Såg impressionismen annorlunda ut i Norden?
Renoir.
”I Frankrike kan en landskapsmålare möjligen bliva konstnär endast med hjälp av sitt öga. I Norden måste landskapsmålaren vara skald”. (Richard Berg. Svensk konstnär 1858-1919). BILD Renoir.
De nordiska målarna fick kontakt med impressionisterna mycket tack vare att Paul Gauguins (V
I början av 1900-talet var den svenska ekonomin god. Detta sammanföll med att de franska impressionisterna hade blivit allmänt accepterade vilket innebar att deras verk blev eftertraktade som samlarobjekt. På kort tid kunde museer och privata konstsamlare bygga upp stora samlingar.
Det impressionistiska måleriet berättade inget väsentligt. Impressionisterna var mer inne på att måla tiden som förflöt. de målade farten i himlens förändring, de målade stunden med sina vänner. De utryckte det ytliga det fria livet utan vedermödor.
Renoir.
Det är glädjen som vi alla längtar efter. Men det tyckte inte dåtidens nordbor. Den impressionistiska bilden väckte anstöt. Det var ingen som gillade den. Måleriet var alldeles för mycket likt en skiss. Bilden kändes inte färdig. Färgen var inte ens blandad för att passa in i valören. De rena färgerna fick samsas sida vid sida vilket gjorde att upplevelsen vart annorlunda. De rena oblandade färgerna blir starkare i sin kolorit i stället för när färgen blandas. Målningarna kändes som de rymde något utöver själva bilden.
Det är detta som ligger till grund för symbolismen och sedan även till modernismen.
Finländaren Berndt Lindholm (1841-1914) var en av de första som anammade det impressionistiska sättet att måla på. Han och några till startade en ny radikal grupp som de kallade valörpartiet. Som man kan räkna ut av namnet så studerade gruppen enbart färgernas betydelse i förhållande till varandra allt annat var helt obetydligt.
Han var även utbildad på Düsseldorfskolan i Tyskland
Luftens och tidens inverkan på färgen var något som var det väsentliga för Lindholm och hans grupp. Impressionismen var inte helt accepterad i Norden en del såg den mer som något nytt och spännande och de testade att måla på det nya och modernare sättet i stället för att helt anamma det. Konstnärerna förstod att om de målade rent impressionistiskt så skulle ingen gilla det, om de visste det av att ha noterat detta från Frankrike så var de alltså medvetna om konsekvenserna. Det tog en gyllene medelväg och hade då den Franske målaren Bastien Lepage som förebild.
Samtiden såg i Bastien-Lepages verk ”ett av de mest energiska uttryck för det, som konstnärligt upprört vår tid, det som upprört den sundast och ädlast”. För den stora publiken var hans verklighetsstudium alltför radikalt realistiskt, och han blev aldrig populär i livstiden, hur omtalade och omstridda hans målningar än var. Men för det yngre konstnärssläktet på 1870– och 1880-talen var hans namn en signal, som proklamerade friluftsstudium och studium i stort av vardagslivets motiv och typer. (wikipedia)
Potatisplockarna
En sak som kan ha påverkat de nordiska konstnärernas nyfikenhet på impressionismen var att Målaren Frits Thaulow som var svåger med Gauguin förmedlade impressionisternas verk till höstutställningen 1884 i Oslo. (Gauguin var ju gift med en danska.) Det norska nationalgalleriet blev först att köpa en impressionistmålning genom att förvärvet av Monets Regnväder (1890).
Edvard Munch
Edvard Munch gjorde egna försök att måla impressionistiskt, men Munch går sedan över till att bli symbolis och syntetiskt. Symbolisterna koncentrerar sig på innehållet och syntetisterna mer på ett förenklat ytmässigt formspråk.och i Danmark manifesterades intresset för fransk konst genom Carlsbergs bryggeriets ägare och glyptotekets skapare Carl Jacobsen. ,
En av de få Danska konstnärer som impressionismen kom att betyda något för är Theodor Philipsen, Gauguin och han lärde känna varandra under den tid som Gauguin bodde i Köpenhamn(1884-1885)
I Sverige blev målare som Anders Zorn och Karl Nordström de som tog till sig impressionismen tydligast.
Karl Nordström.
Min Hustru
”För Nordström blev impressionismen ett betydelsefullt men kontvarigt skede innan han såsom ledande gestalt i Konstnärsförbundet övergick till en nationellt färgad symbolism kännetecknad av stora sammanfattade former. I detta avseende är han en typisk representant för huvuddelen av den nordiska konsten, för vilken impressionismen blev något av en episod på den huvudväg som ledde direkt från realism till symbolism”. (Torsten Gunnarsson Impressionismen och norden)
Karl Nordström Solnedgång över Västerhavet, 1899 Olja på duk.
