigare och mer rytmiskt än soulen. En av de absolut största inom funken och soulen är James Brown, man säger att det var han som började med funken. Han spelade funk med en blandning av soul som faktiskt de mesta av funkbanden har. Det är väldigt likt soulen bara att det inte är klassisk soul utan det är mycket mer brytande.

60-talets funk

I mitten av 60-talet någon gång så föddes funken, det var james brown som tog första klivet, andra band som startade på sent 60-tal var Parliament och Funkadelic som i princip hade samma medlemmar, bandledaren av de båda banden var George Clinton. Parliament och Funkadelic återkommer jag till under 70-talet. James brown fick sin första funkhit 1965 ”papa’s got a brand new bag”.

/David

Stevie Ray Vaughan

Av: Olof Nyrén Es3B 

År 1954 föddes en av vår tids mest betydande blues/rockgitarrister på Methodist Hospital i Dallas, Texas. Hans namn var Stevie (Stephen) Ray Vaughan. Han började spela gitarr när han var sju år, inspirerad av hans tre år äldre bror Jimmie.

Stevie bestämde sig för att satsa på musiken fullt ut efter att ha trillat i en tunna med använd matlagningsolja. Så han hoppade av sin skola Kimball High School när han var 17 år och flyttade till Austin med sitt band Blackbird. Efter att ha spelat lite i olika band började han spela i Paul Ray and the Cobras 1975. The Cobras var årets band i Austin 76. När vaughan tyckte han gjort sitt som sidofigur startade han Triple Threat Revue 1977. I Triple Threat spelade W.C. Clark bas och Lou Ann Barton sjöng. Barton lämnade bandet 1979 och bandet blev Double Trouble, namnet inspirerat av Otis Rushs låt. Double Trouble bestod av Jack Newhouse på bas, Chris Layton på trummor och Vaughan blev bandets sångare. 1981 började Tommy Shannon spela bas i bandet och bandet blev komplett.

Under tidiga 80-talet spelade Stevie Ray Vaughan och Double Trouble på klubbar i Texas och blev väl kända i trakten. 1982 spelade dom på Montreux Jazz Festival och deras framträdande uppmärksammades av David Bowie och Jackson Browne. Efter Double Troubles framträdande frågade Bowie om Vaughan ville spela på hans kommande skiva ”Let’s Dance”, vilket han också gjorde. Med Stevies Gitarr på sex av åtta låtar blev det Bowies bäst säljande skiva. Efter en timmes jam i artistbaren erbjöd Jackson Browne bandet gratis inspelningstid på hans Downtown Studio i Los Angeles. Kort därefter gav den legendariske producenten John Hammond dem skivkontrakt hos Epic. Bandet spelade in sitt debutalbum på två dagar under Thanksgivinghelgen på Downtown Studios.

Vaughans debutalbum, Texas Flood, släpptes på sommaren 1983, några månader efter Bowies ”Let’s Dance” kom ut. Publiciteten som uppstod när hans management drog honom från Bowies 1983 världsturné gav honom mycket uppmärksamhet. Men Texas Flood var en storsäljande bluessuccé och fick positiva recensioner i både blues och rocktidningar och nådde plats 38 på topplistan. Vaughan och Double Trouble åkte ut på en lyckad turné och spelade in sitt andra album, Couldn’t Stand the Weather, som släpptes i maj 1984. Albumet var mer framgångsrikt än sin föregångare och nådde plats 31 på topplistan. I slutet av 1985 sålde albumet guld. 1985 började keyboardisten Reese Wynans i bandet, innan dom spelade in sitt tredje album, Soul to Soul, som släpptes i september 1985 och var också ganska framgångsrikt med en plats på 34 på topplistan.

Medan Vaughans professionella karriär steg, sjönk han allt djupare in i alkoholism och beroende. Trots hans försämrade hälsa fortsatte han att driva sig själv tills han tillslut kollapsade i Tyskland, sent i september 1986. Nästan tre veckor av den europeiska turnén ställdes in medan Vaughan med framgång rehabiliterade hemma i USA. Bandet släppte ett live dubbelalbum, Live Alive i november 1986 och påbörjade en vidsträckt turné i USA. Trots att bandets turnéschema skalats av en del, spelade Vaughan många konserter 1988, däribland öppnade han för Robert Plants turné, ett gig som huvudband på New Orleans Jazz & Heritage Festival och en europaturné. Ändå hade han tid med att spela in sitt fjärde album, In Step, som kom ut i juni 1989 och nådde plats 33 på topplistan. Den fick också en grammy för bästa nutida blues inspelning, och sålde guld sex månader efter den släpptes.

Sommaren 1990 spelade Stevie Ray in ett album med sin bror Jimmie, som skulle släppas i slutet av året. Slutet av sommaren 1990 åkte Vaughan och Double Trouble ut på USA turné. Den 26e augusti 1990 ingick på deras East Troy, WI, spelning ett jam med Eric Clapton, Buddy Guy, Stevie Ray Vaughan, Jimmie Vaughan och Robert Cray. Efter konserten klev Stevie Ray på en helikopter till Chicago. Några minuter efter att den lyft, kraschade helikoptern och Stevie Ray och dom fyra andra passagerarna omkom. Han blev bara 35 år.

 

Sven Nordqvist – illustratör och barnboksförfattare

Av: Elin Olsson Es3B 

Han är född 1946 och har blivit en av Sveriges mest kända barnboksförfattare. När han var 15år läste han en amerikansk kurs i illustration per korrespondens. Han hade studerat illustrationer i olika böcker och tidningar och sedan ritat efter dem och på så vis lärt sig väldigt mycket om just illustrationer. Efter illustrationskursen sökte han till olika konstskolor, men han kom inte in. Istället började han studera till arkitekt vid Lunds tekniska högskola.

På en reklambyrå i Halmstad jobbade han som tecknare och vid sidan av illustrerade han läroböcker, affischer, gratulationskort och julkort. Han skrev och illustrerade även fyra stycken pekböcker och skrev ett par romaner.

1981 vann han i en bilderbokstävling, arrangerad av bokförlaget Opal, med sin debutbok Agaton Öman och alfabetet . I mitten av 80-talet kom hans andra bok ut, Pannkakstårtan, och det var med denna bok som han skapade karaktärerna den upfinningsrike gubben Pettson med sin katt Findus. Sven trivdes så bra med dessa två karaktärer och stilen att teckna på så han höll sig mer eller mindre till dessa i ytterligare 25år och gav ut ytterligare sju böcker –

Rävjakten, 1986

               Stackars Pettson, 1987

               Pettson får julbesök, 1988

               Kackel i grönsakslandet, 1990

               Pettson tältar, 1992

(Tomtemaskinen, 1994) En tjockare bok med mer text och färre illustrationer 

               Tuppens minut, 1996

               När Findus var liten och försvann, 2001

Sven har även skrivit och illustrerat andra böcker som tex: Minus och stora världen, Julgröten, Hattjakten och böckerna om Nasse. Sammanlagt vill jag minnas att han har gjort 16 egna böcker. Men han har inte bara gjort egna böcker, utan han har även illustrerat många böcker åt andra författare, däribland Wieslander/Wieslanders Mamma Mu och Kråkan, 9 stycken, Pelle Eckermans Magiska linser och magiska skåp, Peter Ekbergs Tänk själv – en inspirationsbok för unga filosofer, några faktaböcker med Mats Wahl och även Guldflickansom skrevs av barnet Hannele Norrström som senare avled i leukemi. Hennes önskan var att boken skulle illustreras av just Sven Nordqvist och han hade inte svårt att säga ja.

Sven tycker att ungdomsböcker nu för tiden fokuserar allt för ofta på elände, supande föräldrar och hård mobbing, istället tycker han att ”dramatiken kan ju bestå i olycklig kärlek eller bråk med kompisarna”. Han tycker att barn ska få vara barn och att böckerna inte behöver bestå av värre saker än sådant som utanförskap och de vardagliga ”katastroferna”. Exempel: ”Nu ska vi baka. Åh nej, det går inte för vi har inget mjöl!”.

Barnen kommer ändå så småningom att möta livets motgångar och svårigheter, så varför påskynda det hela?

Dessutom är det böcker som både vuxna och barn uppskattar och bilderna är oftast fyllda till bredden med detaljer som man länge och väl kan studera och boken blir aldrig tråkig. Om man känner att ”fy fan, nu är det bara en massa skit!” så kan man ta fram en Nordqvist-bok att läsa, för de är ändå så bekymmerslösa på något sätt, även om karaktärerna ständigt råkar ut för sådana små händelser som i ett barns ögon kan ses som rena rama skräckupplevelsen. T.ex. så vore det väl otänkbart att vara tvungen att fira jul utan julmat och gran eller jättejobbigt att bli av med sin favorithatt eller inte ha lust att leka.

