Genus funderingar runt skulpturparken i världen.

Jag funderar över skulpturparken runt om I världen. Jag kan inte påstå att jag är en militant feminist i dag men jag var nog född som feminist, med mottot ”Det ska vara lika”.

Sänder man blickarna åt monument och skulpturer, i alla fall de mer tredimensionella så finns det en avsevärd skillnad, skulle vara kul att hitta en avhandling om detta. Jag ska försöka bena ut vad jag menar.

Först och främst så finns det knappast ett monument över en kvinna som är högre än kvinnans egen längd. Till skillnad från mannen som kan gestaltas hur höga som helst. Gärna då också som en symbol som visar vilken patriark han var.

Vi tar en titt på president Washington och president Indira Gandis monument. Jag säger inte att det ena är bättre än det andra men det är en viss skillnad.  Mannen tycks alltid vilja få oss ”smal pipel” att tro att han som ledare har en närkontakt med gud, medan kvinnan har sin egen godhet och storhet att  stoltsera med.
Nu är det inte alla kulturer som har dessa symboler men vi i västerlandet gillar dem.

Förr i tiden, då man började göra avbildningar, så var bilden och skulpturen symbol för något andligt eller filosofiskt. Skulpturerna skulle skydda mot inkräktare eller onda andar eller ge lycka. Skulpturerna var små och skulle bringa tur i allt möjligt. Den äldsta fruktbarhetssymbolen man hittat är Venus från Willendorf  för 20 000 år sedan. Påsköns gigantiska huvuden ett mysterium, troligtvis så var det gudar som skulle skydda ön från det onda som kunde komma från havet.

Den Egyptiska mytologin innehåller många gudar. Man ser en mängd av dem avbildade runt Assuandammen. Vad som är intressant är att kvinnorna tycks ha samma upphöjdhet som männen. De avbildas  lika!

Faraonerna trodde sig lika gudomliga som gudarna. Kungar och faraoner började göra monument över sig själva. Det restes statyer och det byggdes enorma gravplatser.

Visserligen har man bara påträffat på en gravplats över en kvinnlig faraon. Så de duggade inte tätt.

I Norge har vi ändock ett fantastiskt monument om man nu kan kalla det för det. Osebergsskeppet var en gravplats för en kvinna.  Förmodligen är det drottning Åsa. Men å andra sidan så grävdes den ju ner. Så det är först i våra dagar som man kan kalla den för något slags monument där den står uppställd på vikingaskeppsmuseet i Oslo.

 

Den svenska drottning Kristina ( 1626-1689) har några monument resta över sig Ett är hennes gravmonument i Peterskyrkan och ett annat är en fresk Kapitoliska museerna i Rom. Naturligtvis avbildas hon så porttättligt som möjligt hur exakt stor den är det vet jag inte men den ser ut att vara några meter i höjd och ungefär lika bred.

Påve Pius XI (1874- 1939) Fick därimot ett mer hedersamt gravmonument. Kanske för litet med tanke på att han var öppet motståndare till både fascismen och nazismen. Men å andra sidan så kanske det till och med var märkligt att han fick något över huvud taget med tanke på att fascismen då styrde landet.

Till och med Antiken känns ligga i skugga i bland. Obelisken i vatikanen släpade Cesar Caligula  dit efter att den ha stått i Alexandria.  Men den franske presidenten Charles De Gaulle var inte småsint över sig själv.

Det finns en skulptur på Astrid lindgren som har lite av samma andemening fast i det här fallet så blir det inget hot här känns det på riktigt. Välkomnande och trygg

När man ser människan bakom statyn på det här sättet så ser man hur de kanske är. Men allt är subjektivt och tolkningsbart utifrån en själv, men en sak är viktig vi är alla påverkbara. De Gaulle ser ut som en ensam pojke, likt en tennsoldat står han där framburen av en kall maktelit som inte har något synligt ansikte. Lite dum tycks det. Han  märker inte hur liten han egentligen är när allt kommer till kritan. Astrid litar man på hennes sköld är en del utav henne själv. det finns ingen annan som står bakom hennes rygg.

Det är bara de enfaldiga som tror sig besitta jorden står det i bibeln, så sant så sant.  Jorden är för mig i de här bilderna  liktydig med hären, staben, partiet etc.  Hos de här skulpterade människorna med sin inramning blir det väldigt tydligt. Astrid är ingen ”liten lort”

Kvinnan får stå symbol för freden. Varför? Ja. Det skulle också kunna vara Gandi . Men han är en person och kan inte göra några segertecken. han deltar inte i kriget han vill inte synas som en agitorisk människa. Gandi är ödmjuk och går med huvudet nedsänkt. Ska försöka hitta någon kvinna som kan överträffa dessa monument, eller om det finns någon staty.  Den enda jag kan komma på är frihetsgudinnan som står i inloppet till New York men den är ju till för freden och inte för en mäktig kvinna.  Varför är det bara kvinnor som får symbolisera fred och godhet?

Frihets och jämlighetskämpar som Matin Luther King och Gandi gestaltas inte nämnvärt glamoröst. Ungefär som Einstein

Jag hittade två andra  statyer över King  och Gandi. Kings verkar mer som den inte var riktig. Men han var doktor så det är möjligt att det är från hans läroanstalt.  Monumentet över Gandi verkar ju inte klokt. ett mer malplacerat kan man nog inte hitta Ett enormt futuristiskt verk hugget i sten. Grovt utmejlad och männinskor i maskulin framställning på mars framåt. De tycks ha ett saligt hånflin i ansiktet. Futurismen står för framtid och förnyelse, Men också för krig och materialism.