Det enda utpräglade impressionistmålare i Sverige var Anders Zorn det kan också förklaras med att han under 1888-1896 var bosatt i Paris.
Zorn var skicklig han berövade aldrig sina figure sin volym utan han hade den som bas och så målade han på en impressionistisk teknik.
Kvinna som klär sig. 1893.
Markus Larsson
Han var först utbilda i Düsseldorf i en helt annan stilriktning. Düsseldorfskolan var en konstriktning på 1800-talet som utgick från akademin i Düsseldorf i Tyskland (nuvarande Konstakademi Düsseldorf). Motiven var ofta nationellt romantiska och sentimentala och omfattar för det mesta detaljerade dramatiska landskapsmålningar med fantastiska klippor, vattenfall och allmogemotiv. Vanliga inslag var starkt romantiserade och idealiserade allmogeinteriörer, historiska scener och stämningsfulla landskapsmotiv.
Skolan var viktig under åren 1830–1870. Under ledning av Wilhelm von Schadow blev akademin internationellt känd och många konstnärer från Skandinavien, Ryssland och USA sökte sig dit för att lära sig den typ av genre- och landskapsmåleri som förknippades med den. Mot senare delen av 1800-talet avtog dess betydelse på grund av den franska impressionismen som fick allt större betydelse i landskapsmåleriet.
Uttrycket Düsseldorfmåleri har senare ofta använts negativt för att beteckna anekdotisk konst utan måleriska kvaliteter i motsats till 1880-talets ideal friluftsmåleriet – oavsett om konstnären skolats i Düsseldorf eller ej.
I Finland kan nämnas konstnären Victor Westerholm (1880-1991). Efter att ha vistats i Paris i 1888-1890 så försökte han sig på att måla impressionistiskt. Paris som är namnet på verket 1889 är ett typexempel på hur nordisk impressionism kom att kunna se ut.
I Finland kan nämnas konstnären Victor Westerholm (1880-1991).
Han var först utbilda i Düsseldorf i en helt annan stilriktning. Düsseldorfskolan var en konstriktning på 1800-talet som utgick från akademin i Düsseldorf i Tyskland (nuvarande Konstakademi Düsseldorf). Motiven var ofta nationellt romantiska och sentimentala och omfattar för det mesta detaljerade dramatiska landskapsmålningar med fantastiska klippor, vattenfall och allmogemotiv. Vanliga inslag var starkt romantiserade och idealiserade allmogeinteriörer, historiska scener och stämningsfulla landskapsmotiv.
Skolan var viktig under åren 1830–1870. Under ledning av Wilhelm von Schadow blev akademin internationellt känd och många konstnärer från Skandinavien, Ryssland och USA sökte sig dit för att lära sig den typ av genre- och landskapsmåleri som förknippades med den. Mot senare delen av 1800-talet avtog dess betydelse på grund av den franska impressionismen som fick allt större betydelse i landskapsmåleriet.
Uttrycket Düsseldorfmåleri har senare ofta använts negativt för att beteckna anekdotisk konst utan måleriska kvaliteter i motsats till 1880-talets ideal friluftsmåleriet – oavsett om konstnären skolats i Düsseldorf eller ej.
Sisley var en Fransk målare född 1839 död 1899. Sisley var en av de stora impressionisterna tillsammans med Renoire och Monét. Man kan säga att de nordiska målarna ville göra revolt mot de ytliga franska målarna som de inte tyckte målade mer än en förskönande verklighet. Likt det klassiska men på ett annat sätt. De nordiska konstnärerna ville måla den sanning som de själva upplevde. Den sanning som egentligen låg bakom den nya insikten om konstnärens egen tolkningsrätt. Själva motivet hade bara intresse såsom utryck för en idé. Bilderna skulle utrycka längtan och poesi.
Symbolismen och syntetismen.
Eftersom de Nordiska konstnärerna inte var så förtjusta i realismen så sökte de sig till nya vägar. det fanns Franska impulser som inte var helt renodlade impressionister. Paul Gauguin bildade tillsammans med ett religiöst brödraskap gruppen Nibis- gruppen- Dom såg sig som profeter för ett slags andlig konst. (1890-talet).
Här ett verk av Emile Benard och Paul Gauguin .( 1886-1888)” Konstnärerna sökte sig till ålderdomliga eller främmande kulturer såsom Bretagne, Tahiti och finska Karelen eller hämtade inspiration ur den medeltida eller folkliga konstens klara enkla formspråk”.