Kanske Svens böcker har blivit så populära dels på grund av att vi behöver få kolla i en lättsam bok lite då och då och fastna i att studera bilderna och bara låta tiden gå. Man upptäcker nya små varelser (bl.a. mucklor) eller ser andra möjligheter av hur vår natur eller vardagliga miljö egentligen kan se ut om man bara byter ut vissa vardagliga ting till något man inte förväntar sig att finna. Ett sätt att inte låta fantasin försvinna. Vad jag kan se så finns det ingen politik eller sådant i t.ex. Pettson-böckerna, åtminstone inte markant och han åker heller inte till något jobb. Böckerna är därför så neutrala som möjligt och kan passa vem som helst utan att smyga in detaljer i huvudet på läsaren som omedvetet gör denne förargad. Böckerna är därför väldigt fria. Som meditation i en tecknad värld, en utmärkt medicin i avslappning och intagning av ny glad energi.

I böckerna slipper man alla hemskheter som syns och hörs på nyheterna, man slipper tänka på hur man ska ha råd att betala räkningarna för denna månad. Pettson är ingen som får en att känna en massa personliga krav. Allt löser sig och blir bra, ta det bara lugnt och gör det bästa av det hela. Jag tror att sagor behövs här i världen och Svens böcker är böcker som passar väldigt bra i just vårt samhälle som är fullt av stress och press.

Därför är det väl heller inte så konstigt att han har fått motta en hel del priser, där det första var i bokförlaget Opals bilderbokstävling. Senare fick han BMF-planketten för Rävjakten, Guldflickan (tillsammans med Hannele Norrström) och för Var är min syster?, för sistnämnda fick han även August-priset. Han har även fått Astrid Lindgren-priset, Svenska akademiens barnboksförfattarpris och Elsa Beskow-priset.

Sven har blivit hyfsad känd även utanför Sverige. På Island till exempel finns hans böcker om Pettson och Findus, men där heter de Pétur och Brandur. Vissa av hans Pettson och Findus-böcker finns även översatta till engelska, tex Rävjaten (the Fox Hunt). Och har de blivit översatta så måste ju det betyda att de är väldigt omtyckta. Jag gillar i alla fall Sven Nordqvists böcker väldigt mycket och de kan fortfarande få mig att skratta när jag läser dem. (Förutom Tomtemaskinen, den är läskig. Som liten gömde jag den med något tungt på sig för att den inte skulle kunna öppna sig.)

  

André Franguin

Av: Moa Norrman Es3B

1924 i Belgiens huvudstad Bryssel föddes André Franquin
som är känd för att vara en av de bästa serietecknare genom tiderna. Han och
familjen flyttade där ifrån när han var fem, men inte långt från Bryssel.
Precis som många andra belgiska barn så hade han växt upp med att läsa Tintin och drömde om att bli en
serietecknare.

Vid mycket tidig ålder började han rita och 1942 började han vid Saint-Lucs
konstskola. Men ett år senare blev skolan tvungen att läggas ner på grund av
andra världskriget.

I september 1944 blev André anställd på CBA där han
började göra diverse illustrationer. Det var även där han träffade några andra
som senare blev kända för sina skapelser.

Maurice de Bevere aka Morris som blev senare känd som skaparen av Lucky Luke.

Pierre Culliford, aka Peyo som blev känd för Smurfarna.

Edouard, aka Eddy Paape som blev känd för Marc Dacier m.fl.

1945 när CBA gick i konkurs presenterade Morris André för
Jije. Jije var den andre av elva personer som haft ansvaret för att teckna
serien Spirou. Han fick ansvaret 1943 när original tecknaren Robert Velter
kände att han inte hann med serien längre.

Spirou är en typisk äventyrsserie som handlar om den unge
mannen Spirou som först jobbar som en hisskötare på ett hotell men ju mer
serien utvecklades blev han journalist men sin röda uniform fick han behålla.
Med sin vän Nicke (Original namn Fantasio) reser han runt i världen och
upplever både det ena och det andra.

Morris och André började jobba för Jije på serieförlaget
Dupuis. Där träffade de även Willy Maltaite aka Will. Tillsammans blev de kända
som Belgiens störta serietecknare. De kallades även La bande à 4 (de fyras
gäng).

Redan 1946 fick Andre ta över ansvaret för
”Spirou” eftersom Jije hade andra projekt. Så André blev då den
tredje av hittills sju personer som haft hand om serien men Andrés version är
den mest kända. André fick ta över serien mitt upp i ett äventyr som Jije inte
orkade avsluta och eftersom André inta hade läst så mycket av Spirou, sen hade
han inte direkt haft något val än att ta över serien, så det blev en jobbig
period för honom. Han blev deprimerad och trodde inte på det han skapade. Han
vände sig till redaktionen som sa åt Jije att hjälpa till tills André hade fått
kontroll på allt. Under 20 år ritade han och skrev manus till serien och
skapade flera nya karaktärer. Den mest omtyckta av dem är Marsupilamin. Ett
fiction-djur som Spirou och Nicke träffar i djungeln.

År 1957 fick Franquin i uppdrag av chefredaktören Yves Delporte att fylla några
av seriens blanka sidor med skämtteckningar. Handlingen för dessa utspelades på
själva Dupis-redaktionen som ger ut Spirou-tidningen och där presenterades
karaktären Gaston Lagaffe som blev Andrés mästerverk. De första skämtsidorna
var simpelt en bild på Gaston utan pratbubblor eller förklaringar. Tidningens
läsare blev mycket förvirrade och likaså blev karaktärerna i tidningen. Efter
tre veckor av undran bestämde sig Spirou för att prata med honom och efter det
drar det roliga igång.

Spirou: Vem är du?

Gaston: Gaston.

Spirou: Vad gör du här?

Gaston: Jag väntar.

Spirou: Väntar på vadå?

Gaston: Vet inte… jag väntar.

Spirou: Vem har skickat dig?

Gaston: Nån sa att jag skulle komma.

Spirou: Vem?

Gaston: Jag vet inte…

Spirou: Vad skulle du göra här?

Gaston: Jag skulle jobba.

Spirou: Jobba hurdå?

Gaston: Vet inte… Jag blev anställd.

Spirou: Men är du säker på att det var hit du skulle komma?

Gaston: Tja…

I början var Gaston en figur som bara dök upp lite här och
var men med tiden som gick utvecklades det hela och skämtbilderna blev snart
små korta serier. Och i dem kunde man se hur han drev Nicke till vansinne med
sina upptåg. För Gaston var en mycket lat person, sov under arbetstiden, och
när han gjorde något ansträngande så hade det ingenting med jobbet att göra och
en hel del av det han gjorde utbredde en stor fara för de anställda på
reduktionen. Men Gaston var inte elak eller något sådant! Att göra illa någon
med flit skulle han aldrig kunna göra för han har ett hjärta av guld och
innerst inne tyckte alla på reduktionen om honom.

Gaston fick snabbt ökennamnet ”Anti-Hjälten” eftersom han
inte speglade den där typiska hjältekaraktären. André sa att Gaston på sätt och
vis speglade hans egen lättja och denna lättja blev ett tag lite för mycket för
vissa läsare. De kunde inte förstå att han inte fick sparken. André lät därför
avskeda Gaston för att se hur läsare skulle reagera. Och följde blev att Andre
fick fullt av brev av läsare som sa att de saknade Gaston och bad att han
skulle få komma tillbaka om han lovade att ”förbättra” sig. Så Gaston kom
tillbaka men bättrade sig gjorde han inte. Istället utvecklades hans
personlighet, blev latare, fick en större näsa, en mer slapphållning och
slutade röka. Och läsare älskade honom mer än någonsin så tillslut fick Gaston
sin alldeles egna serie. Man behöver inte läsa Spirou-serien för att kunna förstå Gaston-serien.

Gaston speglade inte bara Andrés lättja utan en del
politiska åsikter fanns även med. Ekologi, omtanke om djur och en pacifistisk
inställning kommer ofta till uttryck i serien.

André tröttnade allt mer och mer på serien Spirou och tillslut år 1968 lämnade han
serien ifrån sig för att bara ägna sig åt Gaston,
så Nicke och Spirou som också hade förekommit i Gaston försvann ur serien.

André ritade Gaston ända in i det sista. När han dog låg det
fyra Gaston-sidor på hans bord. Två
var färdigtecknade men saknade några pratbubblor och de andra var inte tuschade
och saknade några rutor.

Håkan Hellström

Av: Louise Adolfsson Es3B

Håkan Hellström är en svensk sångare och låtskrivare som
föddes den 2 april 1974. Han växte upp i Älvsborg i Göteborg och slog igenom år
2000 med låten ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”, kort därefter kom hans
första album med samma namn.

Under sin högstadietid spelade Håkan trummor i Göteborgsbandet Broder Daniel
men hoppade efter en tid av för att istället börja spela i ett annat band,
Honey is cool. Mycket kort efter avhoppet blev skivbolaget EMI intresserade av
Broder Daniel och de fick ett skivkontrakt. Håkan spelade med Honey is cool
under två års tid men bytte sedan tillbaka till Broder Daniel, men denna gång
som basist och var med och släppte skivan Broder
Daniel forever som blev deras genombrott. Mycket tack vare filmen Fucking Åmål som innehåller en av
låtarna från debutskivan. Efter fyra år med Broder Daniel så kom rykten om att
Håkan skulle lämna bandet för en solokarriär och mycket riktigt så kom en
singel i maj år 2000.

