Jag älskar att gå på konstutställning. En egen stund på en stol framför ett verk, så kan jag bli sittande länge… Jag har blivit så förtjust i Wassily Kandinsky tankar om upplevelsen av konst. Han anser att man ska försöka hitta själva andemeningen med konstnärens verk. Det kan ta tid men så helt plötsligt så känner man vad konstnären vill. Jag tror att Olle Baertling vill att jag ska känna rörelsen mellan de stora ytorna. Ytorna förflyttar sig som skärmar i ett bilsspel. En evig rörelse totalt ogreppbar. En rörelse som inte står stilla en sekund. Så fort ögat tror sig ha hittat en vilsam form så dyker ett streck eller en liten fyrkant upp för ögat och så får man försöka igen. Underbart.
Jag har suttit i styrelsen för Kristinehamns konstförening i 32 år, vilket har varit fantastiska år. Det har varit många kontemplativa stunder.
Olle Baertling (1911-1981) Olle Bærtling utbildade sig i Paris för André Lhote och Fernand Léger. Han arbetade i en rent geometrisk, nonfigurativ stil och skapade i sina målningar den ”öppna formen” med trianglar, ofta i svart, och dissonanta färgklanger i dynamiska kontrastlägen (Wikipedia)
