Impressionismen
”Det kortfattade, åskådliga och mångtydiga ordet impressionism sätter sig över måleriets egentliga problem och har kommit att beteckna ett nytt sätt att se och känna, en helt annan sorts verklighet, kort sagt, något av ett nytt rike, fullt av ljus och frisk luft, ett rike som besegrat den akademiska sumpmarkens slummiga mörker. Snart kunde man skönja det hälsosamma inflytande från denna vind och detta ljus även i poesin, i musiken, ja till och med i romanen”. ( Jean- Clarence Lambert 1969).
Har man detta i ryggen så förstår man att drivkraften för att få förverkliga sitt eget måleri är enormt stor. Upptäckten av ljuset, det föränderliga ljuset, den sensibla dallring inför verkligheten. ”Ljuset i dimman, ljuset i bäcken, ljuset daggdropparna…….”( Joseph Jourbert. Journal intime den 21 november 1806)
Auguste Renoire (1841-1919)
Den impressionistiska konsten har sina rötter lång tillbara som vi sett i inlägget från bild till yta. All utveckling sker inte över en natt . salongernas utestängande för den moderna konsten gjorde säkert ett och annat till för att skynda på denna utveckling. Djärvheten hos konstnärerna att utforska det nya ligger i själva konsten natur
Renoir, Cézanne och Monet blev tack vare sin djärvhet i deras skapande mot slutet av sina liv banbrytare och profeter för en ny tids måleri
Cézanne (1832-1883)
Claud Monét (1840-1926)
”Impressionismen är den första konstriktning som har lyckats förhärliga den synliga verkligheten som sådan, och inte symbol för hinsides- (det bortom) och detta på ett sätt som varken var anekdotiskt, konstlat eller ytligt, utan som tvärtom tycks härröra från en urgammal skattkammare av visdom, insikt och livsbejakande, av en sorts primitiv panteism och en ursprunglig glädje, som människan ar förlorat och som vi kan återfinna i endast detta måleri”.
Ty detta måleri är uppfylt av harmoni, som i sin tur utgör en av hemligheterna för att uppnå livsglädje-en hemlighet som borde vara oss alla förunnat, att bortom all ideologi, bortom all historisk och social förpliktelse få återupptäcka inom oss själva”. (Jean Tardieu (1903-1995)
Vi har mycket att tacka den franska revolutionen det var då det började. På franska salongen 1824 ställde John Constable. han inspererade enormt med att bara måla himel eller moln. detta i en oändlig variation. Den engelske romantisk målare Constable blev den förste som ingående befattade sig men tingens olika lyskraft före eller efter ett oväder. Engelsmannen Turner inspererades av ljuset inte av det som var belyst.
Johan Constable (1776-1837)
Turner (1775-1851 Turner målade i akvarell och sedemera i olja. Han använde sig av skiktmåleri. vilket innebär att han lät färgen torka innan han målade på nya lager. Turner blev antagen till Roal Academy of art som 15 åring och redan efter ett år fick han med en av sina akvareller på academins vårsalong. Turner anses vara en av de riktigt stora landskapsmålarna och där till romantiken. Han anses också vara föregångare till impressionismen.
Fotografiets möjligheter gjorde det lättare för konstnärerna att måla sina motiv Sedan 1400-talet hade man använt sig utav Camera obskura. (hålkamera). fransmannen Niéce (1765-1833) kom på att man kunde på kemisk väg göra så att bilden bevarades längre. Det första fotografiet är tillverkat. Detta medförde att konstnären kunde få en större och snabbare överblick över motivets bilduppbyggnad. Impressionisterna använde sig förmodligen av fotografiets möjligheter. Man tog ett kort och gick in i sin atelje och skissade upp motivet, man la en färggrund och sedan gick man ut i naturen och gjorde bilden färdig. detta för att få det sista sprakande färgerna. Chevreul kom på att om man lägger komplementfärger brevid varandra så ökar det styran hos färgerna en så kallad simultankontrast.
Impressionisternas verk liknar varandras i stort och man får inte glömma att de mest kändra föddes inim loppet av 10 år alltså mellan 1832-1841. de flesta kom från välbärgade Parisiska borgarhem Edouard Manet (1832) Edgar Degas (1834) Claud Monet (1840) Paul Cezanne (1839) för att nämna några.
Man möttes av en händelse eller man hade gemsamma bekanta. Det dröjde inte länge förän de ständigt umgicks med varandra.