På hösten samma år kom Håkans första skiva Känns ingen sorg för mig Götebrog. Han
blev hyllad kritikermässigt såväl som försäljningsmässigt. Förutom låten med
samma namn innehöll skivan också låtar som ”Ramlar” och ”Nu kan
du få mig så lätt”.

Han skriver all sin musik själv och alla hans texter är
skrivna på svenska. I intervjuer har han svarat att ”man väljer det språk som
bäst passar sig i munnen” som svar på varför han bara skriver låter på svenska.
Ett år efter att debutplattan släptes fick han utmärkelsen Årets Göteborgare.
Samma år deltog han i Allsång på skansen vilket bidrog till att han fick en
bredare publik. Det var under detta framträdande som han uppträdde i den
berömda matrosdräkten.

År 2002 släppte Håkan sitt andra album Det
är så jag säger det Många av låtarna från skivan har tydliga sydamerikanska
influenser då han och hans band i samband med skivan åkte till Brasilien för
att söka inspiration. Håkan skulle i samma veva göra ett reseprogram för TV4
och som guide på resan fick han brasilianskan Natalie Davet som senare kom att
bli hans fru. Håkan och Natalie har idag två barn tillsammans, Sigge Mio 5 år
och Julius 2 år.

Inte förens 2005 kommer Håkans tredje och fjärde album. Ett kolikbarns bekännelser och Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått.
Varav det sistnämnda är ett slags uppsamlingsalbum med gamla och nya låtar
samt en del tolkningar som till exempel Big Stars ”Thirteen” som på Håkans
skiva heter ”13” och Lunas ”I want everything” som är översatts till ”Jag vill
ha allting”.

2008 kom skivan Försent
för edelweiss. Håkans senaste album heter 2 steg från paradise och släpptes 13 oktober förra året, exakt tio
år efter hans debutplatta släpptes.

En sak jag gillar med Håkan Hellström är att han skriver all
sin musik själv. Det känns på något sätt mycket ärligare än om någon annan
musikmänniska skulle sitta och skriva texter om hur Håkan känner. Dessutom
tycker jag hans texter är väldigt fina och man kan känna igen sig i nästan var
och en av låtarna och på så sätt finna någon slags tröst i dem.

Håkan utmanar hela tiden sin publik och begränsar sig inte,
utan går sin egen väg. Han bryr sig inte vad man får göra och vad man inte får
göra och tänjer liksom på gränserna.

Hans egen musiksmak är bred och han hämtar inspiration från
den brasilianska samban såväl som från Evert Taubes folkliga visor vilket gör
att hans musik är mycket allsidig och alla hans skivor skiljer sig från varandra,
ingen är den andra lik.

Folk som avskyr Håkan pekar gång på gång på hans falsksång. Men på något sätt
så tycker jag inte att det gör någonting att han inte är någon skönsångare,
därför att den sprudlande energin och den otroliga scennärvaron han har väger
liksom upp ”falsksången”.

De så kallade ”Håkan-hatarna” påpekar också att han har stulit
mycket av sin musik från artister som Morrisey, The Smiths och Bob Dylan. Men
för mig så gör det en inte till en sämre artist om man lånar/inspireras av en
annan artist.

En sak gällande Håkan Hellström som är ganska intressant är
att folk verkar antingen älska honom eller hata honom. Det finns liksom
ingenting däremellan. Givetvis kan det säkert hända att någon ställer sig helt
likgiltig till hans musik men jag tror den skaran är ganska liten.

Jag har redan tagit upp falsksången och att Håkan skulle
stjäla sin musik som två argument för dem som inte gillar hans musik. Men jag
tror också att det kan handla om att människor vill vara unika. Och genom att
gilla en artist som så många inte känner till så gör det en originell. Håkan
Hellström är både känd, omtalad och kritikerhyllad och har varit det sedan han
släppte sin första singel 2000. Det vill säga, lyssnar man på Håkan så är man
inte speciellt originell.

Dessutom så tror jag att ju mer omtalad och hyllad han blir,
desto mer less blir folk som redan hatar Håkan på honom.

Punken och Rockmusiken under 1900-talet

Av: Caroline Utterström Es3B

Rockmusik

Rockmusik är en av den moderna tidens viktigaste musikaliska och kulturella rörelser. Rocken uppkom i mitten av 1900-talet och består idag av oändligt många musikgenrer, ofta förknippade med olika tidsepoker och kulturella likheter som t.ex. mode, film, litteratur, konst med mera. Den unga generationens hävdelse och frigörelse har alltid varit en allmän drivkraft i rockmusikrörelsen, även om de riktiga generationerna under dess existens ofta skiftat. Elektriska musikinstrument, förstärkning, och inspelningsteknik är den mest betydande för rockmusiken. De elektriska hjälpmedlen är bland det vikigaste för att kunna sprida rockmusik till en stor publik. De musikaliska influenserna kommer från improviserade kulturer som jazzen, bluesen och olika länders vis- och folkmusik.

De vanligaste instrumenten i rockmusik är elgitarr, piano, akustisk gitarr, elorgel samt elbas och slagverk. Ofta användes ett färdigriggat trumset som det som används idag. Sången är ofta grunden i rockmusiken, och de flesta grupper består av minst en solosångare, som kanske ibland också har med en kör som något slags stöd; då det behövs lika mycket röster som instrumenten, för att balansera upp allt.

Fram till 1968 skapades grundförutsättningarna för hårdrocken, experimentet med bluesen var den största källan till utvecklingen men också psykedeliska experiment från mitten av 60-talet. Symfonirocken började 1967 men började härma hårdrocken först 1970 när de största inom genren, Deep Purple, släppte sin första platta inom genren hårdrock med den smakfulla titeln hIn Rockh.

 

Olika typer av rock

AOR (adult oriented rock)

Blues rock

Boogie rock

College rock

Folkrock

Funkrock

Garagerock

Glamrock

Goth (Depprock – Svartrock)

Hårdrock/Heavy metal

Ursprung

Rockmusikens ursprung härstammar från bluesen som växte fram i början av 1900-talet hos den svarta befolkningen i den amerikanska södern. Under

1930-talet och 1940-talet flyttade allt fler svarta sydstatsbor till delstater i norr, där industrierna letade efter arbetskraft. De tog musiken med sig och började sakta men säkert att använda elgitarr och trummor som gjorde bluesen till ett helt nytt sound. Rhythm och blues-musiken var född, vilket var början till vad som sen skulle kallas rock and roll.

Under 1950-talet spred sig den nya rytmiska musikstilen till ungdomar ur den vita medelklassen. Vita artister började spela elförstärkt rytmisk musik, vilket blev alltmer populärt och som tillslut spreds via radiostationer som sökte sig ut bland ungdomar.

En av de vita artisterna som först slog igenom var Bill Haley. Hans låt ”Rock Around the Clock” från 1954 inspirerade discjockeyn Alan Freed att skapa begreppet ”rock and roll” som blev den nya musiken.

Bland de rockmusiker som slog igenom stort i samband med rockens födelse i mitten av 1950-talet fanns bl.a. Elvis Presley, Jerry Lee Lewis, Chuck Berry och Buddy Holly.

I början var det bara på de små lokala skivbolag som rockmusik spelades in, men snart förstod också de stora bolagen att det fanns pengar att tjäna på den nya musiken. Som t.ex. det stora bolaget RCA records som köpte Elvis Presley från lilla Sun Records i Memphis, för rekordsumman 35 000 dollar.

 

Punk

Punken är en subkultur som först uppmärksammades i Storbritannien och kom efter rockfnfroll i mitten av 1970-talet och är baserad på lättspelad, aggressiv musik, känt som punkrock. Punken var meningen att chocka och provocera samhället. Namnet på genren, punk, kommer från ett amerikansk nedvärderande slang för hskitungeh.

Punken var extremt enkel och snabb musik, som är motsatsen till den dominerande glam- och symfonirocken.

I Storbritannien blev punk mer än en ny musikgenre. Band som The Clash och The Sex Pistols orsakade mycket uppståndelse med sina vilda scenshower, ohejdade narcissism chockerande beteende. Antimode, anarkism med mera med Nazistisk symbolik var ett typiskt kännetecken. Allt för att sticka ut och att provocera.

Punken togs emot av publiken på ett mer provocerande sätt än rockmusiken. Rockmusiken var mer ett positivt mottagande även om det kanske var djävulens påfund.

Punken var nog mer ett hjälpmedel för ungdomar även om det inte var på ett bra sätt. Men ändå så såg de unga upp till de punkbanden som skapade provocerande saker i samhället. De tänkte väl: hom bandet kan så kan jagh.

 

 

 

Avant-garde

Av: Caroline Östin Es3B 

Avantgarde är en benämning på personer eller verk som för sin tid är experimentella, nyskapande eller innovativa, främst inom konst och kultur

Avantgardism är den gemensamma benämningen på de nyskapande, ofta experimentella olika kultur/konstformerna.

Termen Avant garde användes ursprungligen för att beskriva förtrupp (franskt, Avant=före Garde=vakt), alltså den främsta delen av en armé. Att termen fick ett konstnärligt betydande ord var att en grupp konstnärer ansåg sig själva innovativa och att de öppnade upp nya vägar i det kulturella som de ville att samhället skulle följa.

