Pontus Göransson

TV'n visade McGyver som inspirerade mina första byggen. Sju år gammal tittade jag in i städskrubben, där låg han och väntade, mänsklighetens yttersta uppfinning, tejpen. Det gick göra det mesta med detta mirakel.
Många tejpbyggen blev det, många tog bara en tur, till tippen men det var ändå lärorikt.

Efter några år som maskinprogrammerare, där jag spenderade dagarna med en tolv tons stålkoloss, hårdrock på högsta volym och mina spridda tankar tog en av idéerna fäste. Vad jag visste då var att allt man kan göra med ett papper kan man också göra med en plåt så började jag testa att forma plåtarna på frihand. Allt pyssel jag bockade till sparade jag i min "busback" och när jag hade tillräckligt med delar smög jag på nattskiftet iväg.
Svetsen sprakade så härligt, stekheta loppor skuttade från järnet, som om de hade ett eget liv letade de sig ner i skon och fräste på fötterna. Det blå skenet brände som en stekhet sommardag, armarna knallröda och ögonen blinda.
Det var när jag satt där i giftiga ångor och järndamm, misshandlad och förförd. Då visste jag att det här är mitt liv.