Symbolismen kom att dominera Svensk konst. bara kort tid efter att de unga opposionella konstnärerna hade haft sitt genombrott på 1880-talet började man experimentera med Syntetismen. Opponenterna var bland annat Ernst Josepson, Carl Larsson, Eugén Jansson, Rickard berg och Georg Pauli. Opponenterna fick sitt namn efter att de opponerat sig mot konstakademins stränga krav på exakthet. Dom ville modernisera undervisningen. De lyckades inte med detta så då grundade de konstnärsförbundet.
Carl Larsson
Hugo Birger Peterson
Hugo Birger Peterson, född den 12 januari 1854 i Stockholm, död 17 juni 1887 i Helsingborg, var en svensk konstnär som främst var verksam i Paris Flera av Birgers tavlor finns på Göteborgs konstmuseum, och ett antal finns även på Nationalmuseum.
Eugén Jansson
Eugène Jansson Eugène Fredrik Jansson, född 18 mars 1862 i Jakobs församling i Stockholm, död 15 juni 1915 på Stockholms sjukhems avdelning på Skuru i Nacka, var en svensk konstnär.
Richard Berg
Nodic-Summer-Evening-1899-1900 Göteborgs-Konstmuseum
Sven Richard Bergh, född 28 december 1858 i Stockholm, död 29 januari 1919 i Storängen. Nacka var en svensk konstnär, konstskriftställare och museiman. Han utnämndes år 1915 till överintendent på Nationalmuseum och han var starkt engagerad i Konstnärsförbundet.
Det fanns några impressionister till Andes Zorn har vi nämnt. Den mest kända Skagenmålaren Dansken Peder Severin Kröyer.(1851-1909) med verket Hipp, Hipp, Hurra.
Hipp hipp hurra! Konstnärsfest på Skagen (1888). Göteborgs konstmuseum.
Symbolisterna och Syntetisterna
Symbolisterna i Frankrike och i Sverige under 1890-talets första hälft kom att parallellt utveckla det symbolistiska måleriet. De svenska symbolisterna ville hitta ett nytt utryck för den nationella nordiska och identiteten
En av dem var den svenska konstnären Ivan Aguéli (1869-1917). Han kom till Frankrike tillsammans med svensken Olof Sager- Nelson och finländaren Magnus Enckell. Till skillnad mot de franska symbolisterna så målade de svenska konstnärerna mer natur är religiösa bilder. De var heller inte så stiliserade i sitt formspråk som till exempel Gauguin. Den enda undantaget är förmodligen Norrmannen Edvard Munch.
Edvard Munch skriet
I Finland fick symbolismen ett stark fäste inte minst på grund av de starka nationella känslor som präglade konstlivet. Detta var till följd utav att Finland var Ryskt storfurstendöme. Enligt ett manifest (1899) ville man binda Finland närmare Ryssland. Detta förmedlades i förtäckta former i storslagna landskapsmålerier. Symbolisterna fick ett starkt fäste genom konstnären Magnus Enckell Knut Magnus Enckell, född 9 november 1870 i Fredrikshamn i Kymmenedalen, död 26 november 1925 i Stockholm
Magnus Enckell
Visserligen bosatt i Paris men han skickade hem ett antal verk till den finska utställningen i Helsingfors
Syntetismen blev den nya nationella konstens signum. inte minst genom konstnären Gallen Kallelas nyskapande måleri. Det var början till en ny finsk konststil. 1894 anslöt sig en grupp konstnärer till symbolismen Förutom Gallen-Kallela även Väinö Blomstedt (1871-1947) och Pecka Halonen.
Väinö Blomstedt (1871-1947)
Akseli Gallen Kallela. Spring in Kalela, ca 1900
Dessa konstnärer var också för en kortare tid elever hos Gauguin. Akseli Gallen Kallela var också starkt påverkade av Karelsk folklig ornamentik. det kom att påverka hans konst till en mer syntetiskt stil med ett nationellt innehåll främst inspirerat av nationaleposet Kalevala. Han kom också tillsammans med bland annat Carl Larsson att inspireras av den italienska frescomåleriet. som av många kom att anses vara konstens urkälla och en motvikt mot den tidigare nämnda dekadens man upplevde inom den Franska samtidskonsten.
Sammanfattningsvis kom såväl impressionismen som symbolismen på en rad olika sätt att prägla den nordiska konstens utveckling under perioden 1870-1910. Medan impressionens direkt synliga påverkan totalt sett var mindre och något fördröjd kom symbolismen och syntetismen att få ett bredare och betydligt snabbare genomslag över det nordiska fältet.