Föreställningen om ett avantgarde beskrivs ibland som en grundförutsättning för modernismen, och en viktig distinktion gentemot postmodernismen. Under postmodernismen har vissa teoretiker istället talar om ett postavantgarde. Om normen blivit att bryta mot normen och vara nyskapande, så är det istället avantgardistiskt att återgå till äldre tiders stilar och uttryck. Avantgarde är ett sätt att tänja gränserna för vad som är en accepterad norm, främst i den kulturella världen.

 

　 

 

Experimentfilm

Experimentfilm, en vidsträckt och något oprecis benämning på filmer som strävar efter att utvidga och förändra filmmediets uttrycksmöjligheter. På grund av sin okonventionella och okommersiella karaktär tvingas oftast experimentfilmen till alternativa produktions- och distributionsformer. I början av 1920-talet uppmärksammades filmen som konstform på allvar som företrädare för tjugotalsmodernismen. I Frankrike (under samma tid) så växte filmklubbar fram och blev mer vanliga, vilket underlättade för distributionen av experimentell film.

År 1919 kom filmteoretikern och regissören Louis Delluc att 1919–1924 bli stilbildande med sina impressionistiska filmer. En konstnär som följde i hans fotspår och i hans stil var Marcel Duchamp, som gjorde film från ett nytt perspektiv, som var nonfigurativ och icke-föreställande.

Speciellt i Sovjetunionen och Frankrike så präglades filmskapandet av konstnärliga experiment under 20-talet. Man försökte vidga filmspråkets gränser. Man började även experimentera med dokumentärfilm i Sovjetunionen, men den fick ingen riktigt stadga förrän i början av 60-talet då stilen att kombinera det dokumenterande med det experimenterande anammades av fransmännen, och spreds vidare till Storbritannien.

Väldigt många experimentfilmare har sedan 1920-talet inspirerats av surrealismens drömteknik, som betonande av fantasins frihet. Alltså, när vi drömmer far tankar, bilder och idéer genom huvudet utan att vi medvetet kan kontrollera eller förändra dem. Det är detta omedvetna eller undermedvetna tillstånd som surrealisterna vill återge. Surrealismen skapades på 1920-talet vilket gjorde det mer attraktivt för experimentfilmare att använda sig av surrealistiska perspektiv.

Anledningen till att jag tycker att experimentfilm är avantgardistisk är för att det är nyskapande och väldigt (som man även hör på namnet) experimentellt. Det vi oftast ser när vi pratar om avantgardism är mode, designers som exempelvis Alexander Mqueen, som dock är en fantastisk och nyskapande designer, men jag ville lyfta fram något annorlunda än det vi är vana vid att se. Jag kan helt ärligt säga att jag tänkte skriva om Mqueen först, sedan fick jag nos på 20-talets experimentfilm istället! Jag tycker det är spännande att se hur konstnärer faktiskt kunde vara nyskapande inom olika konstarter och i olika tidsperioder. Vid 20-talet så var experimentfilm något nytt och en viktig ståndpunkt för modernismen under ett tag, men att det även inspireras av surrealismen. Och om avantgardismen står för nyskapande så borde experimentfilm vara ett utmärkt exempel då det faktiskt förnyar sig! Som de dokumenterande inslagen, som också var nytt – även för filmkonsten.

Lady Gaga

Av: Belinda Gerdin Es3B 

Stefani Joanne Angelina Germanotta är hennes riktiga namn. Hon är född den 28 mars 1986. En ung och singel tjej och kommer från en italiensk-amerikansk familj.
Lady Gaga är den ”nya” Madonna sägs det.
Hon är en ny superstjärna från 2000-talet.’’
2003 – Börjar skolan Tisch school of the arts
2005 – Hoppar av skolan och försörjer sig som gogo-dansare, missbrukar.
2006 – Kontrakt med Interscope som låtskrivare.
2007 – Träffar RedOne. Jobbar tillsammans med bland andra RedOne och Rob Fusari, låtskrivare och producent på ett debutalbum
2008 -. Lady Gaga var med i programmet sommarkrysset 2008, då var det många som inte visste vem hon var. När vi verkligen la märke till Lady Gaga var då hon släppte sin första singel Just Dance och sen flera hit som poker face m.m. som verkligen blev en hit.
Det strömmade in mer och mera låtar av henne och hon blev en väldigt känd person och en nyskapad person som jag tror alla har längtat efter. Hon kom med häftiga, roliga, snygga, speciella kläder och hårstilar.

En sak som jag inte tror de flesta känner till är att den första skivan hon tjänade pengar på, var pengar till hennes pappa.

Vad kritikerna säger om Lady Gaga:

Det pratas och skrivs väldigt mycket om henne i tidningar om hennes vågade sätt att bära sina kläder. Hennes musikvideo Telephone fick väldigt kritik för allt nakenhet och de våldsamma scenerna. Är det verkligen okej kan man undra. Hon har ibland för tajta kläder som gör att hon inte kan andas på scen!

Låtarna:

Lady Gaga var först låtskrivare, då skrev hon låtar till Britney Spears och Pussycat Dolls. Det var då Akon fick höra hennes röstresurser och han hjälpe henne spela in sin första hit Just dance.
Akon signerade henne ett eget märke också Kon Live Distribution.

Lady Gagas låtar som jag tror nästan alla känner till är:
Just Dance, Poker Face, Paparazzi
Bad Romance, Telephone, Alejandro.
Det är de låtarna folk går omkring och sjunger och något som kommer att bli 2000tals låtarna som man inte glömmer. Sedan har hon skrivit en del andra låtar med.

Hårstilen

Lady Gaga har olika frisyrer hit och dit. Det är inte alltid hennes vanliga hår, det är peruker som hon bär ganska ofta.
Hennes riktiga hår är blont just nu, fast i grunden är hon brunett.
Amy Friedman är kvinnan bakom Lady Gagas hår och frisyrer.
Hon bleker Lady Gagas hår var tredje vecka. Perukerna inspireras av naturen och konstnärer som John Currin, Richard Wathen och Marlene Dumas.
Klädstil:

När man kommer till hennes klädstil så går det att diskutera en väldig massa. Snyggt? Nja de får man väl tycka vad man vill om, men väldigt speciellt. Istället för Madonnas disco och trashig punk och helt okej sexiga kläder är det electroclash och partyglam och de konstigaste kläderna man kan ha på sig. Exempel på hennes kläder som var mycket i media ett tag var när hon bar en klänning gjord av kött som hon hade på sig på MTV video awards.
Den var äkta så, om det är okej eller inte får man tycka vad man vill om. Hon får sin inspiration av moster alltså ungefär så som hon känner inom sig, lite galen och sånt. Det är den hon är som person som hon klär sig efter. Hon gör sina kläder oftast själv med hennes kollega Haus of Gaga och sen så får hon såklart hjälp av andra utifrån ibland. Hon har på sig sånna kläder även privat så det är den hon är.

Jazzdans

Av: Sofie Bergström Es3B

Jazzdansen kommer ursprungligen från Afrika. Dansen kom med slavar som fördes till det ”nya landet” Amerika. I Afrika använde de sig av trummor för att få med mer rytmik i dansen, men i Amerika blev trummorna bannlysta för att de trodde att de skulle skapa uppror.
Jazzdans blev kallad för den svarta dansen. Den svarta dansen blev ett stort huvudnummer i den amerikanska underhållningen. Amerikaner började härma det svarta folket, de tog efter  deras dansformer och deras utseende (svartmålade ansikten.) New Orleans, jazzens erkända födelseort hade en mycket viktig roll för utvecklingen och spridningen av de afrikanska danserna.
På1900-talet började man anställa de svarta dansarna för att få dom att lära ut koreografi, sina specialiteter och sin teknik.

Första världskriget har passerat och Jazzdansen hade blivit bannlyst av två danspionjärer. De la nya grunder för jazzundervisningen och den sceniska koreografin plus teknik. De som gjorde detta hette Jack Cole och den legendariska Katherine Dunham. Många av deras elever har sedan undervisat i samma tradition.
Utvecklingen i jazzdansen fortsätter i USA. Nya stilar nya steg. Det är ett fåtal dansare som når den stora allmänheten och då i starkt förändrade versioner.  Jazzdansen är en väldigt populär fritidsverksamhet i dag.
Jazzdansen är en form av modern dans, som är starkt påverkad av ljud, tekniker och rytmer. En energisk och spännande visning av fysiska förmågor och en extrem känsla. Med jazzdansen så har man lättare att improvisera och även lättare att dansa i olika grupper.

Nu är jazzdansen en kombination av klassisk balett som blandats med rörelser från det afrikanska ursprunget. Dansen har blivit en så kallad fin konstform, med ett ursprung att underhålla.

Jazzdansen är en form av dans som visar och tar fram en dansares individuella originalitet och stil. Jazzdansaren tolkar stegen på sitt eget sätt.
Det är en rolig och energisk stil som består av olika unika rörelser, stora språng, snabba svängar och dess fotarbete. Man behöver en stark bakgrund i balett efter som att denna dans kräver bra balans och mycket uppmuntran.