Den mest avbildade kvinnan är förmodligen drottning Nefertiti ( 1380 f.kr-1331 f.kr ) från Egypten. Det finns en skulptur att beskåda på Neues Museum i Berlin.  Men den är inte mycket större än hon själv och utstrålar mer skönhet än makt. Hennes skönhet är hon förvisso också mest känd för. Då kanske man tänker att all grabbarna som var faraoner gjorde något stort och regerade själva men det håller inte för det gjorde även Nefertiti också en tid.

Monumenten är överhängande avbildningar på män eller symboler av män stora män, alla med händerna faderligt hållande ena handen beskyddande utsträckt rakt ut i luften som en hälsning. Men det kan också vara likt guds välsignelse.

Mao tse tung                                                                             Saddam Hussein                                  Lenin

Kristusfiguren Cristo Redentor på berget Corcovado skapades av polacken och skulptören Paul Maximilian Landowski (1875-1961). Figuren är 38 meter hög och väger 700 ton. Invogningen ägde rum 1931. Konstigt att vissa profeter får man avbilda och andra inte.

Maria får man avbilda hon var mor till Jesus. Maria blir aldrig mer än mor. Hon avbildas alltid med ett spädbarn på armen Den här skulpturen tycker jag är intressant för här har en krona på huvudet. Men det kanske är en anna Maria. För Maria Magdalena bliv väl aldrig riktigt mer är en sköka. så hon kan det väl inte vara?

Amerikanska presidenter verkar  avbildas faderlika. Dom är mer uppfostrande. Dom har studerat och är lärda.  Hos dom ska man känna sid trygg och krypa upp i knät och fråga svåra frågor som dom alltid kan besvara såklart.

Abraham Lincoln (1809-1865)

George Washington (1732-1799)                                                    Thomans Jefferson

Alla vill vara lite vetenskapsmän nästan som Einstein. Fast Einstein var nog lite väl flummig så han måste man nog avbilda som lite maskulint kraftlös. Men hjärna hade han och snäll verkar han att var. Det är nog bara tur att han lyckades med allt. Vem som hels kan säkert kunna göra samma sak. Vi avbildar honom lite harmlös. Så tänkte nog politikerna som reste statyer över honom.

Av Madam Curi hon som kom på en del av rönkenstrålarna finner jag ingenting. Därimot en tavla.

Hitler hittar jag inte några statyer på, kanske är det rimligt men det finns statyer som han riktigt gillade och det var romerska krigare, starka heroiska män. Hitler ville återställa världsordningen genom att bygga ett nytt romerskt rike. Kanske var det så att efter att ha utrotat alla judar så skulle han ge sig på de kristna.Ganska ologiskt egentligen att Hitler gav sig på judarna. dom hade ju tagit död på Jesus och Jesus var ju den person som i princip hade gett upphov till Romarrikets fall. det var väl det som Hitler ville återskapa! Eller?

Hade det blivit något monument över Hitler så hade det nog sett ut ungefär så här tror jag. Han skulle väl ha stått och hälsat som alla andra diktatorer med ena handen utsträkt. Eller i en stabil genomtänkt pose. Fast han höll visst fast handen för att han hade sjukdomen Parkinson vilken innebär att han skakade väldigt mycket.

President Nelson Mandela i Sydafrika avbildas mer som en kampmänniska än en erövrare. Han är i sin någorlunda storlek och ser ut som han gör i verkligheten. Men! handen är knuten i en black power knuten segerviss hand.

Det mest kontrovesiella monumentet jag har sett är det nyinvigda monumentet  i Senegals huvudstad Dakar.Det är större än frihetsgududinnan i New York och är byggt av Nord Koreaner.  Kostnaden är 200 miljoner svenka kronor.

Afrika renässansen ( 48 meter högt)  rest av president Abdoulaye Wade. Invigd 3 april 2010

Presidenten anser att monumentet ska visa på den slutgiltiga befrielsen från det koloniala oket.

Hur ska man tolka den här statyn. Ur genusperspektiv så är den ett skäckexempel. Bara formatet  gör att man för tankarna till den vansinniga stohetstiden. Men den finns fortfarane och den kommer aldrig att ta slut. Monumentet ska föreställa  en afrikansk kärnfamilj förmodar jag. Mannen är kraftfull på ett Socialrealistiskt propagandasätt. Det skulle kunna vara en affisch från svenska socialdemokratena på 40-talet. Han är kraftfull och håller sitt barn framför sig som att visa den nya generationen med framåtanda. Barnets ena hand sträcker sig ivrigtut ut över landskapet, inte alls olikt Lenins och Maos och Sadams. Det är han, barnet, den nya generationen som ska ha den nya revolutionmakten. Kvinnan är underdånig, yppig i sina behag. Bröstena är välfyllda hon är hängiven, även hon blickar in i en framtid av stabilitet och trygghet. Hon knäböjer lite iför den styrka som mannen åstadkommer när han sliter sig ur de fjättrande bojerna symboliserad av berget.  Det Berg som alldeles för länge har tryckt ner honom  i det koloniala oket.

Konstnärena dom gestaltas alla som de är.  Det är gott nog.

Men slutligen så finns vi, vi kvinnor som är poeter och konstnärer. Nu står vi sida vid sida (Nja Någorlunda) med mannen.

Kommentarer inaktiverade.