I dagarna fyller Lars Vilks konstverk 30år Lars Vilks konstverk har retat gallfeber på myndigheten för bygglov och konstkritiker. Han har även blivit lovordad över sin kamp för sitt verk. Lars Vilks har blivit sin provocerande stil trogen genom att också utmana fundamentalismen inom Islam genom att publicera Muhamed som rondellhund.
Nimis är mer än en vanlig skulptur av flera anledningar. Dels på grund av storleken som närmast är i klass med land art – dels är det inte bara en sammanhängande struktur utan flera. Och dessutom har Nimis det drag som installationer ofta har – nämligen anpassning till rummet de utförs i. Möjligen kan det kallas en utomhusinstallation. Vilks kallar det en installation.[2] I fallet Nimis är rummet en fond av träd och bergväggar som ramar in konstverket. ”Golvet” är stenar polerade av havet. Eller om man så vill – den råa och gråa Nimis förstärker intrycket av grönskan och de släta ytorna (stenarna) i naturen. Detta att spretiga Nimis som kontrast, får naturen själv att framstå som ordnad, är särskilt intressant i ett naturreservat – där ju naturen har ett egenvärde (anpassning till ”rummet”). Dessutom är en del av Nimis utformad som en trappa – eller det som skulle varit en trappa om det vore rationellt utfört – nämligen en starkt sluttande nedstigning från berget (anpassning av konstverket till platsen) in i träkulverten Nimis. Slutligen är Nimis ett konstverk som genomgått ständiga uppdateringar under tre årtionden vilket skiljer det från i stort sett all annan konst. ( Wikipedia 2010).
Konstens kraft ligger just i att kunna få utmana samhället och kulturen. Det ligger som grund för den moderna konsten. Den dag som Vilks Nimis blir erkänd så har den på ett sätt förlorat sin kraft. Lars Vilks installation har då förflyttats till historien och i dag blir ”konstverket” enligt mig mer en byggnad gjord av drivved.