Operan

Av: Dennis Selberg Es3B       

Inledning

Jag har valt att skriva om Operan. Varför? Jo därför att jag alltid har gillat Operans stil, kanske inte direkt musiken är den bästa men rösterna folk har i Operan är helt sjuk. Detta är väl den största anledningen men även saker som handlingar, historia med mer i Operan.

Uppbyggnad

Operan är en musikteater där man sjunger till musik istället för att prata. I Operan används en orkester som oftast spelar musiken. Det är därför väldigt viktigt för ”Sångarna” att ha starka
och speciella röster, nästan allt om rösterna handlar om teknik. De sjunger istället för att prata därför att handlingen ska få speciella känslor. Det är rösterna som avgör rollerna i Operor för det är oftast röster som passar olika karaktärer, t ex bas används oftast till skurkar, alt till spåkvinnor och visa kvinnor och tenor och sopran för hjältar och hjältinnor. ”Kläder” eller rättare sagt kostymerna kommer från vilken ”tid” det är Operan utspelar sig, eller ja inte utspelar sig men vad det ska föreställa

.
Här har vi en typisk skiss
på Operans klassiska kläder.

Bakgrund

Operan kom runt 1600-talet, men hittar inte vem som uppfann den. Men det var Claudio Monteverdi som gjorde den första berömda Operan som kom år 1607 vid namn Orfeo. Opera kommer från en enorm mängd av undergenrer det är väldigt svårt att säga riktigt hur man kom fram till Opera men det var nog med hjälp av renässansen.

Dansen i Operan

Dansen i Operan är inte en självklarhet utan mer som en del i vissa Operor. De flesta operor innehåller bara musik och teater. Det man ser av dansen i Operan är oftast balett men kan även vara dans som modern, blues, jazz och även mim förekommer.

Sverige testar direkt sänd Opera i 3D?

Detta är ett nytt sätt Folkoperan ska testa att sända Opera. Detta ska nu då ge ett nytt perspektiv på Operan. Som jag läst är det 3D som gäller nu, inte 2D för att de ska få folk att titta på mer Opera. Det ska bli en ny upplevelse, ett nytt sätt och även en mer kultur. Sändningen sker live via fibernät och är det första försöken även i Sverige, ett försök har redan gjorts i Frankrike men misslyckades då över satellit.

 

RAMONES

Av: Joakim Bäckman Es3B

70-talets rörelser under massmedian kom att snurra runt en stad (och ett par få platser i denna stad): New York.Det som är mest ikoniserat från denna eran är klubben CBGB’s (Country, Blugrass and Blues) som var en av startpunkterna för punken. Artisterna som startade här hade en mycket stor bredd. Dom första artisterna var bland annat Television, Patti Smith och Richard Hell vilka alla gjorde sin egen tolkning av rock musik med starka inslag av poesi och litteratur. Det fanns också band som kom att nå kändisskap. Då talat jag främst om garage bandet Ramones och dom mer dans influerade Talking Heads och Blondie.

Ramones bildades i Queens (USA) 1974 utav Jeffrey Hyman senare kallad Joey Ramone, gitarristen John Cummings (Johnny Ramone), basisten Douglas Glen Colvin (Dee Dee Ramone) och trumisen Tommy Erdelyi (Tommy Ramone). De anses vara ett utav de största punkband genom tiderna. Ramones hade ett nytt sorts ljud som inte så många hade hört förut, det var ett rott nästan skrikande ljud. De är en av de första punkbanden. Punken blev allt större och större i hela världen. De inspirerade direkt många framtida punkstjärnor.

De startade bandet tidigt 1974, när Cummings och Colvin bjöd in Hyman att börja i bandet. Från början så var det Colvin som spelade rytm gitarr och sång, Cummings på gitarr och Hyman på trummor, Colvin bytte strax efter det till bas. Colvin var också den första som bytte namn till Dee Dee Ramone han fick sin inspiration från Paul McCartneys namn Paul Ramon när han var med i silver Beatles. Efter han hade bytt så övertalade han de andra att de också skulle byta namn sen kom han också på att de skulle kalla sig The Ramones. Men senare så märkte Dee Dee att han inte kunde sjunga och spela bas samtidigt så då tog Hyman eller som han hette då Joey Ramone över men han hade samma problem att han kunde inte spela trummor samtidigt som han sjöng och då kom Tommy Erdelyi som blev kallad Tommy Ramone.

De spelade för första gången för publik den 30:e mars 1974 och sen gick de bara framåt med bandet. De började turnera runt i världen men efter 2 år så var Tommy Ramone utmattad så då ersattes han med Marc Bell (som bytte till Marc Ramone), innan Marc började i Ramones så spelade han med Richard Hell. Tommy tränade upp Marc för att få behålla Ramones stil, Men Marc ersattes efter några år utav Richard Beau (Richie Ramone) pga alkoholproblem. Richie trivdes inte i bandet så han hoppade av 1987 så då fick de yttligare en ny trummis Clem Burke (Elvis Ramone) men han spelade bara under 2 shower sedan kom Marc tillbaka som nu hade blivit nykterist. Dee Dee lämnade bandet 1989 och han ersattes utav Christipher Joseph Ward (C. J. Ramone).

1995 så var de i Sverige på SkellefteåFestivalen det var deras sista turné i Europa.

Bandet splittrades 1996 för de fick inte sålt på fler skivor.

Många fortsatte på solokarriär. Marc och C. J. fortsatte i sina deverse band, men dock så var de inte med större framgång. Marc C. J. och Dee Dee fortsatte efter upplösningen med Ramones fast de kallade sig för The Ramainz.

Joey Ramone dog i lymfkörtelcancer den 15 April 2001 I New York. Han hade gjort en soloskiva som direkt utgavs 2002 och den hette don’t worry about me. Dee Dee Ramone hittades död i sitt hem den 5 juni 2002 som antagligen var utav överdos. Johnny Ramone avled i prostata cancer den 15 september 2004.

 

Bounce

Av: Linn Silfverhjelm Es3B

Bounce är en dansgrupp som skapades 1997 av 7 dansare. Bounce arebetar med stilar ifrån balett till breakdance. Medlemmarna är inte desamma som var från början, utan ifrån början fanns två med, Karl Dyall och Karim Rahali Carlsson. De träffades på balettakademin där de kom på idéen att skapa en dansgrupp där de kan arbeta sig fram med olika dansstilar.

Medlemmar i Bounce nu är, Jennie Widegren, Fredrik Rydman, Alvaro Agiulera, David Dalmo, Filmon Michael, Ambra Succi och Joe Jobe. Gruppen har nu efter 13 år lagt av eftersom de själva nu börjar bli gamla och inte klarar av påfrestningarna som krävs för yrket som dansare.

Jennie är född 7 Juni 1973. Hon är uppväxt i Västerås men bosatte sig sen i Stockholm och satsade mer på dansen. Hon har tidigare jobbat med dansledare för ett program som gick förr som heter Fame Factory, även ett program som heter floorfiller och som dansledare i So you think you can dance. Förutom att medverka i dessa program och dansgruppen Bounce så har hon skrivit en bok om hur man kan träna. Hennes utbildning gjorde hon på Balettakademin i Stockholm.

Fredrik är född 29 Augusti 1974, han och den andra medlemmen i gruppen Jennie är barndomskompisar sedan länge så intresset för dans har de haft tillsammans väldigt länge. Han har under samma tid som han medverkat i Bounce suttit med i juryn till So you think you can dance. Även Fredrik har sin utbildning på Balettakademin när han gick året under Jennie under samma tid.

Alvaro föddes i Chile men flyttade till Sverige när han var 9 år. Alvaro har jobbat med andra saker även han inom dansen, t,ex med julgalen 2005 och även koreograferat till Helena Paparizou.

David är född 5 September 1972. Han började sin karriär som tävlingsdansare i Lindy Hop där han lyckats bra med 3 SM-guld och 1 VM-guld. Han har dansat tillsammans med Fredrik och Jennie i 19 år för de alla tre gick på Balettakademin innan de började med gruppen Bounce och de tre kom ifrån Västerås.

Filmon är född 14 december 1978. Filmon har medverkat i tv reklamer för Coca-cola och även varit med på MTV music awards 2000. Han har lärt ut undervisning i länder som Sverige, Danmark och Norge på hög nivå, även till kändisar såsom Darin och Markoolio.

Ambra började dansa när hon va 15 år, innan dess höll hon på med sport och instrument bland annat men hittade dansen som hon sen fortsatte nu och är en av de bästa dansarna i Sverige. Hon har rest runt i olika länder under hela sitt liv och testat på olika kulturer som är ett stort intresse för henne. 95-96 gick hon sin utbildning på Tanssivintti OY Finland, 96-97 på Broadway Dance Center New York och sen 97-98 på Balettakademin där hon träffade Jennie, David och Fredrik och det var så de fick kontakt så att kunna skapa sin dansgrupp.

