Ingemar Härdelin

En bild som jag skapat, vad vill jag med den? Hur skall jag kunna nå DIG, beröra dig med mina målningar om du inte SER dem, bara snuddar vid dem, om dina ögon i stället väljer något annat, intressantare?
Naturligtvis vill jag just det, beröra, få dig att stanna kvar med dina ögon så pass länge att det du verkligen SER eller börjar SE det du har framför dig. Jag kallar mina målningar från de senaste åren ”En annorlunda verklighet”, och jag menar verkligen något med det. Jag vill att det du ser skall väcka din fantasi och upptäckarlust, jag vill få dig att stanna länge och betrakta, därför att du då förhoppningsvis börjar se något du tidigare inte sett, något annorlunda och intressant. Det är en verklighet som finns, för dig och för alla som öppnar sina yttre och inre ögon i lust att upptäcka och begrunda.
Min inspiration kommer till stor del från de upplevelser jag själv brukar få när jag vandrar i naturen och mina ögon möter något alldeles extra, en trädstam full av fantastiska mönster och formationer. Eller en berghäll som bjuder på ett storslaget, fantasieggande konstverk med oregelbundenheter, skuggor och färger i tusen nyanser. Dessa upplevelser öppnar sinnet och fyller själen med harmoni och stor glädje. Det är konstverk överlägsna allt vi människor försöker åstadkomma.
Mitt liv har varit fullt av liknande upplevelser. Sedan barndomen har jag förutom naturen sökt mig till det jag sett som vackert, uttrycksfullt, meningsfullt. I kulturens mångskiftande yttringar har jag botaniserat och hämtat krafter och inspiration. Konst, musik, teater, lyrik eller fiktion, allt har möjlighet att inspirera, ge nya energier till glädje i en många gånger krävande och mödosam vardag. Utan detta skulle mitt liv ha varit grått och urbota trist.
Jag brukar likna detta inom mig vid ett stort träd där tre grenar är speciellt kraftiga och starka. Den starkaste grenen är kärleken till klassisk musik, något som framför allt genom mitt cellospel sedan barndomen skänkt otaliga lyckostunder genom åren. Under fyrtio år spelade jag i olika symfoniorkestrar, framför allt i Kungliga Akademiska Kapellet i Uppsala under trettio år. Därutöver har kammarmusiken i olika konstellationer varit starka musikaliska vitamininjektioner.
Som barn älskade jag att rita och måla, nästan alltid med starka färger. Det kändes lustfyllt och fick mig att för en stund utestänga en ofta närgången och störande omgivning med fyra äldre syskon och två krävande föräldrar. Detta intresse har sedan följt mig genom livet och likaledes varit en kraft-och inspirationskälla under alla vuxna år, då kraven varit stora och hindrande till eget skapande. Men drömmen att måla fanns intakt. Särskild längtade jag efter att måla i olja. Akvarell kändes för tamt, jag ville göra starka avtryck. Sommaren 1963 gick drömmen äntligen i uppfyllelse. Under ett underbart sommarlov på över två månader hade jag förmånen att ströva runt på Fårö med pensel och palett och fånga motiv från den mycket säregna naturen. Lycklig kunde jag återvända till fastlandet med femton färdiga målningar. Sedan gick många år utan särskilt många målartillfällen, beroende på en växande familj och krävande arbete som lärare. Min stora chans fick jag när jag fyllde sextio. Då hade jag tack vare en självständig arbetssituation som musiksekreterare möjligheten att arbeta halvtid, fem dagar arbete – nio dagar fritid. Nu kunde jag äntligen ta upp måleriet kontinuerligt, vilket också skedde. Redan två år därefter kunde jag ha min första utställning. Lyckan var total. I skrivande stund har antalet utställningar sedan länge passerat fyrtio, från Gävle i norr till Malmö i söder.
Den tredje starka grenen på mitt träd är kärleken till språket, orden, skrivandet. Som lärare blev jag snart medveten om vikten av att uttrycka mig klart och distinkt. Barn är kritiska och krävande. I en krissituation i livet började jag skriva poesi för att sätta ord på mina känslor. Detta skrivande har sedan fortsatt, men inte förrän vid åttio års ålder publicerade jag min första diktsamling. Fem år senare gav jag ut en roman som legat över tjugo år i byrålådan. Utöver detta har jag under åren skrivit ett antal noveller, två uppsatser i musikvetenskap samt under fyra år musikartiklar i två av Uppsalas tidningar.

An image that I created, what do I want with it? How should I be able to reach YOU, touch you with my paintings if you do not see them, just turn at them, if your eyes instead choose something else, more interesting?
Of course, I want to touch on that, to make you stay with your eyes for so long that what you really see or start to see what you have in front of you. I call my paintings from the past few years "A Different Reality", and I really mean something about it. I want what you see to awaken your imagination and discovery, I want you to stay long and watch, because then you hopefully start to see something you have not seen before, something different and interesting. It is a reality that exists, for you and for anyone who opens their outer and inner eyes in the desire to discover and ponder.
My inspiration comes largely from the experiences I usually get when I walk in nature and my eyes meet something really extraordinary, a tree trunk full of fantastic patterns and formations. Or a mountain rock that offers a magnificent, imaginative work of art with irregularities, shadows and colors in a thousand shades. These experiences open the mind and fill the soul with harmony and great joy. It is a work of art superior to everything we humans try to achieve.
My life has been full of similar experiences. Since childhood, apart from nature, I have sought for what I have seen as beautiful, expressive, meaningful. In the diverse cultural expressions of the culture, I have botanized and gained strength and inspiration. Art, music, theater, lyric or fiction, everything has the potential to inspire, bring new energies to the joy of a many times demanding and laborious everyday life. Without it, my life would have been gray and cure sad.
I usually like this within me by a big tree where three branches are especially strong and strong. The strongest branch is the love of classical music, something that, above all through my cello playing since childhood, has given countless moments of happiness over the years. For forty years I played in various symphony orchestras, especially in the Royal Academy Chapel in Uppsala for thirty years. In addition, chamber music in various constellations has been strong musical vitamin injections.
As a child, I loved to draw and paint, almost always with bright colors. It felt fun and made me for a while exclude an often close and disturbing environment with four older siblings and two demanding parents. This interest has followed me throughout my life and has also been a source of power and inspiration during all adult years, when the requirements have been great and hindering one's own creation. But the dream of painting was intact. In particular, I longed to paint in oil. Watercolor felt too tame, I wanted to make strong imprints. In the summer of 1963, the dream finally came true. During a wonderful summer vacation of over two months, I had the privilege of wandering around Fårö with a brush and palette and capturing motifs from the very peculiar nature. Fortunately, I was able to return to the mainland with fifteen completed paintings. Then many years went by without particularly many painting opportunities, due to a growing family and demanding work as a teacher. I got my big chance when I turned sixty. Then, thanks to an independent work situation as music secretary, I had the opportunity to work half time, five days work - nine days leisure time. Now I could finally pick up the painting continuously, which also happened. Two years later I was able to have my first exhibition. Happiness was total. At the time of writing, the number of exhibitions has long passed forty, from Gävle in the north to Malmö in the south.
The third strong branch of my tree is the love of language, words, writing. As a teacher, I soon became aware of the importance of expressing myself clearly and distinctly. Children are critical and demanding. In a crisis situation in life, I began to write poetry to put words into my emotions. This writing has continued, but not until I was eighty years old did I publish my first collection of poems. Five years later, I published a novel that had been in the box for over twenty years. In addition, over the years I have written a number of short stories, two essays in musicology and for four years music articles in two of Uppsala's newspapers.