När man studerar mycket konst så undrar man var är den bra konsten. den som inte stöllprovocerar men ändå säger något. jag försöker hitta någon. Det är svårt. Man har vant sig vid att det ska retas ordenligt för att vara ”bra” Hittar en text från studio 2010 moderna Museet.
”Om den tidsepok av våldsam samhällsutveckling som inföll mellan det sena 1890-talet och det sena 1960-talet karaktäriserades av en optimistiskt för att inte säga blind tro på konstens metafysiska kraft, kan man hävda att det sedan det sena 1960-talet har svängt till det motsatta synsättet. Resultaten av denna process av avmystifiering vilken började i slutet av andra världskriget har blivit upphävandet och förnekandet av det man tidigare trott på. Tron på konsten som bärare av högre värden och mening har sedan dess inte tillåtits återkomma”.(Studio 2010 Modrerna Museet) Läser vidare att någon har spelat in ljud från rymnden som man ska sitta och lyssna på. Det kanske är att komma tillbaka till högre värden? jag kommer ihåg en ung tjej som malde ner rått fårkött och som hon sedan drack. Så kräktes hon upp allt igen. Helt meningslöst tycker jag. Hon hade någon förklaring till detta som att hon som konstnär var som ett membran som tar imot allting från sin samtid sedan spyr hon upp allt som konstnären har smält samman. Jag tycker att det är skitdåligt. Lika dåligt som att se en amatörteater spela en bra pjäs. Man kan lätt bli uttråkad.
Men vi måste ju ända börja någonstans alla måste få pröva på, leka, söka, skapa. Det är inte de som är bäst som har ensamrätt på att vara konstnärer.
Personligen tycker jag att man ändå ska lämna mycket av livet åt livet själv. Varför måste man sätta en etikett på allt? Men visst när man har ringat in något med rödpennan så har man ändå markerat något.
Det är inte bara jag som känner att vinden vänder även om det går långsamt. Jag tycker mig se en snällare konst. Hoppas bara att man inte kallar den mesig.
Det finns alldeles för mycket utav det som måste vara likt annat i sin samtid fast den inte är bra. jag kan ta ett exempel Kommunhuset i Storfors är ett rikrigt funkishus. Mörkbrun tegel men lite marmor invändigt. Ett monument utanför av en maskin. Fult och tråkigt. Så det finnas hus i samma funktionalistiska anda som är så vackra så man häpnar. Det är likadant med konst. En del kan och en del kan inte. Men trots det är det ändå ett hus respektive ett konstverk. Sedan får dom kalla det för konceptkonst så mycket dom vill. Konst står för kunskap. Kunskap är något som vi har tappat i dag. Detta till förlusten av tillit, stolthet och inritigitet. Vi vågar inte lita på om jag får tycka om det här eller inte. Det är viktigt att vi lär oss att titta på konsverken se vad de handlar om. Ge dem tid så kanske de blir bra, blir dom inte det så gå din väg.
Fotorealismen är och håller på att bli riktigt stor. Dataspels tecknare och nyrealismen är konstnärer som man har lätt att beundra för att de är tekniskt mycket begåvade. Men bilderna har en dragning åt romantiken. Symbolismen likaså. Än en gång kommer historien i kapp oss på realismen kom romantiken och på romantiken kom realismen. så kom drömmen om ett nytt romerskt (Hitlers tredje rike) rike tillbaka nyklassisismen fajtades med modernismen och efter det, det folkliga, den allmänna konsten. Det utslätade. Alla ska förstå inte bara en elit. Det utslätade. efter det kom provokationen det fula det äckliga. samhällsodören i form av en ny realism från kroppsvätskor och avlopp. 2010 så slår vi upp portarna till ? Romantiken igen? till symbolisterna. och till kunskapen?
Staflikonsten börjar med stapplande steg hitta tillbaka till salongerna efter år av happenings och preformence. Installationkonsten skulle innehålla en tanke. Konsten skulle vara något mer än modernismen och postmodernismen. Konsten skulle inte vara till för ekonomiska spekulationer. det skulle bara vara tanken som gäller.
” På 30-talet föll Bloomsbutygruppen i almänhetens ögon. Då besegrades den variant av modernismen som medlemmarna trodde på. Vinnaren var en aukoritär purism, som genom att para sig med en machoinriktad nationalism blev till en hård och succséartad framtidsmaskin”. (Virginia Woolf Bloomsberygruppen. Leka med modernismen av Ingela Lind Albert Bonniers förlag (2008)
Jag blir nyfiken! Vad är det som får stå tillbaka i den nya tiden. Vart finns allt det som inte behöver innebära krig och missförhållanden
Författaren Ingemar Algulin har med en lycklig formulering kallat förändringen inom litteraturen för ”den orfiska reträtten”? Alltså detta att dessa diktare var de sista som ännu uppehöll det något diffusa modernistiska anspråket att representera en djupare visdom än den som det vardagsspråket kan förmedla ?
Modernismen och antiken står varandra närmare än man kan ana. Romantikens ideer om att konstnären geniförklaras genom att vara särskilt utvald ser man tydligt i symbolismen och modernismen