Banksy

 

Av: Mikaela Gustavsson Es3B

Banksy är nog den enda konstnären i världen som går ut med sina ”konstverk” anonymt. Anledningen är att graffiti är förbjudet, och den dagen han ska komma ut om vem han är, det är dagen då graffiti dör ut. Han är även Storbritanniens störste graffiti målare.
Många har spekulerat i vem han är, och en man från den engelska tidningen The Guardian, Simon Hattenstone har träffat banksy öga mot öga.
Han kom dit med sin agent, och i Simons beskrivning om hur Banksy ser ut så är han 28 år, vit, klädd i vardagliga kläder, har en silvertand, en silverkedja runt halsen och silverringar i öronen.
En ganska ”vanlig” person helt enkelt.

Banksy berättar att han började med graffiti när han var 14 år. Skolan var ingen för honom. Han var en liten buse helt enkelt. Utslängd från skolan och satt en tid på fängelse för små brott. Han säger att graffitin fick honom att må mycket bättre. I början, säger han, att han var så dålig på att spraya så han använde sig utav stenciler. Och än idag så håller han delvis på med stenciler.

Han har ett väldigt klokt resonemang om att få spraya. Man kan ju inte äga ett stort tågföretag bara så där, säger han. Så han minns från skolan, när man skulle skriva sitt namn bak på lappen i tröjan för att visa att den är din. Han menar alltså att man kan äga en hel stad, bara genom att skriva sitt namn överallt. SMART POJK!

Banksy berättar att han vill få in ordet vandalism i konsten. Riktigt vad han menar med det, är lite oklart. Men efter lite eftertanke så antar jag att han vill att vi ska se vandalism som något bra också. Inte bara förstörelse, utan som något kreativt.
Han använder även ordet brandalism väldigt mycket. Han säger mycket om vilken roll marknadsförare spelar i folks liv, vilken påverkan de har rent kulturellt och mänskligt och hur skrämmande stort avståndet plötsligt har blivit mellan företag och konsument.
Ta till exempel McDonalds. Det finns en artikel med en bild och tillhörande text på internet som visar hur chicken nuggets görs till. I grund och botten består det bara utav ett rosa skum, men smaksatser och färgämnen. Vet vi konsumenter det? Nej.
Leksakerna i Happy Meal säger ”made in China”. Då antar vi att det är en leksaksfabrik med maskiner som tillverkar dem. Men i själva verket så är det fabriker med stackars barn som tvingas jobba för att kunna försörja sina familjer. Får vi konsumenter veta det då? Nej. Skrämmande.

Är Banksy den enda graffitimålaren som strosar runt om nätterna och gör anonym konst?

Det finns säkerligen många andra som sprayar runt om i världen och är anonyma. Man har ju sina så kallade tags. Men att vara så pass anonym så man skapar på nätterna, det känns ganska overkill.

Och hans gatukonst. Den är ju definitivt något utöver det vanliga. Många som håller på med graffiti skriver ofta ointressanta texter, som t.ex. ett namn, ett band eller något annat i stil med en tråkig rad av tuffa bokstäver.
Banksy där emot. Han har baktanke. Hans konst består ofta utav bilder. Bilder av Jesus, korsfäst med shoppingkassar i händerna, soldater med smileys som ansikten och poliser som står och hånglar. Men hans främsta vapen (läs: han är en så kallad gerillakrigare) är humorn.
På den Israeliska muren mellan Israel och Palestina har han sprayat olika öppningar och flyktvägar. Tex. en spricka med ett paradis på andra sidan, en repstege mot toppen och en flicka som flyger upp med en ballong. Bilderna visar livet på andra sidan muren, som Banksy föreställde sig det.
2001 reste han till Chiapas i Mexiko för att måla *muralmålningar till stöd för den zapatistiska gerillan. Budskapet är oftast antimilitaristiskt och antikapitalistiskt och ofta förekommande motiv är djur, som apor och råttor, och soldater, barn och äldre. Det han gör är iögonenfallande och enkelt, kanske för att så många som möjligt ska förstå. Hans konst provocerar, men handlar i grund och botten om att förändra. Råttorna representerar exempelvis graffitimålare eller andra oönskade ”element” och kan bära på budskap som ’Vår tid ska komma’.

Hur har Banksy kunnat hålla sitt rykte uppe så länge?

Många människor tycker hans konst är spännande och intressant. Han vågar göra så mycket mer än en vanligt människa faktisk vågar göra. Han har bland annat smugglat in och hängt upp egna konstverk på Louvren i Paris, Tate museum i London och Metropolitan museum of modern art i New York. När han 2005 placerade sitt verk Early man goes to market på British museum tog museet konstverket och la till det i sin enorma samling.

Tavlan föreställer en grottmänniska som drar på en shoppingvagn. Han har till och med ersatt 500 skivalbum av Paris Hilton med remixar gjorda av artisten Danger Mouse i brittiska skivaffärer.

Hans popularitet hålls även fortfanade vid liv tack vare hans anonyma identitet. Och gatukonsten i Hollywood verkar vara till stor grad väldigt godkänt. Banksy hade sin första stora utställning där, men besökte den inte som Banksy, utan som sig själv, för att inte avslöja för mycket. Utställningen med det porrinspirerade namnet Barely legal hade temat global fattigdom och orättvisa och lockade skådespelare som Brad Pitt, Angelina Jolie och Keanu Reeves. Christina Agulera har köpt tavlor av honom. Så han har kommit för att stanna i branshen ett bra tag framöver!

Så till sist. Jag ställer mig frågan, vad har Banksy gjort för att förtjäna en uppsats som denna? Jo, jag tycker att han är en otroligt intressant person som når ut med sina politiska buskap genom en fantastisk konst. Att få passera en vägg fullmålad med politik är mycket roligare än att sitta och läsa en bok, tidning eller att följa en debatt på teven. Han visar hur världen står till, där igenom sin konst. Han får folk att stanna upp och tänka. Han visar upp en annan sida av vandalism. Många kommentarer om hans konst är att han sprayar utan tillstånd och att han förstör världen. Men vore det inte lite trevligare med ett hembiträde som står och sopar undan skräp på fasaden på skolan? Eller kanske lite inslag av politik i ett motiv av en stor rotta som är iför arbetskläder? Han vandaliserar på ett.. kreativt sätt.

Och jag skulle inte tacka nej till att äga ett konstverk av honom. Jag tycker att hans konst utsrålar mycket status. I och med det så blir jag mycket coolare 😉
*Muralmålningar används för att få ut politiska budskap, men även för att visa historiska händelser och att hylla personer.

coola källor :D:D
http://www.guardian.co.uk/artanddesign/2003/jul/17/art.artsfeatures
http://svt.se/2.27170/1.2186928/banksy_tecknar_simpsons-intro
http://sv.wikipedia.org/wiki/Banksy

http://www.fria.nu/artikel/7859

Bamse – Världens mest politiska björn?

Av:Matilda Garli Es3B

”På små kullar i
solen ligger några lustiga hus. Där bor Bamse och hans vänner.” Så
började den första delen av ett långlivat äventyr som skulle värma och
provocera svenska barn och vuxnas hjärtan i många år. Detta äventyr
handlade om Bamse – Världens starkaste björn.
Bamse är en mycket
liten brunbjörn, med krafter utöver det vanliga. Han besitter en
ovanlig förmåga att vara snäll mot allt och alla. Det bästa sättet,
enligt honom, att bli av med sina ovänner är att göra dem till sina
vänner. En annan av hans speciella förmågor är att han kan äta mängder
av sin farmors Dunderhonung utan att, som nästan alla andra som smakar
den, få ont i magen. Bamse blir bara stark – otroligt stark. Så vad är
det då som många i vårt avlånga land har lyckats finna så fruktansvärt
provocerande i berättelserna om honom?

Rune Andréasson, Bamses
skapare, föddes 1925 i Lindome, som ligger en liten bit söder om
Göteborg. Han började teckna i väldigt unga år och som 12-åring fick
han en teckning publicerad i Göteborgstidningen. Han var en mycket
påhittig och flitig man och Bamse är bara en av hans många barnserier
som han gjort.
Rune gjorde inte bara serier för att glädja barn, det
kan man tydligt se. Med tiden fick hans skapelser en mer och mer
politisk innebörd. Han dolde många hemliga budskap om politik i sina
serier, framför allt i Bamse. Några av dessa var kommunism,
imperialism, främlingsfientlighet, jämställdhet och demokrati. Mycket
annat fanns också dolt, som små moralkakor. Jag tänker mig att han
ville lära barnen saker om dessa ämnen, fast på ett roligt sätt och
utan att de egentligen vet att de lär sig så viktiga saker. Han tog
också upp andra ämnen i många serier, som t.ex. utvecklingsstörda barn,
barn med ADHD, mobbning, misshandel, alkoholism och drogmissbruk.
Som
sagt, så gjorde Rune så mycket mer än bara Bamse, även om det är det
jag har valt att inrikta mig på. Brum (liten serie i veckotidning
1945-1967), Teddy (hade egen serietidning 1959-1960) och Pellefant
(egen serietidning 1965-1993) är några av de lite kändare serierna han
tecknade. Teddy är faktiskt vad man skulle kunna kalla föregångaren
till Bamse. Serien hette nämligen Teddy – Världens starkaste björn och
handlade om just Teddy och hans vänner när de åkte på äventyr. Hans två
bästa vänner heter Skalman och Lasse Skutt, vilka som synes är
föregångarna till Skalman och Lille Skutt. Den största skillnaden
mellan serierna är att Lasse Skutt är en tuff och skrytsam kanin, medan
Lille Skutt är mycket rädd och harig. En annan stor skillnad, som just
den faktiskt är orsaken till att Rune övergav Teddy och började med
Bamse i stället, är att Teddy alltid är stark, men Bamse är det ju bara
när han ätit Dunderhonung. Rune har själv sagt att detta med att alltid
vara stark i serierna blev väldigt långtråkigt efter ett tag, eftersom
att han var tvungen att ”fixa bort” eller söva ned Teddy. När han då
kom på lösningen med dunderhonung räckte det med att åtkomsten av
honungen var begränsad i äventyren. Denna övergång till honung har dock
diskuterats mycket och honungen har många gånger fått benämningen
knark. Detta är alltså felaktigt, eftersom att den enda anledningen
till att honungen existerar är att serierna blir mer spännande och
varierade.
Det är från serietidningen Bamse – Världens starkaste
björn, som började komma ut år 1973, som de flesta människor känner
igen Bamse. Många har även sett de tecknade filmerna i färg om honom,
som Rune också skapat. Trots att man tänker på Bamse som en seriefigur,
var det faktiskt inte i en tidning han första gången uppstod. Rune var
egentligen redan från början mer intresserad av att göra filmer, så
Bamse började faktiskt som sex stycken svartvita filmer som kom ut år
1966. Strax efter det publicerades serier om Bamse i Allers och 7 år
senare hade han en alldeles egen serietidning.
När serietidningen
började var Rune själv både manusförfattare och tecknare, men med tanke
på alla andra projekt han hade på gång, tog han snart hjälp av andra.
Den första tecknaren han lät anställa var Fransisco Tora, som sedan
hängde med ända till 2002. Under hela perioden mellan år 1973 och 1990
var Rune manusförfattare och redaktör. Han höll dock ett vakande öga
över tidningen efter sin pensionering år 1990 ända tills han dog
år1999. Rune hade lämnat många färdigskrivna manus efter sig efter sin
död och än i dag kan de publiceras någon gång ibland i tidningarna.
Förutom dessa serier har tidningen i stort sett tappat allt sitt
politiska innehåll och själv har jag inte läst den sedan flera år
tillbaka.

Det jag tycker är så spännande med Bamse är all
den politik och de budskap som Rune lagt in i många av de serier han
har skapat. Jag prenumererade på bamse under hela min uppväxt, ända upp
till de tidiga tonåren. Det var först då, eller kanske snarare när jag
läser serierna nu, som jag kunde se hur otroligt många budskap Rune
försöker förmedla. Inte förstod väl jag när jag var liten att Burre
hade ADHD, att Brumma var utvecklingsstörd, att Skalman har knarkat,
att Bamses vänner skapade ett eget litet Ku Klux Klan, att Kalle
kallades svartskalle av barnen för att han var märkligt mörk eller att
Bamse och Brummelisa hade sex när de ”kramade varandra länge den
kvällen”? Jag läste och var glad, men kanske gav dessa budskap mig
någonting ändå, i grunden. En slags grundvärdering om samhället, utan
att jag visste om det.
Brumma ja, hon är en spännande historia,
både när hon blev till och när hon sedan fanns till. Bamse och hans fru
Brummelisa skaffade först trillingar. Teddy, Nalle-Maja och Brum – tre
barn med olika egenskaper och personligheter, men det var inget
konstigt med dem. När de senare i serierna ville ha ett syskon och
berättar det för Bamse och Brumelisa en kväll viskar Bamse något i
Brummelisas öra. De båda ser väldigt förnöjda ut och när de på kvällen
går och lägger sig, får man se en bild på dem där de ligger och kramas.
Till bilden hör även en text som lyder ”Och den kvällen kramar de
varandra länge…”. Så blev alltså Brumma till. Under hennes uppväxt blir
hon svår att uppfostra och hon är märkligt tillbakadragen. Brummelisa
och Bamse förstår inte varför och de gör allt för att hon ska passa in.
Till sist förklarar kloke Skalman för dem så fint att ”Brumma är inte
som andra barn. Hon kanske inte kommer kunna gå på samma skola som de
andra.”. När Bamse och Brummelisa då vet detta, blir det lite lättare
att kunna handskas med situationen.
En serie ur Bamse minns jag
extra väl från när jag var liten och den har även uppmärksammats mycket
av vuxna. Jag tyckte mest att den var spännande, men i de vuxnas värld
var den antingen farlig och uppmanade till droger, eller bra och
avskräckande från droger. Den heter Trollkarlens Röda blomma och
handlar om Skalman när han var ung och oförsiktig, som han själv
beskriver det. Skalman berättar för sina vänner, bl.a. Bamse,
Brummelisa och Lille Skutt, om en gång för länge sedan när han träffade
en trollkarl vid namn Eragord. Eragord bjöd Skalman på en dryck som han
framställt av en viss sorts röda blommor som han odlade på stora fält.
Hade det varit nu, berättar Skalman, skulle han aldrig ha smakat på
drycken, men när han var ung var han lite mer oförsiktig. Efter att ha
smakat drycken kändes det som att han svävade på rosa moln och allt var
frid och fröjd. När drycken slutat värka fick han en fruktansvärd
huvudvärk. Trollkarlen berättade då att för att Skalman skulle må bra
igen skulle han vara tvungen att dricka mer av drycken, men då var han
tvungen att hjälpa till att arbeta på fälten med blommor. Bland
blommorna ser man hur många andra som smakat på drycken ligger på knä,
med påsar under ögonen och ett allmänt slitet yttre. De gör vad som
helst för att få tag på mer dryck.
Är man nu lite klarsynt kan
man tydligt se Runes ”hemliga” försök att avskräcka vuxna och barn från
att knarka. Trollkarlen Eragord och hans två medhjälpare Nioreh och
Nifrom är drogrelaterade allihopa. Läser man deras namn baklänges blir
de Drogare, Heroin och Morfin. I slutet av serien bränner Skalman ner
fälten med blommor, för han inser att det är dessa blommor inte kan
vara bra för någonting här i världen egentligen. När han berättat klart
den här historien för sina vänner undrar de om han har någon dryck
kvar. Han har faktiskt sparat en flaska i skalet och de undrar då
nyfiket och med stora ögon om de inte kan få smaka lite, för bara en
skvätt kan väl inte skada? Skalman häller ut vätskan i diskhon och
säger att där hör den hemma.
Den här serien fick alltså både
negativ och positiv kritik, men Bamseförlaget har alltid fortsatt
försvara serien, för även om den innehåller droger, så är den ju
tydligt avskräckande. Dessutom vill den även peka på hur lätt det är
att hamna i missbruk och att vem som helst egentligen kan göra det.

Enligt min mening vill aldrig Bamse-tidningarna någonting illa, utan
bara vara bra läsning för barnen, både för att lära sig av och bli
roade. Bamse är väldigt tidstypisk och speglar sin samtid väldigt väl.
Det är tydligt att tidningen skapades på 60-70-talet, för politiken i
det hela är så väldigt genomträngande. Som jag tidigare nämnt, så har
Bamse-tidningarna tappat det mesta av de politiska inslagen efter Runes
bortgång på 90-talet. Det kan nog mycket väl vara på det viset pga att
den typen av politik och åsikter som han kämpade för då, inte är lika
aktuella i dagens samhälle. Jag skulle vilja avsluta med ett citat av
Rune själv, som jag finner ganska lustigt, där han säger som följer:
”Bamse är inte direkt kommunist, utan bara snäll.”

Källor:
Mest kunskaper jag samlat på mig under åren, men även mina egna
Bamse-tidningar, Bamsebiblioteket och
http://members.fortunecity.com/biata/specarb.html

Robyn

Av: Frida Johansson Es3B

Robyn är en av Sveriges största artister som har lyckats internationellt. Under sin hittills 16 åriga karriär har hon gett ut 7 album, vunnit ett antal musikpriser och varit nominerad i samma tävlingar som riktigt stora artiser som tex. Rihanna.

Robin Miriam Carlsson föddes den 12 juni 1979. Hon är dotter till skådespelarna Wilhelm Carlsson och Maria Ericson. Intresset för musik kom i tidigt ålder för Robyn, hon såg sin första konsert när hon var fem och skrev sin första låt ”In my heart” när hon var 11 år, även samma år som hennes föräldrar skildes. Robyn smygstartade sin karriär tidigt, redan när hon var tolv sjöng hon i Lilla sportspegelns signaturmelodi Du kan alltid bli nummer ett. Hon hade även en statist roll i Peter Stormares uppsättning av Kronbruden på Dramaten vid nio års ålder och 1989 medverkade hon med sin röst i den animerade filmen Resan till Melonia, där hon spelade Miranda.

Robyn var med på sina föräldrars europaturné med deras teatersällskap i sju års tid. Detta gjorde att hon tidigt kom i kontakt med andra kulturer och på så sätt fick intresset för att arbeta med människor. Efter att ha släppt sitt andra album år 1999 så ägnade sig Robyn åt annat än musik. Hon blev UNICEF-ambassadör och besökte bland annat Kenya och Tanzania. Under två års tid arbetade hon med att dra uppmärksamhet till UNICEF och deras arbete världen över.

Robyn blev upptäckt under ett uppträdande i skolan, då popgruppen Legacy Of Sound gästade för en spelning. Meja som då frontade bandet såg potentialen i den självständiga tjejen. Robyn fick då numret till talangscouten Peter Swartling som arbetade på det amerikanska skivbolaget BMG. Hon ringde snabbt upp Swartling, hon hade ingen demo men föreslog att hon kunde sjunga a capella på plats. Robyn sjöng sin egenskrivna låt In my heart för Swartling och

imponerade stort. Det enda problem som fanns var att hon var lite för ung. Hon var bara 13 år och det var väldigt ovanligt att ett skivbolag kunde skriva kontrakt med så unga artister. Efter att BMG hade kontaktat hennes föräldrar beslöt de att de skulle vänta två år, tills Robyn hade gått ur grundskolan innan de skulle skriva kontrakt.

Robyn gick aldrig klart gymnasiet, efter tre dagar i gymnasiet bestämde hon sig för att hoppa av och satsa allt på musiken. Vid 16 års ålder år 1995 släppte Robyn sin första singel – You’ve got that something. Senare samma år kom hennes genombrott med låten Do you really want me och hennes debutalbum Robyn is Here släpptes i Sverige. Do you really want me tog världen med storm, just för att det var många som kunde relatera till den enkla melodin som bygger på en internationell barnramsa (skvallerbytta bingbong). Två år senare lanserades några av hennes låtar i USA, låtarna toppade listorna och hon sålde omkring 1,5 miljoner exemplar av sitt album.

Det uppstod ett glapp mellan det andra och tredje albumet och detta berodde på att artisten bytte skivbolag till Jive/Zomba som arbetade med artister som Britney Spears och Backstreet Boys. Men år 2004 startade Robyn sitt egna skivbolag Konichiwa Records. Det skulle endast ge ut hennes egna musik. Hon gav ut sin senaste skiva Body Talk  år 2010 som hade många hitlåtar.

Robyn har under sina år utvecklats till en liten söt poptjej till en ren stilikon både utseende och musikmässigt. För mig känns hon inte som många andra stora artister gör, hon är inte bara ute efter att tjäna pengar. När hon skulle ge ut sina andra skiva My truth, så ville inte hennes Amerikanska skivbolag släppa det, eftersom de ansåg att det inte innehöll tillräckligt mycket hitlåtar. Men hon släppte det i alla fall, just för att pengarna inte spelade särskilt stor roll, utan att det var själva musiken som var viktig.

Hon har bytt sin genre lite under åren, hon började som popartist och gör nu mer RnB och elektrisk musik. Detta skifte har inte förändrat henne som artist särskilt mycket och det tycker jag är bra. Hon är fortfarande samma halvkonstiga tjej som har underliga kläder och gör udda musikvideor. Det är bra att det finns någon i Sverige som inte följer vårat ord lagom. Någon som inte lutar sig helt på andra, som istället arbetar självständigt och är så ambitiös att man till och med startar sitt egna skivbolag.

Den största anledningen till att jag tycker om Robyn så mycket är nog just för att jag växte upp med den musiken. Det var den man mimade till med sina kompisar, de låtar som alla gick runt och sjöng på. Det är nostalgi över Robyn och hon kommer nog alltid att lyckas få människor glada och få sig att känna sig små igen av sin musik.

TV-spelshistoria – 8-bit eran SEGA och Nintendo.

Av Marcus Lindberg Es3a

Jag valde att, istället för att skriva om hela historien bakom tvspelen (som började redan på 50-talet), skriva om 8-bit eran, då den fortfarande är aktuell, den omnämns i popkulturens alla hörn, och då retro är på modet igen.

År 1985 provlanserade Nintendo sin Famicom i Amerika. Famicomen döptes om till Nintendo Entertainment System (NES) i USA. Nintendo revolutionerande spelmarknaden och det första spelet som gjordes till NES var arkad- och Game & Watchklassikern Donkey Kong. Nintendo släppte även Mario Bros och en rad sportspel vid releasen. Kontrollen blev en joypad, handkontroll på svenska, istället för en joystick. Succén var ett faktum. 30 miljoner sålda NES i USA talar för sig själv.

1986 kom NES till Europa och Sverige. Bergsala AB som sålde Nintendos Game&Watch lanserade även NES. Man räknar med att vart tredje hushåll ägde en NES. Siffran är ca 750 000 sålda enheter i Sverige, vilket är ett rekord som lär stå sig länge,  då det idag finns  så många olika format att välja på, som t.ex Xbox 360, Ps3, Nintendo Wii och handhållna konsoller samt PC, då fanns bara två. NES har en fiende och den kom 1986 till USA, det var Sega Master System (SMS), som i japan hette Mark-III. Men SMS nådde aldrig samma nivå som NES. Varför?

Jo, eftersom Nintendo stödde sina tredjepartstillverkare, vilket medförde mer spel till NESen. Det flesta spel till SMS var SEGAs egna. Spelen var inte sämre på SMS men färre, och folk ville ha en konsoll med fler spel, så man hade mer att välja på när man skulle köpa spelen.

På SMS kunde man starta maskinen utan spel, då kom det upp en liten informations skärm. Om man trycker upp och håller inne båda knapparna kommer ett inbyggt labyrint spel. På senare SMS var motorcykelspelet Hang-On inbyggt.

Det var inte bara handkontrollerna som var revolutionerande. Givetvis fanns det även en ljuspistol till båda system med 5-6 spel som överlag inte togs emot allt för väl. Det mest kända är Duck Hunt (NES) . SMS konsolen hade även en kortport. I den kunde man plugga in spel som låg på ett kort. Kortet var i samma storlek som kreditkort fast lite tjockare. Tanken med detta var att man skulle ha annat än spel på dessa kort, men vad vet jag inte.

Till SMS kom 3D glasögon som man kopplade till kortporten. Spelen blev genast mycket häftigare (3D är ju coolt..) , men spelen som kom till 3D glasögonen var oftast bara shoot´em up spel i rymden, en redan då uttjatad genre. Så 3D glasögonen försvann lika fort som de kom till.

Nintendo släppte även dem en 3Dmanick, vid namn ”VirtuaBoy”, som var som ett par stora glasögon (Såg ut ungefär som nightvisionglasögonen i Jurassic Park 1) och som kom med en ställning så man kunde sitta vid ett bord och spela.

Färg fanns inte på denna konsoll, utan allt var svart och rött, och det rapporterades att man fick riktigt ont i huvudet och i ögonen efter ungefär 10 minuters spelande. VirtuaBoy blev aldrig någon succé, och glömdes även den bort.

Under 80-talet slog man även larm om att det inte var särskilt hälsosamt att sitta hemma och spela TV-spel dygnet runt.  Och detta ledde till att Nintendo släppte en slags hoppmatta, alltså att man hoppade på knappar, istället för att trycka på handkontrollen. Som tur var blev det ingen vidare försäljning och endast två spel till mattan släpptes.

Nästa annorlunda idé från Nintendo var en handske som man spelade med. Handsken döptes till PowerGlove. Powerglove blev ganska populär, då 80-talets Cyborghysteri ökade försäljningen markant (Vem ville inte ha en handske med knappar på som kunde styra spel?). Men eftersom handsken inte fungerade helt felfritt glömdes även den bort till slut, och försvann från butiker.

Både SEGA och Nintendo har sina stora spelikoner. SEGA har blivit kända för Sonic och Nights genom åren, men på 80-talet var  frontfiguren för SMS Alex Kidd, som var hjälten i fyra SMS spel : In High Tech World, In Miracle World, The Lost Stars och In Shinobi World (Inga spel jag personligen känner till).

Alex Kidd kom även som spel till Mega Driven (SMS’s uppföljare) men det glömdes snabbt bort och den stora hjälten blev istället Sonic. Sonic fick ett par spel till SMS, men skördade sin stora succé på SEGA MegaDrive.

Nintendos hjälte var Mario, även om Donkey Kong var den första stora ikonen för Nintendo, då genom Game & Watch-spelen (där Mario faktiskt finns med, men i en extremt liten bi-roll). Donkey Kong skördade desto mer framgångar på SNES (Super Nintendo Entertainment System), men det är 16-bit eran, och den skriver jag inte om.

Nintendos 8-bitars stora hjälte och ikon var Super Mario, som än idag är den mest kända av alla spelfigurer.

Andra NES-klassiker är ; Zelda, Megaman, Final Fantasy och Metroid.

8-bit eran tog slut runt 1990, då SEGA Megadrive släpptes över hela världen, och spelvärlden revolutionerades, 16-bitars grafik var verkligen något extremt, och nästan ofattbart.

1992 kom SNES till Sverige, och började direkt att konkurrera med SEGA’s Megadrive. En konkurenstävling som SNES gick segrande ur.

// Markus Es3A